lalala

idi amin var inte en så värst trevlig kille.
precis som alla andra personer med för mycket makt för sitt eget bästa blev han galen. eller så föddes han galen.
man måste födas som psykopat berättade birger för mig (och så berättade hon om mytomani också, det är kul)
last king of scotland sågs alltså på filmkunskapen idag,
det är så otroligt jävla otäckt hur manipulativa, charmiga och karismatiska såna där människor är, och hur jävla störd man kan vara utan att visa det, kanske också utan att fatta det själv. hur folk som vet att de har fiender ser hela världen som ett stort härligt hot. de kan inte lita på någon, fast de själva egentligen är minst att lita på av alla.
varför vill man vara president, man blir ju bara galen. varför vill man vara rik, man blir ju bara tjock.

näe, usch usch usch vad tråkigt det är att behöva påminnas om världens elände. jag dör av sorg och illamående över sakernas tillstånd, men det försvinner ur mitt medvetna ungefär lika fort och sen står jag där och tycker synd om mig själv två dagar senare för att man inte gillar skolmaten eller något annat synnerligen bagatellartat.
bara små jävla banala ting, ingenting. för att citera fingal.

voj voj

apropå just det och från det ena till det andra är det mörkt ute numera.
imorse trodde jag att det var ett skämt när väckarklockan ringde. mörkret talade om för mig att klockan var tre på natten och att det är då man ska sova som plattast, mattast och tröttast. det godtog jag direkt och kom alltså försent till kemilaben. men det var det värt.