arkeologi, så roligt som det kan bli!
två veckor in på arkeologiutbildningen går jag fortfarande runt och ler fånigt och inleder varje ny bekantskap och varje nytt samtal med att berätta allt jag lärt mig om arkeologi, utom mina nya arkeologibekantskaper som jag inleder med att, i samförstånd, le åt något arkeologiskt fynd, eftersom hela utbildningen är ett fynd i sig! mysmysmysmysmys, däremot larv att behöva läsa fackböcker. jag känner, något tvetydigt måhända, att LTH aldrig känts mer rätt samtidigt som det är avlägset som aldrig förr.
tid. det är både något man studerar och något man har när man studerar arkeologi. det är extremt fascinerande med perspektiv på det mänskliga levernet genom tiderna och hur saker blivit till och framförallt fascinerande är det att vissa saker tog en sån evinnerlig tid att hitta på! det arkeologiska tidsperspektivet och det geologiska är ändå lite släkt. tid är också något man har enormt mycket av. det ska, enligt utsago, användas till såkallade självstudier, men det är ingenting som jag ägnar mig åt eller ens har för avsikt att ägna mig åt förrän det är kris och panik. därför hinner man både spela innebandy och i två orkestrar och gå på gym och hänga i collektivet och ändå ha tid över att se en film om dagen och läsa skönlitterära böcker. #mittlivärbättreänditt
Kommentarer
Trackback
