lalala

nu har jag efter ungefär tre månader haxxat tillbaka internet i hemmet. internet i hemmet ses numera lite som en allmänhet, en allmänhetens rättighet. min skoldator breakade alltså i början på terminenoch har sedan några veckor legat på lagning någonstans i sverige med diagnosen kraschad hårddisk. först låg den här hemma på is, i nån form av tro att den skulle hela sig själv. var fick den det ifrån, dumma dator. nåväl, jag lämnade alltså in den enligt lunds universitets garantisystem (eftersom jag fått datoren av lu) till sven, som skickade mig till compliq, som skickade datorn (inte mig, tack och lov) till hp, som skickade efter ny hårddisk från thailand, dit havet skickade en översvämning som spolade bort alla hårddiskar. men medfött matrialistiskt lagd, i egenskap av svensk för sakernas tillstånd ignorant, människa har man såklart en dator till. och efter tio minuters efterforskning lyckades jag såklart haxxa in internet på den här gamla burken. men käre värld, varför gjorde jag inte det direkt? och varför lät jag den obstinata datorn ligga på is ("josefin, jag vill ligga på is tre veckor till snälla jag viiiiill! schyssta då!") onödigt länge tills alla hårddiskar skjöt tredubbelt i prishöjden och lunds universitet inte ville betala för ny hårddisk längre?

jag vet inte, men det har varit enormt soft, med risk för att låta lite töntig. jag har avgiftat några olika gift och antagligen ökat min egen lyckonivå litegrann. empiriskt bevisat efter en lång och lycklig höst med endast smartphoneinternetkommunikation med allt och alla.

som fördelar med internetinhaxxning denna kväll kan dock nämnas att jag tänker kolla ikapp de två senaste  julkalenderavsnitten inför imorgon bitti!

cyberspace, i am back!