lalala

jag har en identitetskris. eller inte kris, snarare en konfundation, och en ganska trevlig sådan. men hur förhåller man sig till vem man är och var man passar och varför man inte passar där man kanske är och vad man ska göra åt det när man inte riktigt vet sakernas tillstånd. det undrar jag. jag går runt och ser på mitt liv som en tillfällighet och en fas och inte alls det jag egentligen ska göra. jag kollade på bbc-dokumentär om insekter och kom på att det enda vettiga att göra med sitt liv egentligen är ju att bli naturfilmare och lära sig allt om bins och myrors samhällsuppbyggnad och filma detta med extremt avancerade kameror. hur blir man sån? hur blir man david attenbouhrouhgh? (det är faktiskt precis så hans namn stavas! kan vara svårt att tro!) sen går jag förbi astronomitornet på väg från skolan in till staden där jag faktiskt bor och lever mitt liv och inser att det enda sanna och riktiga att tillbringa sitt liv med är läran om rymden och i det fantastiska kupoltakade stjärnkikartornet är platsen att göra det på. bäää. detta är då ena sidan av identitetsförvirringen, den fortsätter i många olika aspekter av livet. typ relationer i allmänhet, jag har typ tryckt på inaktivera-knappen i min hjärna. det fungerar föga, måste ändra på. bara en sån sak som att jag omöjligt kan välja mellan spexorkestern och plutonskryssningen och phadderåterbjudningen och lunnevadsåterträffen. det är detta med nya vänner, utbytnad och upp-eller-nedgradering. jag gillar det inte kan inte förhålla mig och tar mig tillbaka till välkända tider med välkända människor, som plutonskryssning och lunnevadsåterträff. men alla går vidare och försvinner och sen ba jaha jag får umgås med svtplay. nu ska jag på grund av ovanstående kolla på svtplay om den omöjliga matten och gå med i synestesi-forumet och dela min böljande-tyg-syn på årets dagar och gång.

nåväl, ikväll blir det overall-slasque och fest. jag är precis som markus dålig på vardag men duktig på fest.