flyttstädningens förnämliga fröjder
det är äckligt att städa. därför gör man det aldrig frivilligt, och då blir det ännu äckligare och så är den välbekanta onda cirkeln igång. speciellt ond blir cirkeln när man inte är själv, utan är tio personer, och allt man ser omkring sig är någon annan som har smutsat ner, eller någon annans skräp, eller någon annans tomflaskor, som ingen känns vid. städning är paradoxernas mekka.
nåväl. då står man då här i slutet av terminen, samlade by force, och gnuggar minsta yta och gnäller i kör. och samtidigt som man hatar skolan för att den tvingar alla att städa så hatar man skolan för att den inte tvingat alla att städa tidigare så vi fick lite lön för mödan och slapp ha konstant kladdiga dörrhandtag och damm i duschen. (jag vet det är fan sjukt)
något man däremot alldeles själv skitat ner och som man alldeles själv borde tvingat sig städa ungefär en gång i veckan är ju sitt eget rum. men icke. men även här går det att skylla ifrån sig. det är nämligen fest på taket varje kväll senaste veckan. varje. kväll. och taket råkar ligga precis utanför mitt fönster, och många passerar igenom här utan att i god ton ta av sig skorna. därför är det inte alls mitt fel att jag inte orkar städa! frid und freud.
Kommentarer
Trackback
