om kaffe.
jag har länge funderat på varför jag blir så provocerad när folk inte dricker kaffe och nu har jag samlat mina tankar lite, som följer.
kaffe är, i likhet med blandannat avokado, marmite, tahini, oliver, senap, jazz och klassisk musik, en del sorters humor, vissa (läs många) människor, att ligga på spikmatta med mera, saker som man (talar ur eget perspektiv såklart) tycker illa om från början men som man i längden lär sig att tycka om. om det är genom betingning, tillvänjning eller döda smaklökar eller motsvarande spelar ingen roll, gemensamt för dem alla är ju att det är värt det! om man ska specialisera sig på smak-aspekten så är det onödigt att begränsa sig till de enkla smakernas värld. det är som att skratta åt enkla skämt och gå den enkla vägen. det känns omoget och fegt, jag får en "mamma-lagar-all-min-mat-och-städar-mitt-rum"-och "min-favoriträtt-är-spaghetti-med-köttfärssås"-vibb av folk som inte gillar vissa av ovanstående saker, i synnerhet då kaffe. väldigt intressedödande och jag måste erkänna att kaffeogillande och religiositet nog är de två främsta egenskaper som min framtida gemål inte kommer ha.
kaffedrickandet är också en social grej och dessutom kanske den starkaste och mest tilltalande svenska kulturella grejen (nu invänder någon och säger att kaffe finns i alla länder även om sverige är ohotade i toppen - ja, desto bättre! universiell kultur är väl det finaste vi kan ha. ett globalt språk och en gemensam gest) som vi har. jag tycker det är så fint. hellre kaffekultur än alkoholkultur, som väl är det närmast liggande alternativet. när vi hade en föreläsare som pratade om hur man ska förbereda sig inför arbetsintervjuer sa hon som en viktig punkt - tacka aldrig nej till kaffe. det har gjorts psykologiska studier som visar att man omedvetet tycker att en person som tackar nej till kaffe är otacksam. och så får man inga jobb. och detta för att man gett sig hän för lite att försöka lära sig att tycka om något som kräver lite ansträngning, och komma in i kaffegemenskapen som jag tycker är oslagbar och överlägsen alla andra födogemenskaper man kan hitta. en kopp kaffe passar sig alltid och höjer alltid stämningen. och så är det ju så jädra gott. (om du säger emot här, se listan över grejer som man också måste lära sig tycka om).
detta är nog lite personligt också då jag inte tror jag skulle haft många vänner om inte folk lärt sig tas.
lägger in en brasklapp för lakrits här. så jädra äckligt!
förtydligande och diplomati:
kaffe är, i likhet med blandannat avokado, marmite, tahini, oliver, senap, jazz och klassisk musik, en del sorters humor, vissa (läs många) människor, att ligga på spikmatta med mera, saker som man (talar ur eget perspektiv såklart) tycker illa om från början men som man i längden lär sig att tycka om. om det är genom betingning, tillvänjning eller döda smaklökar eller motsvarande spelar ingen roll, gemensamt för dem alla är ju att det är värt det! om man ska specialisera sig på smak-aspekten så är det onödigt att begränsa sig till de enkla smakernas värld. det är som att skratta åt enkla skämt och gå den enkla vägen. det känns omoget och fegt, jag får en "mamma-lagar-all-min-mat-och-städar-mitt-rum"-och "min-favoriträtt-är-spaghetti-med-köttfärssås"-vibb av folk som inte gillar vissa av ovanstående saker, i synnerhet då kaffe. väldigt intressedödande och jag måste erkänna att kaffeogillande och religiositet nog är de två främsta egenskaper som min framtida gemål inte kommer ha.
kaffedrickandet är också en social grej och dessutom kanske den starkaste och mest tilltalande svenska kulturella grejen (nu invänder någon och säger att kaffe finns i alla länder även om sverige är ohotade i toppen - ja, desto bättre! universiell kultur är väl det finaste vi kan ha. ett globalt språk och en gemensam gest) som vi har. jag tycker det är så fint. hellre kaffekultur än alkoholkultur, som väl är det närmast liggande alternativet. när vi hade en föreläsare som pratade om hur man ska förbereda sig inför arbetsintervjuer sa hon som en viktig punkt - tacka aldrig nej till kaffe. det har gjorts psykologiska studier som visar att man omedvetet tycker att en person som tackar nej till kaffe är otacksam. och så får man inga jobb. och detta för att man gett sig hän för lite att försöka lära sig att tycka om något som kräver lite ansträngning, och komma in i kaffegemenskapen som jag tycker är oslagbar och överlägsen alla andra födogemenskaper man kan hitta. en kopp kaffe passar sig alltid och höjer alltid stämningen. och så är det ju så jädra gott. (om du säger emot här, se listan över grejer som man också måste lära sig tycka om).
detta är nog lite personligt också då jag inte tror jag skulle haft många vänner om inte folk lärt sig tas.
lägger in en brasklapp för lakrits här. så jädra äckligt!
förtydligande och diplomati:
detta är bara varför jag ibland blir provocerad av vissa människor. faktorer som deras övriga utstrålning och engagemang i saker och ting spelar in för om jag ska tycka att personen är dålig. man kan ju inte lägga en sån bedömning på ett enda val, fattar väl jag också. jag bryr mig verkligen inte ett spår ifall folk dricker kaffe eller inte. det är ju trots allt både giftigt och beroendeframkallande. och felet eller vad man ska säga i provokation ligger ju oftare hos den som blir provocerad och inte hos den som provocerar. det är ju där man måste låta bli att säga vad man tycker för oftast är det ju bara ens inre fördomssystem i vilken den nya personen inte passar in och det är ju faktiskt bra för den och rätt åt mig.
Kommentarer
Postat av: syster
Oftast är du ganska klok min lilla syster men här har du helt fel.
Postat av: j
jag har diplomacerat lite nu
Trackback
