lalala

:-D i flintavslag dårå.

alltså! LIVET! dagen som började med snöstorm och slutade med strålande vårvintersol i lund hände följande i mitt liv:

nu bytte jag från spanarna till christer och fick mig genast mycket intresanta fakta till livs.

sen jag flyttade till skåne har jag stört mig lite på skånska fasoner, dialektala talfel och annat. men en sak som är extremt störig är det skånska fyrfaldiga hurra:et som här huggs av efter blott tre hurra. hurra hurra hurra, säger de i kör och det sista hurraet får jag och andra eventuella norrlänningar köra själva. men detta tas nu upp på riksradio, och berättar nu sanningen. hurraandets förlaga är kanonsalut från militära fartyg, alternativt ett eggelserop för att tagga igång trupper innnan krig. innan 1945 skulle man göra två hurra för officerare och fyra för kungligheter, varpå det senare anammades av uppsalastudenterna och lundensarna (som ju inte kan vara överrens med konkurrenten) tog istället efter danskarna.

poff

annan kul sak: anledningen till den domesticerande neolitiseringsprocessen, för er ickeinvigda att mänskligheten blev bofasta och började jordbruka, var... ÖL! alltså fett! hela poängen med att börja lära sig kontrollera och producera olika sädesslag var alltså att lära sig brygga öl för att kunna bjuda sina grannar! och när man tänker efter - såklart att det var det. inget konstigt alls.

* * *

har förresten fått en knut tillägnad undertecknad på en teknologmössetofs, vars ägare hellre packar,sover och åker till linköping än hänger med den för knuten knutna personen (jag då). men heee, passade under temat mänsklig värme

just nu kompenserar de med att förgylla mitt sommarjobbssökeri ungefär hundra procent med att spela skitbra musik. och solen i ryggen, jag älskar den här söndagen! vi har också fem rosa rosor på bordet, så himla fint!

klockan är fyra men igår vid den här tiden var den bara tre. sommartid(er). kanske var det det grannkorren ville berätta för mig, det är väl två på natten man ställer om klockorna?

josefin: får man cancer om man äter bränd mat?

linn: Japp. akrylamid. reaktivt. muterar cellerna som tokproducerar histidin.

livet i övrigt: fest varje dag. varje dag är jul. alltså kul. och jag fick vg på min arkeologihemtenta. ka-ching!

alla som inte dagligen lyssnar på navid modiri borde göra det lite iallafall idag!

ibland bara älskar man sitt liv lite mer än annars.

CARMEN så jävla bra, alla måste se! jag drömde i tonerna till habaneran inatt.

idag skickade jag namnsdags-sms till karnbert. hon blev lycklig. jag är dock inte helt nöjd med att bert-dagen förflyttats från 24 augusti (mer känd som min födelsedag) och lämnat bartalomeus ensam kvar. men att ha fötts under bert-stjärnan räcker ju såklart för ett helt liv.

idag åt jag och CL sushi och sen inhandlade vi ytterligare en klassisk LP till hennes spelare och musikbildning. hittills  har vi händels vattenmusiken, mussorskys tavlor på en utställning, stravinskys våroffer, mendelssons midsommarnattsdröm och ett helt gäng hornkonserter på kö framför vinylspelaren. och nu då bizets carmenopera SOM JAG SKA SE PÅ ONSDAG det ska bli hysteriskt roligt! den omisskännerliga operaglädjen sprider sig i min kropp. främre mittbalkong-platser mittinattenspontaninköptes iförrgår natt och nu är det alltså precis en vecka kvar.

i år är det skottår. det är skitbra, det betyder en dag extra av denna slapp-termin som jag och cajsa skaffat oss med arkeologi och antropologi och kinas förfärligt fascinerande historia, innebandy, radioprogramsmakeri, orkestrar och festligheter dagarna i ända. det är så bra så vi vill aldrig sluta! (snart börjar mattekurs på lth hur ska det gå hur ska det gå?)

