lalala

jag vet att jag dragit det här med femman-på-mattetentan onödigt långt men jag kan inte låta bli att berätta att när vi fick tillbaka skrivningarna och fick kolla på dem så hade jonas skrivit Bra! på min. med röd penna. bra. och utropstecken. och eftersom jonas är min idol så blev jag väldigt glad åt detta, det värmde mitt hjärta och gav hopp åt mitt djupfrysta mattesjälvförtroende. jonas liksom! denna långa gestalt med den största kärleken till sitt ämne som jag sett! och som det smittar! man ser hur han lyser upp av lycka när han visar för oss något som är det vackraste som finns i en matematikers ögon. eulers formel eller när spiralens omkrets är precis likamed cirkelns. eller när den oändliga struten över x-axeln är precis lika stor som den oändliga struten under x-axeln och de tar ut varandra och blir till noll. eller när han sätter ihop oändligt många tvådimensionella skivor till ett tredimensionellt objekt. han är min favorit, han är allas favorit. når gudastatus. det har spekulerats om ifall han åker partikeltransformator mellan lektionerna för man har aldrig sett honom utanför föreläsningssalarna, skulle han, HAN, gå emellan byggnader som oss vanliga dödliga? några moments gillar jag extra mycket. som när jag inte fattade varför han använde först f(x)=x och sen plötsligt variabeln t istället. då förklarade han "men jag kan ha vilken variabel som helst här. f av a är lika med a eller f av r är lika med r eller, f av jonas är likamed... jonas! ett annat moment var när jag dagen innan en föreläsning hade pratat varmt om eulers formel när jag satt och fikade med niklas och john i mitt kök och pratade matte. och dagen efter säger jonas att "det här är den vackraste formeln som finns i matematiken!" då kände jag att great minds think alike! en annan gång berättade han om hur olika oändligheter är olika stora. han tog bort hela min känsla och uppfattning om matematiken som konkretikens ämne och vetenskap och gjorde det till en vacker filosofi och poesi.