lalala

jag bejakade militärmusikmonarkisten inom mig och spelade lite på kronprinsessparets bröllopskortege. det var helt sjukt häftigt! sveriges genom tidernas fetaste parad, jordens pådrag och en halv miljard tv-tittare. jag kan inte hjälpa att jag älskar sånthär!

de flesta från amp'09 som spelade på bröllopet (benke, hagis och stenis missing)

jag är numera 1.60 lång enligt mitt pass, och enochfemtionioochenhalv enligt polisens mätsticka. revolution! så jävla lång! nåde den som påpekar att jag är kort nu va! revaaaaansch!

jag sitter framför min datamaskin och lyssnar på-och spelar till marscher som ska framföras nästa lördag på brölliset. men inte alla marscher för alla finns inte på spotify och youtube. i ärlighetens och härlighetens namn så lyssnar jag faktiskt bara på en enda. valdres marsj. jag är kär i den marschen. alla ska lyssna!

jag har inget jobb men tre liter rabarber. jag kan göra vad jag vill.

i sommar skall:
*kalle ankas guldböcker återigen läsas från första till trettioandra pärmen.
*det spelas lite för daniel westling och den där tjejen han ska gifta sig med.
*midsommar firas hos familjen abryt-eilert med mässingssextett, benke och benke.
*det övas in fig och gås högvakter med veteranmusikkåren.
*det cykelsemestreras på gotland.
*jobb sökas och sökas men nekas. igen och igen.
*alla mina besparingar levas upp och inga nya komma till.
*folk hälsas på och hälsa på.
*mat hittas på och lagas så till den milda grad att det kan, och ska, bilda en egen kokbok.
*den obligatoriska årliga paddelturen självklart paddlas, i norrland denna gång.
*listan på sommarens badade sjöar göras lång.

och idag skall:
*det exprimenteras fritt med tre liter rabarber!

jag är fullkomligt och helhjärtat beroende av mobilspelet johnny crash stuntman does texas. det är det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar. det är bra för båda dessa stadier i sömncykeln för att det kräver precis lagom mycket hjärnaktivitet för att vakna och bara en enda knapp att hålla reda på. men för den skull är det inte lätt, tvärtom det är ett precisionsspel. allt eftersom mitt beroende växt sig starkare har jag även utvecklat en egen terminologi som kanske är svår att förstå om man inte har spelat spelet. nåväl, det gäller att spara på flax, och alltid invänta vultures och tornados in i sista stund, men för den skull aldrig sjunka för lågt, för då kan det bli trögt och oflaxransonablelt att ta sig upp till de bästa höjderna. att köra in i blixtar med jämna mellanrum är väldigt viktigt och nu på senare tid har jag också märkt att bli langad direkt från en vulture till en annan inte är helt ovanligt. dubblingar och andra multiplar är också viktiga faktorer, speciellt på högavlönade stunts. jag har också, efter mycket nogranna observationer och bra flights lärt mig ungefär var saker och ting håller till och jag har prövat många olika vinklar kring 45º och upptäckt att lite högre vinkel är bättre än för låg. nästan runt 50-55º. jag har också börjat irritera mig på funktioner jag tycker saknas, och det värsta är när någon ringer eller smsar mitt i en bra flight för då blir det lagg. inte alls kul. vill stänga in mig i en betongkatakomb långt från omvärldens mobilmaster och spela upp min score till 50000+. jag har självklart top reputation, som den king av texas jag är, men det är inte "do texas" som är spelets bästa funktion, även fast det är väldigt kul med uppdrag, men när det är klart är det klart liksom. det som gäller är play highscore. jag älskar också det pedagogiska i att man alltid kan kolla på en repris av sin flight för att se vad som gick fel och var man ska spara på flaxen nästa gång för att nå upp till just det flygplanet eller landa på ett mer strategiskt ställe där man både kan få landningsbonus för oljeplattan och att det springer in en eller två tjuvar i en. ojojoj, jag säger då det. en hel vetenskap. perfekt på tågresa, dock inte ute i solen då skärmen blir svår att se på, speciellt tornadosarna är svåra att urskilja (fast jag har fått några flights på över 29k idag på uteplatsens i det soliga skenet!). det här är helt klart ett beroende. likt snakeberoendet på högstadiet och sporeberoendet för bara några veckor sen. men jag trivs.
det sjuka är att johnny crash finns/har funnits på riktigt. en stuntman i texas, berättade olle för mig när vi spelade multiplayer highscoremode på stranden vid lillsjön vid lunnevad. för att citera karna:

det finns alltså en kille i texas som skjuts upp ur en kanon, rider på örnar, flyger in i tornados och landar på kor? sjukt!




spelet finns i en rätt kass version här.

jädra tyskar jag tror de har ett annat poängsystem THIS IS MADNESS. jag kommer tillbaka efter ett tags isolation detta funkar inte längre. det finns bara en sak i mitt huvud - måste   bli   bäst   i    världen   på    JCDT . . . .  (lobotomistiskt mentalsjukt stirrande)

två saker som är bra för studiemotivationen:

1, jag läser just nu fermats gåta av simon singh. den mest uppslurkande (åsas ord) bok jag hittat på länge. full med absoluta universella sanningar, förevigt bindande bevis, oemotsägliga fakta, teorema slutsatser och vackra logiska samband. den avfälliga dottern numerologins moder matematik.
2, jag gick till arbetsförmedlingen idag. det var abrooooooosh.


en sak som däremot påverkar jobbmotivationen:

1, en likadan blockflöjt som jag spelat på lunnevad, den minsta av små modeller, kostar över tusen spänn! jag kräks.

det är äckligt att städa. därför gör man det aldrig frivilligt, och då blir det ännu äckligare och så är den välbekanta onda cirkeln igång. speciellt ond blir cirkeln när man inte är själv, utan är tio personer, och allt man ser omkring sig är någon annan som har smutsat ner, eller någon annans skräp, eller någon annans tomflaskor, som ingen känns vid. städning är paradoxernas mekka.