samma nätter väntar alla
piggheten förvånar mig lika mycket varje gång. hur kan det vara så att man får gäspsjukan en hel halv dag efter en lagom lång lagom god natts sömn och sen bli klarvaket pigg som en spigg på kvällen sen. eller pigg som en spigg är fel, bara osovig och så att det känns som att man har ovanligt hög koncentrationsförmåga som en inspirationsodåga, medan energin går på sparlåga. kroppen är trött men hjärnan i sitt esse. fast riktigt så är det såklart inte nu, bara klarvakenhet i allmänkelhet.
jag lyssnar på mackans evangelium-skiva för det var så länge sen. på youtube, så de kommer i fel ordning och har töntiga små fanfilmer till sig, riktiga album har sina fördelar faktiskt, även om det sällan är värt flera hundra. (mackan är). evangeliet dårå, den är som jakob hellmans skiva. så att någon borde skriva "bästa svenska skivan...någonsin" på framsidan och sen låta det stå där. för det kommer inte bli gammalt, det kommer alltid stämma bra. jag har sett mackan jättemånga gånger och tycker mig veta alla aspekter av hans artisteri. men! om två veckor smäller det för då ska vi se jakob hellman! på allsång på skansen. det kommer ju aldrig bli så känslomässigt överladdat som typ första gången jag såg laakso i en liten lokal i köping, eller som the ark på arvika, eller som lars w på liseberg (och jag tänker inte skämmas, det är inte mitt fel att han har blivit det han har blivit nu), men det kommer ju garanterat vara en stor grej. antagligen på ett dåligt sätt, det kan ju egentligen bara bli en besvikelse. nån taubedänga i allsång med kollektiv handklappning istället för kollektiv hjärtklappning och hängiveri. han kommer inte spela stora havet eller vackert väder, vara vänner på sin höjd.
det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp, säger markus. sen sjunger han något som jag alltid har trott är "vi skulle ha sex i långholmen, du hade ljusa kortbyxor, på tiotusen meters höjd spydde jag på en toalett" och några rader tiderna hör jag alltid "anderna".. så jag har föreställt mig nån form av bergsklättrarpar i finkläder som ska ha sex på berget, på något speciell klippa som hette långholmen av någon anledning, kanske som en rolig grej eller för att komma bort från alla människor, och istället så spyr han av det låga lufttrycket. ganska kul. jag måste ha tänkt att tiotusen meter var en normal höjd för amatörbergsbestigare, men man kan inte alltid hålla reda på alla realistiska siffror i huvet.. nåväl, såhär rolig är ju sällan sanningen och jag hade för länge sedan börjat ana att jag hört fel, och nu har fyra lyrics-sajter i rad berättat för mig att han egentligen sjunger "vi skulle..." äh fan det får ni kolla upp själva. jag för min del tänker förtränga den äkta texten och leva i mina roliga associationers värld! sånthär är ganska kul, ibland när jag har tråkigt går jag in på saltmannen.se och skrattar högt.
kromatik och romantik,
jag har lärt mig spela alla toner på blockflörren samt transponera den från den f-stämda sopraninon till denna c-stämda sopran (tror jag?) som jag fått låna av larran genom maja. min nya favoritflöjtlåt är kristallen den fina i d-moll. och fattig bonddräng såklart.
imorgon åker jag till malmö till alexanderfrick, hänger lite och på fredag är det poolparty. tjohej
godnatt
jag lyssnar på mackans evangelium-skiva för det var så länge sen. på youtube, så de kommer i fel ordning och har töntiga små fanfilmer till sig, riktiga album har sina fördelar faktiskt, även om det sällan är värt flera hundra. (mackan är). evangeliet dårå, den är som jakob hellmans skiva. så att någon borde skriva "bästa svenska skivan...någonsin" på framsidan och sen låta det stå där. för det kommer inte bli gammalt, det kommer alltid stämma bra. jag har sett mackan jättemånga gånger och tycker mig veta alla aspekter av hans artisteri. men! om två veckor smäller det för då ska vi se jakob hellman! på allsång på skansen. det kommer ju aldrig bli så känslomässigt överladdat som typ första gången jag såg laakso i en liten lokal i köping, eller som the ark på arvika, eller som lars w på liseberg (och jag tänker inte skämmas, det är inte mitt fel att han har blivit det han har blivit nu), men det kommer ju garanterat vara en stor grej. antagligen på ett dåligt sätt, det kan ju egentligen bara bli en besvikelse. nån taubedänga i allsång med kollektiv handklappning istället för kollektiv hjärtklappning och hängiveri. han kommer inte spela stora havet eller vackert väder, vara vänner på sin höjd.
det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp, säger markus. sen sjunger han något som jag alltid har trott är "vi skulle ha sex i långholmen, du hade ljusa kortbyxor, på tiotusen meters höjd spydde jag på en toalett" och några rader tiderna hör jag alltid "anderna".. så jag har föreställt mig nån form av bergsklättrarpar i finkläder som ska ha sex på berget, på något speciell klippa som hette långholmen av någon anledning, kanske som en rolig grej eller för att komma bort från alla människor, och istället så spyr han av det låga lufttrycket. ganska kul. jag måste ha tänkt att tiotusen meter var en normal höjd för amatörbergsbestigare, men man kan inte alltid hålla reda på alla realistiska siffror i huvet.. nåväl, såhär rolig är ju sällan sanningen och jag hade för länge sedan börjat ana att jag hört fel, och nu har fyra lyrics-sajter i rad berättat för mig att han egentligen sjunger "vi skulle..." äh fan det får ni kolla upp själva. jag för min del tänker förtränga den äkta texten och leva i mina roliga associationers värld! sånthär är ganska kul, ibland när jag har tråkigt går jag in på saltmannen.se och skrattar högt.
kromatik och romantik,
jag har lärt mig spela alla toner på blockflörren samt transponera den från den f-stämda sopraninon till denna c-stämda sopran (tror jag?) som jag fått låna av larran genom maja. min nya favoritflöjtlåt är kristallen den fina i d-moll. och fattig bonddräng såklart.
imorgon åker jag till malmö till alexanderfrick, hänger lite och på fredag är det poolparty. tjohej
godnatt
Kommentarer
Trackback
