filbunkelugn no more
tjenare
jag sitter här och är så filbunkelugn som bara jag och fingal kan vara.
den här dagen har inte vart mycket att hänga i granen. jag har införskaffat en ny valthornsväska (som skulle få granen att vika sig) en såkallad gigbag,
röd och fin
med plats för sordin.
underbar investering! nu vill jag bara ut och cykla med hornet på ryggen. men ingenstans ska jag och spela på hur länge som helst. det är tråkigt och ovant. sista tiden har jag ju inte gjort annat än spelat. söndag - strängnäs, måndag - karlskoga, tisdag - paradorkestern, onsdag - lektion, torsdag - operan i sthlm, fredag - karlskoga, lördag - karlskoga, idag - brasskvintett. och nu bara ingenting, nu när jag fått världens bästa åkaruntmedhornetväska.
förutom väskan skulle jag kunna hänga upp panpizzan som jag och lovisa åt (på pizzerian med det bästa namnet: värmlandsnärkepizza) i granen, men det kan jag ju inte för den har jag ätit upp. och så skulle jag hänga upp brasskvintettrepet i granen för det var mysigt. och fallhöjd av nick hornby (enklast hittills att hänga upp i granen rent praktiskt) som jag läser istället för allt som jag måste och borde läsa. den är bra.
men jag har ingen gran.
nåväl.
jag har alltid sett mig själv som lite av en nörd. en del andra har sett mig som lite mer än bara lite av en nörd. en nörd kort och gott. jag har emellanåt tyckt om denna titulering och verkligen sett nörd som ett positivt ord. det är det. men, mina vänner, nu vet jag bättre, för nu, mina vänner, har jag varit på fricon.
lördag klockan nitton, ringer min uppsalavän och han säger att det är rollspel på gång. nitton femton sitter jag med sex rollspelsnördar runt ett bort i ett lika mysigt som ostädat rum i folketshus källare, på dörren står det drakens öga och bakom mig står en real-size porslinshäst med sverok-tröja runt halsen. folket runt bordet använder ord som LOL helt seriöst och, tro mig, det är svårt att vara fördomsfri när fördomarna slutar vara fördomar.
jag blir dvärgen gratch, 95 cm över havet med 18 i styrka och 14 i intelligens samt några karaktärsdrag från en kilometerlång lista som jonas/SL/farmor har i huvudet, crazy dude. jag trivs med livet, och kommer in i äventyret i en explosion på ett torg, fruktansvärt bakfull med vid gott mod, bärandes en 20kilos stridsyxa. jag blir vän med en halvlängdsman, två alver, två galna magiker och en dvärg och vi får jobb på en båt som fraktar en skatt över havet men blir attackerad av fyra piratskepp som de galna magikerna sänker med fruktansvärd tur och fummel. ett vitt skepp nalkas men försvinner i rök och lämnar kvar tre ännu galnare magiker som sänker skepp med trästavar och förvandlas till ormar. en flyger iväg med skattkistan och hela båten brinner upp men vi hamnar på det vita skeppet och försöker få upp den med besvärjelser låsta kistan som tillhör ingen mindre än morthia, dödsrikets väkterska och gudinna som har ett tvåhandssvärd med enhandsfäste och jag börjar slåss med allt och alla jag ser och trots min otroligt höga abs och alla mina erfs i strid blir jag både stum och förlamad. jag slutar gilla läget, muckar med SL* och hamnar i sträckbänk och slutar som 130 cm och är sängbunden i tre månader framöver. frukten av rollspelets två regler.
1. SL har alltid rätt
2. när SL har fel, se punkt ett.
herregud, vilken kväll. jag blev både fullkomligt utskrattad och fullkomligt applåderad (prylbög!) och jag måste spela rollspel igen! nån som är på?
nåväl.
på söndagen var jag på fricon ytterligare en sväng och spelade wii och åt _gratis_ lunch med uppsaladude.
sen åkte jag hem och spelade morceau de concert av saint-saëns och gillade livet multum. jag ringde den på mig otroligt besvikna kirren och fick sona gårdagens diss med tidernas semmelkväll och pianonatt. vi fräschade upp semlorna med karamellfärgad grädde, se förra inlägget för bild på härligheten.
vi lagade mat och spelade tvspel och såg kvarteret skatan och bakade semlor och hatade hästpojken och såg på skärgårdsdoktorn och haeckxade lite med ett visst lösenord och spelade piano till klockan fyra och sen åt vi semmelbullarna till frukost I SOLENS SKEN! mmm kanel och kardemumma blandat med philadelphia och paprika. det var tider!
nåväl.
internet har krånglat hela kvällen och det gillar vi verkligen inte. internet är till för att fungera? inte minst den här sidan har hängt sig och hängt sig igen. tur att patrick wolfs underbara musik håller mig vid liv. godnatt!