är

så

soft

med

folk som inte håller på och knusslar och larvar sig och talar ner sig själva och sina prestationer. igår satt jag och hängde med tre personer som försökte plugga med varandra, jag störde lite lagom och frågade dem sen alla tre om de ville följa med på en grej som hände och skedde. två bangade med det vanliga "alltså jag måste verkligen plugga!" medan den tredje helt enkelt sa "alltså, jag skulle ju lätt klara tentan om den var nu. så jag kan följa med" ha! sen berättade jag för samma person att jag slutade dricka mjölk runt mellanstadiet för jag tyckte det vare gross och omoraliskt, varpå han säger "då hade du en högt utvecklad moral redan då" varpå jag helt enkelt säger att det stämmer mycket bra och stämmer faktiskt fortfarande. inget knusslande. sedan pratade jag med min vän josefin som helt ogenerat berättade om hur fruktansvärt begåvad hon i sin ungdom var på friidrott och då specifikt längdhopp och att hon antagligen hade kunnat gå (läs hoppa) långt om hon hade fortsatt. jag tvivlar inte. bara konstaterade tillsammans med henne att jävlar vad fett. sen firade vi ellen som har tagit sin masterexamen i nanokemi och hon berättade stolt om de jobb hon sökt som hon säkerligen skulle få. det klart, varför inte. sen åt vi mat på fin restaurang med en kypare som chillade järnet och bju på gratis förrätter med fina (läs löjliga) namn och inte brydde sig om att plocka bort tallrikarna och drog lite skämt och inte riktigt fattade vad vi beställde och var lite otrevlig. skön dude. sen hade jag missade samtal från en person helt utan förpliktelser att ringa som han lovat (här kan man ju resonera att ett löfte är en förpliktelse i sig, men det brukar ju inte direkt fungera så vad jag hittills erfarit), men ändock gjorde detta enligt principen som behandlas ovan. sen blev jag sjuk och sitter inne under täcken och lyssnar på beatles på youtube, och lägger märke till hur många låtar de har gjort och lyckade saker, lyckad kärlek och saker som är nice, typ "you like me too much and i like you" och "im happy just to dance with you" och "you know my name, look up the number". inget knusslande.

folk gratulerar varandra till saker och det är ju fint, att man visar att vissa unnar andra människor saker och ting (med vissa undantag) och kanske oftare att man får någonting att säga.

i min värld, och enligt det som är rimligt, gratulerar man folk vid a) en stor genomförd prestation som har gått bra, tillexempel en uttagen masterexamen i nanokemi eller ett körkort, samt b) en oväntad/rolig händelse som gynnat personen i fråga, tillexempel att man fått en lägenhet eller ett jobb eller vunnit på triss. men däremot passar alltså ordet inte in i kontexter som grattis på namnsdagen eller dylikt, där man inte gjort någonting för att uppnå situationen och det dessutom inte var oväntat.

födelsedag är ju det klassiska, man gratulerar och säger grattis eller hurra, eller snarare skriver något av de ovannämnda på facebook eller sms. ibland ringer man och sjunger falskt i personens öra eller målar en bild i paint (jag). vad gratulerar man till? grattis att du lyckats överleva ett år till? grattis att du fortfarande lever? grattis att du är ett år närmare hundra? grattis att du får nya förväntningar och en ny siffra att presentera dig med? egentligen borde man ju säga tack. tack för att du överlever och finns till och fortfarande, ett år sen förra födelsedagen, vill vara en del av mitt liv. eller är det bara för att man gillar tårta som man håller på?

en annan grej som folk håller på och gratulerar hit och dit om är ju förlovningar. men det här är långt utanför allt som jag kan försöka förstå i min fantasi. alltså va?! grattis till att ni, gemensamt har bestämt att kalla er "förlovade" och (eventuellt) gemensamt har lagt 10 papp på ringar. vari ligger gratulationsvärdet? man kan ju säga "vad kul" eller "vad sjukt" eller "jaha minsann" men varförvarförvarför just "grattis"? det är ju inte a) en prestation eller b) någonting oväntat som kommit till en. det är ju bara nån gammal kvarleva av religiöst hittepå. och det är inte ens tillräckligt religiöst för att vara religiöst, duger inte ens till den sämsta av anledningar. en förlovning är inte obrytbar och betyder därför inte ens det. om det var så hade det ju varit lite fett, och dessutom skulle man väl då säga "antigrattis" eller valfri annan negation. nåväl, den viktigaste orsaken är väl dessutom att detta är och förblir de två personernas ensak, sålänge skvallervärdet helt uteblir eller bara för länge sedan blivit ointressant och vardagligt.