lalala

hallå finns det nånting kvar? jag ber folk gång på gång och folk lovar gång på gång att de ska komma hit och hälsa på. men ingenting händer och ingenting har hänt sen 1982 känns det som. jag vet jag VET att folk har egna liv och blir sjuka och gör viktiga saker och tycker det är jobbigt att åka tåg (det senaste är ju direkt felaktigt eftersom det ÄR mysigt att åka tåg vad folk än säger) men det spelar ingen roll för jag blir ledsen ändå. fem veckor kvar på lunnevad det känns helt stört abnormt galet jag vill inte sluta jag vill inte göra något halvdant jag vill inte missa allt som jag kommer missa i vår jag vill inte missa turnén och allt skvaller och allt som händer jag vill inte komma tillbaka ett år senare och gå andra terminen med ny sammansättning av människor och herremingud vilken ångest det medför. jag vaknar varje morgon och kollar på utsikten från mitt fönster och tänker att den är vacker och att jag måste ta vara på den men hur hur hur tar man vara på en utsikt från ett fönster? jag tänker varje kväll att idag skulle jag ha umgåtts mer och tagit vara på allt man kan göra här mer än vad jag gjort jag måste insupa varje kubikmillimeter av atmosfären och herrejesus ni fattar galoppen.. hur mycket kvalitet är det med det? och det värsta är att samtidigt som jag vill vara här och vara sådär så längtar jag bort. det är vuxet behärskat långsamt sansat och tråkigt och trist, det är så tråkigt och trist utan dig. och det suger.

igår var det halloweenfest här!! det var bildarna som anordnat och de är så jädra konstnärliga och kreativa och duktiga och jädrar vad fint de hade smyckat ut aulan! och alla gäster var minst lika kreativa i sina utklädnader det var verkligen estetiskt tilltalande hela kvällen. jag var spöke,det var ganska dåligt (ett lakan med hål i) med så dåligt så det blev bra (mellanstadiespökenostalgiretrovarianten). där fanns en tepåse, döden, glass, hela svenska akademien, smurfarna, två spökjagare (som jagade mig förstås och försökte suga upp mig och lägga mig i en burk) män som var kvinnor och prinsessor, en älg, anton var utklädd till tommy och olle var karljohan (sjukt jädra likt!!), och maria var FINANSKRISEN! hon vann pris för bästa utklädnad. hur klär man sig då ut sig till en börskrasch? jo en börsmäklare som har kraschat såklart. vi klippte och rev sönder myrornakostymen och smutsade ner henne och tovade håret, målade bekymmersrynkor, och som grädden på moset ett treorör i fickan och ekonomisidorna under armen. perfektion!
jag hoppas jag kommer få lite bilder från maskeraden sånt är alltid kul.

ikväll är det kammarmusikkonsert i sjögestad kyrka på lagom promenadavstånd från skolan! jag ska inte spela idag utan bara njuta av mina duktiga medmusikanter. det ska  bli en mysig dageneftersysselsättning!

puss och kram!