*SL=spelledaren
jag sitter här och är så filbunkelugn som bara jag och fingal kan vara.
den här dagen har inte vart mycket att hänga i granen. jag har införskaffat en ny valthornsväska (som skulle få granen att vika sig) en såkallad gigbag,
röd och fin
med plats för sordin.
underbar investering! nu vill jag bara ut och cykla med hornet på ryggen. men ingenstans ska jag och spela på hur länge som helst. det är tråkigt och ovant. sista tiden har jag ju inte gjort annat än spelat. söndag - strängnäs, måndag - karlskoga, tisdag - paradorkestern, onsdag - lektion, torsdag - operan i sthlm, fredag - karlskoga, lördag - karlskoga, idag - brasskvintett. och nu bara ingenting, nu när jag fått världens bästa åkaruntmedhornetväska.
förutom väskan skulle jag kunna hänga upp panpizzan som jag och lovisa åt (på pizzerian med det bästa namnet: värmlandsnärkepizza) i granen, men det kan jag ju inte för den har jag ätit upp. och så skulle jag hänga upp brasskvintettrepet i granen för det var mysigt. och fallhöjd av nick hornby (enklast hittills att hänga upp i granen rent praktiskt) som jag läser istället för allt som jag måste och borde läsa. den är bra.
men jag har ingen gran.
nåväl.
jag har alltid sett mig själv som lite av en nörd. en del andra har sett mig som lite mer än bara lite av en nörd. en nörd kort och gott. jag har emellanåt tyckt om denna titulering och verkligen sett nörd som ett positivt ord. det är det. men, mina vänner, nu vet jag bättre, för nu, mina vänner, har jag varit på fricon.
lördag klockan nitton, ringer min uppsalavän och han säger att det är rollspel på gång. nitton femton sitter jag med sex rollspelsnördar runt ett bort i ett lika mysigt som ostädat rum i folketshus källare, på dörren står det drakens öga och bakom mig står en real-size porslinshäst med sverok-tröja runt halsen. folket runt bordet använder ord som LOL helt seriöst och, tro mig, det är svårt att vara fördomsfri när fördomarna slutar vara fördomar.
jag blir dvärgen gratch, 95 cm över havet med 18 i styrka och 14 i intelligens samt några karaktärsdrag från en kilometerlång lista som jonas/SL/farmor har i huvudet, crazy dude. jag trivs med livet, och kommer in i äventyret i en explosion på ett torg, fruktansvärt bakfull med vid gott mod, bärandes en 20kilos stridsyxa. jag blir vän med en halvlängdsman, två alver, två galna magiker och en dvärg och vi får jobb på en båt som fraktar en skatt över havet men blir attackerad av fyra piratskepp som de galna magikerna sänker med fruktansvärd tur och fummel. ett vitt skepp nalkas men försvinner i rök och lämnar kvar tre ännu galnare magiker som sänker skepp med trästavar och förvandlas till ormar. en flyger iväg med skattkistan och hela båten brinner upp men vi hamnar på det vita skeppet och försöker få upp den med besvärjelser låsta kistan som tillhör ingen mindre än morthia, dödsrikets väkterska och gudinna som har ett tvåhandssvärd med enhandsfäste och jag börjar slåss med allt och alla jag ser och trots min otroligt höga abs och alla mina erfs i strid blir jag både stum och förlamad. jag slutar gilla läget, muckar med SL* och hamnar i sträckbänk och slutar som 130 cm och är sängbunden i tre månader framöver. frukten av rollspelets två regler.
1. SL har alltid rätt
2. när SL har fel, se punkt ett.
herregud, vilken kväll. jag blev både fullkomligt utskrattad och fullkomligt applåderad (prylbög!) och jag måste spela rollspel igen! nån som är på?
nåväl.
på söndagen var jag på fricon ytterligare en sväng och spelade wii och åt _gratis_ lunch med uppsaladude.
sen åkte jag hem och spelade morceau de concert av saint-saëns och gillade livet multum. jag ringde den på mig otroligt besvikna kirren och fick sona gårdagens diss med tidernas semmelkväll och pianonatt. vi fräschade upp semlorna med karamellfärgad grädde, se förra inlägget för bild på härligheten.
vi lagade mat och spelade tvspel och såg kvarteret skatan och bakade semlor och hatade hästpojken och såg på skärgårdsdoktorn och haeckxade lite med ett visst lösenord och spelade piano till klockan fyra och sen åt vi semmelbullarna till frukost I SOLENS SKEN! mmm kanel och kardemumma blandat med philadelphia och paprika. det var tider!
nåväl.
internet har krånglat hela kvällen och det gillar vi verkligen inte. internet är till för att fungera? inte minst den här sidan har hängt sig och hängt sig igen. tur att patrick wolfs underbara musik håller mig vid liv. godnatt!
*SL=spelledaren
Kommentarer
Trackback
