arméns musikkår, med betoning på armén
hej hallå, nu ligger jag i min säng i logement två i kasern 215, livgardet, kungsängen. efter en hård dag på barrikaderna är jag nu alldeles ensam i ett tyst och släckt logement med endast en dator i mitt knä och en telefonlur i mitt öra. det är precis något sånt man behöver en kväll som denna. alla andra är antingen och övar (eller "enskild överspelning" som det heter på det här stället), bastar bastu eller hänger på soldathemmet (som fö är min bästa upptäckt här på livgardet hittills! det finns biljardbord och pingisbord och godis och tv-spel!) jag skulle helst av allt duscha men det finns som vanligt inget varmvatten i det här jävla betonghuset. alltså det här stället är verkligen fult. estetiskt motsatsen-till-tilltalande. det är bara gråa betongfyrkanter med blå försök-till-uppiffningsfärg runt fönstren. insidan är också steril som en obduktionssal för att vi städar tre gånger om dagen (nej det gör vi inte, men vi "ska") det ska alltid vara ordning och reda på logementen och i korridoren. snygg och prydligt, som de säger. hemmastaddhet är ett ord de aldrig har hört. inte jag heller förresten, men jag vet ändå vad det innebär! lite pynt och grejer mår man bra av, då blir inte ögonen så fruktansvärt understimulerade. betong betong betong...
dessutom är alla kläder gröna, av uppenbara skäl. det är också lite tradigt i längden. det roliga är att alla mina civila kläder typ också är gröna, eftersom det råkar vara min favoritfärg. vi får se hur länge! idag har vi testat alla nyanser av grönt i alla dess former. vi har monterad stridsväst och hjälmdok förut, och idag packade vi stridssäcken och trosspackningen och fäste liggunderlaget på plats och satte på oss skyddsvästen under alltihop och munderade oss i hela kompletta stridsutrustningen på typ 20 kilo, säkert mer. jag kände mig som världens otympligaste åbäke och det måste sett rätt kul ut när tillochmed befälen skrattade åt hur begravd jag såg ut i dessa massor av militärgröna saker. så jävla mycket grejer!! så jävla tungt var det, och man kunde knappt röra sig men ändå promenerade vi runt hela livgardet i ett skithögt tempo för mina bens minimala längd. men det var kul och inte alls så jobbigt som man kunde tro. värre blir det när vi ska springa med all den där skiten. tänk om man var ett lejon eller annat slags djur. då skulle man varken behöva alla dessa mängder med kläder och matberedningsgrejer, vapentillbehör och ficklampor och gud vet allt. det är faktiskt ett otroligt opraktiskt djur vi är, människor.
imorgon ska vi iallafall spela lite musik, det är ju det vi är här för trots allt! om någon vill se bilder från detta spektakel som jag utsätter mig för kan ni kolla på AMK 2009-facebookgruppen där folk lägger upp bilder ibland. mycket föredömligt av dem! hej hopp
dessutom är alla kläder gröna, av uppenbara skäl. det är också lite tradigt i längden. det roliga är att alla mina civila kläder typ också är gröna, eftersom det råkar vara min favoritfärg. vi får se hur länge! idag har vi testat alla nyanser av grönt i alla dess former. vi har monterad stridsväst och hjälmdok förut, och idag packade vi stridssäcken och trosspackningen och fäste liggunderlaget på plats och satte på oss skyddsvästen under alltihop och munderade oss i hela kompletta stridsutrustningen på typ 20 kilo, säkert mer. jag kände mig som världens otympligaste åbäke och det måste sett rätt kul ut när tillochmed befälen skrattade åt hur begravd jag såg ut i dessa massor av militärgröna saker. så jävla mycket grejer!! så jävla tungt var det, och man kunde knappt röra sig men ändå promenerade vi runt hela livgardet i ett skithögt tempo för mina bens minimala längd. men det var kul och inte alls så jobbigt som man kunde tro. värre blir det när vi ska springa med all den där skiten. tänk om man var ett lejon eller annat slags djur. då skulle man varken behöva alla dessa mängder med kläder och matberedningsgrejer, vapentillbehör och ficklampor och gud vet allt. det är faktiskt ett otroligt opraktiskt djur vi är, människor.
imorgon ska vi iallafall spela lite musik, det är ju det vi är här för trots allt! om någon vill se bilder från detta spektakel som jag utsätter mig för kan ni kolla på AMK 2009-facebookgruppen där folk lägger upp bilder ibland. mycket föredömligt av dem! hej hopp
Kommentarer
Trackback
