vad man ger till någon som har allt.
dagen igår, som var en sjukt bra dag, nådde ju ändå sitt klimax hemma hos john i världens trevligaste lägenhet där vi kollade på nobelbanketten och åt världens godaste tårta med vaniljsås! något jag helt klart ska fortsätta med. john må vara en nära, kär och god vän men att köpa present till denne genomgenomtänkte man är inte alls lätt. hans hem är komplett och hans smak är god men selektiv. därför skrev jag en dikt:
grattis john, allra käraste vän, nu blir du ett år äldre igen, detta ska firas genom att betrakta, nobelpristagare att beundra och förakta, och med en present, såklart, det är ju ballt, men säg mig vad ger man till någon som har allt? men något ska det bli, mina tankar far omkring, det strider emot Eko med materiella ting! och svårt att leva upp till nåt i denna prakt, nej kanske får det bli imaginärt, nånting abstrakt, en förnimmelse, ett synintryck en känsla och en lukt? nej vet du vad, det bästa är ju en tropisk frukt!
och så fick han en ananas. när han vände på (det ananasformade) grattiskortet fanns där ett presentkort, på tropiktema, att han och jag ska gå till botaniska trädgården den kallaste vintrigaste snöigaste dagen och låtsas att det är sommar.
* * *
jag påverkas sjukt mycket av mina drömmar. tycker själv att det är lite larvigt, men de försvinner liksom inte ur mitt huvud på flera timmar efter jag har vaknat. därför brukar jag berätta för folk vad jag har drömt, även om majamalins bestämda åsikt är att det är världens tråkigaste grej att lyssna på, folks drömmar. och jag själv avskyr ju allt vad freud och hans hittepå heter. men sanningen är den: jag drömmar typ 70% mardrömmar och det är sjukt jobbigt, som ovan nämnt, de hänger kvar i flera timmar och om jag tex. drömt att någon dött måste jag ringa den på morgonen och se om den lever. det gör den såklart. men inatt - inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut - drömde jag den rofylldaste drömmen man kan drömma. jag drömde att jag sov. så jävla underbart. eller först sov jag i min egen säng. tyckte det var tråkigt. åkte hem till viktor - och sov. så jävla fint. jag önskar att jag alltid drömde det. är inte hela poängen med att sova att hjärnan ska vila från den eviga oupphörliga ständiga hjärnaktiviteten?
rätt kul förresten att svenska akademiens ständige sekreterare tituleras just så. ständig sekreterare. det låter ju som ett sarkastiskt påhopp från något humorprogram. man lär sig något nytt varje dag! av all kunskap samlad på nobelbanketten var det detta jag lärde mig. nej nu har jag inte tid med detta längre, jag ska baka scones till halva min klass som kommer hit för att plugga, förlåt, lära sig saker.
Kommentarer
Trackback
