morgonfågel utanför mitt fönster
en ganska trevlig sida måste jag säga. först tänkte jag skriva hemsida, men det låter ju så otroligt nittio. precis som det uttrycket, fast det är mer nollnoll. nu borde jag väga upp med något lite mer futuristisk och det skulle väl kunna vara kaffebryggaren i korridorsköket som ser ut som ett rymdskepp från framtiden (iallafall när den står brevid den gamla som är "made in w. germany" fel sida om gränsen för att vara riktigt cool, men ändå)
imorse när jag gick upp till frukosten fick jag sällskap för en gångs skull, det brukar alltid vara jag som har jobbigast morgonschemata. men idag fick jag alltså sällskap, av en liten liten liten fågel som satt på talgbollen som vi har hängt upp utanför fönstret. ett fönster som inte går att öppna (hur tänkte michael hansen nu?) så vi knöt fast den på balkongen på baksidan och kastade talgbollen, knuten i lina, i en vid båge över taket och hissade sedan upp den till lämplig höjd. detta födde diverse prank-idéer och flera fantasifulla saker har nu hängts upp på samma sätt utanför våra grannkorridorers fönster. talgbollen har iallafall nu krympt synbart! mycket trevligt initiativ! det kryllar av initiativ i EF:300-korridoren; det gås på spex och ska klättras klättervägg, bjudas på julkonsert och fikas friskt. mitt bidrag till kreativa initiativ blir att köpa radio- och tv-julkalendern och kolla på den här varje morgon (fast det finns risk att jag blir själv, med fågelsällskap på sin höjd) hänvisar till morgonfågel av bo kaspers orkester, som faktiskt helt av sig själv började spelas här i min dator vilket sammanträffande! haha! (hur länkar man spotify-låtar egentligen? skulle gärna göra. men hur mycket jobbigare är det att gå in och söka direkt)
idag har jag upptäckt mitt nya favoritkafé. måndagskafét på helsingkronas nation! note to self.
åhåhåh det är dags för del tre i min jonas-följetång! häromsistens, för cirka tre veckor sen, gav han oss denna teaser "tänk er in i situationen att ni sitter på en tentamen, och så har ni glömt alla decimalerna i pi!!" (katastrof i matematikerns något nichade värld) och så fortsatte han "men då, då tar ni bara fram er tändsticksask!" (och tyckte därmed att faran var över! tändsticksasken, vilken hjälte). men innan vi kunde lära oss detta till höres vattentäta knep att i alla stunder och tillfällen räkna ut dessa oumbärliga decimaler, var vi tvungna att genomgå tre veckors abnormt invecklade föreläsningar om integraler. men nu förra veckan var det äntligen dags för belöningen! jonas tog fram tändsticksasken och ett papper med, som kockarna på tv, förberedda lodräta streck på. och så slängde han helt sonika slumpvis ut tändstickorna över papperet. han teoretiserade en stund med vinklar, sannolikhetslära, integraler och annat som vi inte går in på nu här idag ikväll känner jag, men avslutade med en slags slutsats att om man kastar tillräckligt många tändstickor kommer man kunna approximera pi ganska väl. och så det underbara citatet "och som en provsmak på mitt väldigt intressanta liv så kommer här resultatet av när jag igår roade mig med att kasta tusen tändstickor..." ÅH! folk skrattade, så även jag, men MEN vad mer är: jag vill också! jag vill kunna försvinna in i tändstickskastande - räknande - beräknande i flera timmar och finna det så meningsfullt! det är lite som att bygga med lego. (som förövrigt en av johns mattelärare gjort i någon form av lärodemonstratift syfte. jag blir lycklig in i själen! jag vet vad jag ska bli när jag blir stor.)
idag har jag upptäckt mitt nya favoritkafé. måndagskafét på helsingkronas nation! note to self.
åhåhåh det är dags för del tre i min jonas-följetång! häromsistens, för cirka tre veckor sen, gav han oss denna teaser "tänk er in i situationen att ni sitter på en tentamen, och så har ni glömt alla decimalerna i pi!!" (katastrof i matematikerns något nichade värld) och så fortsatte han "men då, då tar ni bara fram er tändsticksask!" (och tyckte därmed att faran var över! tändsticksasken, vilken hjälte). men innan vi kunde lära oss detta till höres vattentäta knep att i alla stunder och tillfällen räkna ut dessa oumbärliga decimaler, var vi tvungna att genomgå tre veckors abnormt invecklade föreläsningar om integraler. men nu förra veckan var det äntligen dags för belöningen! jonas tog fram tändsticksasken och ett papper med, som kockarna på tv, förberedda lodräta streck på. och så slängde han helt sonika slumpvis ut tändstickorna över papperet. han teoretiserade en stund med vinklar, sannolikhetslära, integraler och annat som vi inte går in på nu här idag ikväll känner jag, men avslutade med en slags slutsats att om man kastar tillräckligt många tändstickor kommer man kunna approximera pi ganska väl. och så det underbara citatet "och som en provsmak på mitt väldigt intressanta liv så kommer här resultatet av när jag igår roade mig med att kasta tusen tändstickor..." ÅH! folk skrattade, så även jag, men MEN vad mer är: jag vill också! jag vill kunna försvinna in i tändstickskastande - räknande - beräknande i flera timmar och finna det så meningsfullt! det är lite som att bygga med lego. (som förövrigt en av johns mattelärare gjort i någon form av lärodemonstratift syfte. jag blir lycklig in i själen! jag vet vad jag ska bli när jag blir stor.)
jag längtar ihjäl mig till torsdag fredag lördag söndag. örebro stockholm helsingfors och stockholm igen. jag ler varje gång detta passerar min hypofys. eller frontallob eller vad det nu är. ler och ler.
Kommentarer
Trackback
