lalala

det kan ju inte vara heeelt nyttigt. jag har alltså suttit i solen sen halv elva och läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. med några mindre pauser naturligtvis. så förflöt en dag.

Detta fält måste fyllas i.

soundtracket till johnajvidelindqvists nya bok är den här låten. lyssna fort innan det blir första maj och nya begränsningar på gratisspotify. då får man bara lyssna på en låt fem gånger. jag har gått över kvoten idag på den här låten. och över kvoten på johnajvides alla böcker. men har man en officiell favoritförfattare så har man. den något överomtalade mia ser förresten inte alls ut som somliga tror. googla!


jag blev bränd av vårsolen idag. hur är det egentligen möjligt? snett bränt är det också, tillråga. jag satt på michaelhansens bäst belägna balkong och författade arbetsansökningar. det var livet.

idag hade vi teknikrep som är genrep inför genrepet som är genrep inför det öppna genrepet som är genrep inför smygpremiären som är genrep inför premiären! och eftersom att det är så bra säljstatistik (slutsålt på alla utom ovannämnda smygpremiär) får ensemblen gå gratis på balen. det är alltså billigare att gå på balen än att äta nudlar. inte många saker är billigare än att äta nudlar. speciellt få trerättersbaler är billigare än att äta nudlar.

gör jordnötssmör, steg för steg:

jag har länge funderat på varför jag blir så provocerad när folk inte dricker kaffe och nu har jag samlat mina tankar lite, som följer.

kaffe är, i likhet med blandannat avokado, marmite, tahini, oliver, senap, jazz och klassisk musik, en del sorters humor, vissa (läs många) människor, att ligga på spikmatta med mera, saker som man (talar ur eget perspektiv såklart) tycker illa om från början men som man i längden lär sig att tycka om. om det är genom betingning, tillvänjning eller döda smaklökar eller motsvarande spelar ingen roll, gemensamt för dem alla är ju att det är värt det! om man ska specialisera sig på smak-aspekten så är det onödigt att begränsa sig till de enkla smakernas värld. det är som att skratta åt enkla skämt och gå den enkla vägen. det känns omoget och fegt, jag får en "mamma-lagar-all-min-mat-och-städar-mitt-rum"-och "min-favoriträtt-är-spaghetti-med-köttfärssås"-vibb av folk som inte gillar vissa av ovanstående saker, i synnerhet då kaffe. väldigt intressedödande och jag måste erkänna att kaffeogillande och religiositet nog är de två främsta egenskaper som min framtida gemål inte kommer ha. 
kaffedrickandet är också en social grej och dessutom kanske den starkaste och mest tilltalande svenska kulturella grejen (nu invänder någon och säger att kaffe finns i alla länder även om sverige är ohotade i toppen - ja, desto bättre! universiell kultur är väl det finaste vi kan ha. ett globalt språk och en gemensam gest) som vi har. jag tycker det är så fint. hellre kaffekultur än alkoholkultur, som väl är det närmast liggande alternativet. när vi hade en föreläsare som pratade om hur man ska förbereda sig inför arbetsintervjuer sa hon som en viktig punkt - tacka aldrig nej till kaffe. det har gjorts psykologiska studier som visar att man omedvetet tycker att en person som tackar nej till kaffe är otacksam. och så får man inga jobb. och detta för att man gett sig hän för lite att försöka lära sig att tycka om något som kräver lite ansträngning, och komma in i kaffegemenskapen som jag tycker är oslagbar och överlägsen alla andra födogemenskaper man kan hitta. en kopp kaffe passar sig alltid och höjer alltid stämningen. och så är det ju så jädra gott. (om du säger emot här, se listan över grejer som man också måste lära sig tycka om). 

detta är nog lite personligt också då jag inte tror jag skulle haft många vänner om inte folk lärt sig tas. 

...kan som bekant verka i oberäknerlig tid. därför är det olönt att försöka beräkna hur länge mitt nya favoritord kommer hålla sig på topplistan. mitt nya favoritord är svej. svej kommer, som man kan ana, från den något töntiga frasen hej svej som man mest, om man nu är en sån tönt, använder som hejdåfras. så svej funkar skitbra som bara hejdå! jag vet inte om detta höjer coolhetsfaktorn eller vice versa. att coolhetsfaktorn höjer svej. nej. höhö.

idag är det 50 år sen första människan var i rymden! det är fett. gagarin grattis! jag firade självklart med att baka schackrutor och marmeladkakor till hela korridoren och hela spexorkestern. och liangruppen! och mos-akademien (som tredje tisdagen i varje lundaspexuppsättning kommer och bjuder hela ensembeln på mosbricka och delar ut priser för bestående insatser (läs men) i spexerisammanhang) alla blev glada. jätteglada blev de! schackrutor ser mer avancerade ut än vad de är och smakar godare än de ser avancerade ut! spridd glädje är mångdubbel glädje! delade kakor blir lite färre kakor till mig men vad gör det när jag åt deg till middag? sen spelade jag och rikard trumpetduetter. på trumpet då alltså. jag är inte så grym på avistatrumpettransponering som jag mindes det. revanch imorgon förhoppningsvis. färre förtecken till folket.

det här inlägget skulle handla om gagarin, rymdfärder och vetenskapshistoria men handlar ju bara om mig själv och om mina kakor.

humana second hand - lunds bästa secondhandbutik som även har ett syskon i berlin (till min stora glädje) (och de sålde gamla avdankande lederhozen, det var ganska kul det med. vi snackar hyllmeter!) - har vårrea! men den är svår. man måste vara en taktiker av rang för att kunna utnyttja detta som man vill - nämligen till max. problemlösare ögonen öppna, parametrarna lyder som följer:

lundaspexarna är fast i den gamla förlegade tradition att bara ha män på scen. att något är såkallad tradition gör det inte per automatik bra. nej, oftare är det tvärtom. traditioner hålls fast vid hur dåliga de än är av ingen anledning alls förutom den uppenbara defekten och mänskliga faktorn att folk har svårt att anpassa sig och sina små hjärnor till saker som är bättre än det tidigare. allt som är dåligt här i världen har egentligen kommit därur och har sitt ursprung i något gammalt förlegat sätt att tänka. det behövs ett helt nytt sätt att tänka för att rätta till allting som uppstått ur det gamla sättet att tänka. att folk tillåter sig själva att tycka saker helt oövervägt oövertänkt bara för att det är ju så som det alltid har varit eller så gjorde jag ju förra året så så gör vi nu igen. helt hjärndött när man tänker närmare på saken. olika saker som är traditionsbundet på ett tråkigt sätt är tillexempel

lianer är sjukt coola. läs och lär:

lalala

jag hörde just en låt som innehöll allt jag är rädd för och bävar. eller inte alla saker, men min värsta sak. helt sjukt, jag trodde ingen i världen skrivit tonsatt låttext om just det. jag tänker inte säga vilken låt och om vad för då kommer det ju garanterat slå in. eller är det tvärtom som det fungerar? det var nog när jag var femton som en låttext träffade mig såhär hårt i magen senast. på ett dåligt sätt alltså. usch.


tackochlov är det sovstund i den helt vanliga världen utan allt hittepå som bara finns i mina (och tydligen det här sjuka bandets) fantasier. låten ska jag lägga i ett mentalt kassaskåp på den mentala mörka vinden. det är synd att människan är så plågsamt självplågande när det gäller precis såna här saker.