man kanske skulle bli tandläkare?
i tandläkarväntrummet på hertig karl möter man alltid bekanta ansikten. jag älskar det väntrummet, de har kalle anka. jag tror jag ska börja gå dit på håltimmar och läsa kalle, man slipper prenumerera och sparar därmed pengar. apropå pengar så är det något som tandvården försöker tjäna på mig efter första januari nästa år. det kan dom glömma! mitt besöks sju minuter var fördelade såhär:
4 minuter för röntgenbildstagning (det tog tid för mig att fatta hur man skulle bita i den gula grejen...)
20 sekunders gapande och tillika inspekterande av min välskötta mun
30 sekunder för allehanda artighetsfraser samt att jag fick se de klanderfria röntgenplåtarna
till det läggs någon minut för ifyllande av löjlig enkät ("har du någon gång undvikit sällskap pga fula tänder?"), och otroligt noggrann tandborstning på toaletten.
summa av kardemumma:
året jag fyller 20 t.o.m året jag dör kommer jag behöva betala flera hundra för dessa inalles 20 SEKUNDER av effektivt jobb. det blir ju typ fem minuter på en livstid om man går dit varannat år. flera tusen kronor. snacka om timavgift åt skyarna. jag menar, av de sammanlagt 150 sekunder jag tillbringade med josé tandläkaré talade vi om strutsar i åttio procent av tiden.
alltså:
1, jag ska aldrig mer gå till tandläkaren
2, jag ska själv bli tandläkare
förklaring av nummer två.
som jag sa ovan, jag älskar väntrummet på folktandvården hertig karl. jag gillar auktoritära vitrockade människor och skulle ännu mer gilla att vara det själv. ha några sköterskor som firrar det tråkiga och så är man själv huvudakten i dramat. man får leka lite läkare men slippa biten att ha någons liv på spel, som minst sagt verkar lite nervigt. man får ge leksaker till barn som blir himmelskt glada (vem älskar inte tandläkarleksaker? man riktigt känner hur mycket man förtjänar dem. jag glömmer aldrig min blåa båt!). man kan sätta upp fantastiska bilder i taket. strutsar på svenska bondgårdar tillexempel. man tjänar skitbra (se ovan) och man kan massa saker. folk vet vad en tandis är och man behöver inte förklara så mycket vad man gör. gångbart i alla länder, alla städer. och man kan kombinera tandläkarskap med valthornsspelande för det gör tomas tandläkarn. tandläkare är alltid trevliga, och jag vill bli trevlig. det är fräscht på kliniken och rent på golvet. jag gillar verkligen ordet klinik.
det finns ju några nackdelar också, att glo i munnar och kvävas av andedräkter dagarna i ända, vara barnens mardröm och att man måste lära sig allt om tänder. otroligt ointressant kroppsdel i den ändå ganska så intressanta munnen. munnar kommer jag hata och antagligen kolla på folks öron när dom pratar.
ja mina kära vänner, detta tål att tänkas på. det är ju fem års utbildning och typ 20.0 i intagningspoäng.
men jag älskar ju verkligen väntrummet...
4 minuter för röntgenbildstagning (det tog tid för mig att fatta hur man skulle bita i den gula grejen...)
10 sekunders tandläkarstolsupp-och-nerhissning (som var det roligaste jag visste när jag var liten, om jag varit min egen mamma hade jag varit orolig för min framtid...)
2 minuters samtal med josé tandläkaré om strutsar och svenska bondgårdar20 sekunders gapande och tillika inspekterande av min välskötta mun
30 sekunder för allehanda artighetsfraser samt att jag fick se de klanderfria röntgenplåtarna
till det läggs någon minut för ifyllande av löjlig enkät ("har du någon gång undvikit sällskap pga fula tänder?"), och otroligt noggrann tandborstning på toaletten.
summa av kardemumma:
året jag fyller 20 t.o.m året jag dör kommer jag behöva betala flera hundra för dessa inalles 20 SEKUNDER av effektivt jobb. det blir ju typ fem minuter på en livstid om man går dit varannat år. flera tusen kronor. snacka om timavgift åt skyarna. jag menar, av de sammanlagt 150 sekunder jag tillbringade med josé tandläkaré talade vi om strutsar i åttio procent av tiden.
alltså:
1, jag ska aldrig mer gå till tandläkaren
2, jag ska själv bli tandläkare
förklaring av nummer två.
som jag sa ovan, jag älskar väntrummet på folktandvården hertig karl. jag gillar auktoritära vitrockade människor och skulle ännu mer gilla att vara det själv. ha några sköterskor som firrar det tråkiga och så är man själv huvudakten i dramat. man får leka lite läkare men slippa biten att ha någons liv på spel, som minst sagt verkar lite nervigt. man får ge leksaker till barn som blir himmelskt glada (vem älskar inte tandläkarleksaker? man riktigt känner hur mycket man förtjänar dem. jag glömmer aldrig min blåa båt!). man kan sätta upp fantastiska bilder i taket. strutsar på svenska bondgårdar tillexempel. man tjänar skitbra (se ovan) och man kan massa saker. folk vet vad en tandis är och man behöver inte förklara så mycket vad man gör. gångbart i alla länder, alla städer. och man kan kombinera tandläkarskap med valthornsspelande för det gör tomas tandläkarn. tandläkare är alltid trevliga, och jag vill bli trevlig. det är fräscht på kliniken och rent på golvet. jag gillar verkligen ordet klinik.
det finns ju några nackdelar också, att glo i munnar och kvävas av andedräkter dagarna i ända, vara barnens mardröm och att man måste lära sig allt om tänder. otroligt ointressant kroppsdel i den ändå ganska så intressanta munnen. munnar kommer jag hata och antagligen kolla på folks öron när dom pratar.
ja mina kära vänner, detta tål att tänkas på. det är ju fem års utbildning och typ 20.0 i intagningspoäng.
men jag älskar ju verkligen väntrummet...
Kommentarer
Trackback
