shoplifters of the world

en eftertentaeftermiddag förflyter stilla i ett studentrum i södra sverige och här sitter jag mitt i alltihop och förströr mig, och kände ett plötsligt behov att lyfta några saker i ett allmänt forum. eller subjektiv skrift, vad ni vill.

nåväl, möblera om är ett bra sätt att skapa skenbart miljöombyte och att städa bort damm man annars aldrig ser. men det blir ju tröttsamt ganska snabbt och ju mjukare soffa det finns i närheten desto mer lockande blir kaffetermosresten-från-tentan och närmaste gratistidning som man får i sin obevakade brevlåda om man bor på korridor. denna gång amos, den kristna tidningen från svenska kyrkan, lite oväntat för en abdikant som mig.
*
okej kort paus. jag tror någon i närheten fått en psykos, först hörde jag det läskigaste skrattet jag någonsin hört inklusive martins, och sen hörde jag en dörr smälla igen i hundra decibel. remember this när mhk eventuellt står i lågor om en halvtimme, eller när jag läggs in för paranoia. okej slut på paus.
*
och jag säger som jag brukar säga när saker är överraskande bra, jag blir nästan religiös. och då har jag ännu inte kommit till artikeln om leif gw. alltså, både annonsen från jesusbutiken och notisen om de jazziga julpsalmerna känns väl fortfarande lite långt borta från sans och reson, men repotaget om shopping och hur det påverkar hjärnan var väldigt intressant och gör alltså att jag inte kommer gå ner på stadens torg idag och köpa saker som tentaångestdämpande medicin som jag annars tänkt, trots att det står här tydligt att det verkligen fungerar. det står nämligen också att shopping på väldigt många sätt nästan ter sig religiöst. riter, symboler, mysik och applemanismen. hu. tur att jag aldrig köper grejer längre utan mest hittar saker. true that, senast igår en bäddmadrass. ka-ching

från det ena till det andra och sen tillbaka till det ena. jag har helt förtappat internetvana och datoriseringsteknik. jag kommer på ungefär ingen grej att göra med en dator utan att lyssna på the smiths och skriva just detta, så därför återgår jag till amos, min nya bästa vän. antagligen återkommer jag efter leif gw-artikeln då ett begynnande kriminologiintresse gäckat mitt sinne allt mer på senare tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0