lalala

höhöhö,

minus:
nu vill jag höra hur du har haft det idag, började min mamma oskyldigt men jag förstod direkt att hon hade något allvarligare på lut. och mycket riktigt, med allvarlig men samtidigt smått road min berättar hon att det hon länge befarat har hänt - mina renlighetsmaniska grannar har börjat klaga på den något bristande städningen av trapphuset. jaaa okej vi har inte städat helt regelbundet, och oookej inte alltid lagt ner vår yttersta möda. men vad är det för grej egentligen? det är ett hus med 29 lägenheter där allas smutsiga fötter vandrar i samma trappor, som otaktiskt nog är vita. VITA golv, hur fan tänker man då? jaivartfall så har de nu i styrelsen enhälligt bestämt tid för denna städning (fredageftermiddagar!) och jag känner redan hur allas kritiska det-ska-vara-rent-till-helgen-ögon är på oss. och jag känner mig själv och vet att bättringen kommer vara otillräcklig deras behov, då jag kommer ha svårt att motivera det själv.. jag ger blanka fan i blanka golv (precis som människan som ställt in ett tiotal döende bladfällande växter i trappen vars enda funktion tycks vara att vi ska få mycket att sopa) men det finns de som inte gör det. jag hade svårt att ta mor och syster på allvar när de sa att det här kunde hända. men nu vet jag, förlåt. (jag kommer få sparken, och inte vilken spark som helst, DEN HÅRDA SPARKEN)

plus:
men min räddare i nörden, slebbis, kommer till min undsättning och schlänger upp ett potentiellt jobb åt mig. jag tror tyvärr det innefattar lite städning det med, och det är (det vet alla som varit i min residens) inte min kopp av te direkt. men det kommer vara lättare att motivera. just detta är ett jobb jag länge ogillat starkt att slebbis har haft för det har berövat mig hennes sällskap många goda stunder (som kunde varit godare med henne) men jag ser alla chanser att försöka finansiera mitt allt dyrare leverne. imorgon är det jag som ringer och söker jobb (AAAAAAAAAH läskigt, det här är inte sånt som jag gör! ingår inte i min vokabulär, etc.) rebban tror på mig iallafall:
rebecca säger:
men sköt det lite smooth
imorgon är också min personligt satta deadline för avklarat CVskriveri och inskick av detsamma till diverse blomsterhandlar. och jag ska ringa hornisten på operan i stockholm. det är läskigt också, fast jag inte lider av telefonskräck, jag och simon fick göra telefonpratsmanus i bilen från karlskoga. värt!

noll:
eftersom jag hade både rubriken plus och minus (fast i fel ordning jag skäms oerhört för det antiestetiska i detta!) måste jag ju slänga in noll också. vad är noll? labrapportskrivandet, projektarbetandet, pengarna, antalet radiostyrda IR-kanonförsedda helikoptrar i mitt hem. och noll koll på det mesta kan jag känna.
men jag är glad ändå. jag är glad ändå.