gräsklippskärlek!
en tribute till lunnevads självgående gräsklippare
det finns få saker som gör mig så glad som att kolla ut genom fönstret och se den lilla självgående gräsklipparen på gräset utanför. eller vara ute och gå på en gräsmatta och höra det omissigenkännerliga gnisslet av en liten gräsis som är ute på uppdrag. eller att se ett exemplar vända sig om för att den just kört in i ett träd eller allra helst att den kört in i mina ben. och jag blir så full av glädje när jag på min kvällspromenad eller kvällsvandring mellan lunnevadshusen ser en liten gräsklippare sova i sin laddare som i sin tur omvandlar dagens solenergi till liv till den lilla gräsklipparen! och jag fullkomligen älskar skylten "lämna företräde" och så är det en bild på de små liven.
föräldrarnas förundran . bäbisklipparn
ordet gräsklippare har gått från ett av de mest skräckinjagande orden från min barndom (från världens bästa av mina systrar uppfunna kortspel, gräsmatta, där man samlar en gräsmatta och då såklart är rädd för de hemska gräsklipparna) till mitt favoritdjur och största söthets-naaw-framkallande faktorn i mitt lunnevadsliv.
ordet gräsklippare har gått från ett av de mest skräckinjagande orden från min barndom (från världens bästa av mina systrar uppfunna kortspel, gräsmatta, där man samlar en gräsmatta och då såklart är rädd för de hemska gräsklipparna) till mitt favoritdjur och största söthets-naaw-framkallande faktorn i mitt lunnevadsliv.
* * * update 22:45 * * *
dramatik på gräsklipparreviret utanför längan ikväll! vi hittade en energilös medvetslös gräsklippare alldeles stillastående och trött och matt och ledsen vid vägkanten. den hade somnat innan den hunnit hem till sin uppladdningsstation. men tack vare mig, marta, fanny och simon och vårt mycket rådiga ingripande så står den nu åter i sin station! det var dramatik och vi kände oss efteråt som dagens goda gärningsgörare, när vi varsamt och försiktigt puttat den trötta lilla gräsklipparen till sin plats talandes i ordalag som att Den gjort så mycket gott för oss och Putta inte med fötterna det känns så brutalt och Vad skönt att den är räddad.
(jag vet, detta börjar gå överstyr...)
Kommentarer
Trackback
