lalala

den här veckan har verkligen sugit musten ur mig kramat lusten ur mig. jag är trött som döden, vinterns korta dagar är långa i år. allting går fel går snett, allt blir dåligt inget blir rätt. min fot är min värsta ovän och min kropp försöker få den att ramla av genom att ge mig jättemycket feber kombinerat med sömnlöshet. min hjärna hänger inte riktigt med i svängarna och plötsligt står jag där och har ordervägrat utan att ha förstått det själv. jag har gjort bort mig inför flera instanser, två sjukhus, två löjtnanter. hela plutonen. min fot har hotat att leda mig till avrustning och min ångest över detsamma har lagt mig på korridorsgolvet klockan två på natten panikaktigt gråtandes för att ingenting fungerar och ingen vet varför. och än är det bara torsdag..

nåväl, jag är faktiskt glad ändå. jag är för närvarande ensam i korridoren, trk är på spelning, hela amp är på sportbaren på torsdagsrutin och levin är och köper godis till oss på soldathemmet. nu kommer han tillbaka. vad mysis. sen ska jag sova fett tidigt och bli totalfrisk och vila min fot så den blir hel och sen ska jag aldrig aldrig mer få så mycket skit och skäll och hot och ångest som den här veckan. jag har ju en underbar pluton på min sida. det är fakto.