mest älskar jag att se dig gå
mest älskar jag att se dig gå.
du går ej fort som vi
mot någon fjärran hägrings mål
som hastigt drar förbi
du går som sluten i dig själv
med lysande pupill,
som om det var dig mening nog,
att gå och vara till.
blåklockor stryker mot din vad
och gul ranunkel glor
och ingen groda eller larv
är rädd för dina skor.
en svala flyger tätt förbi
och snuddar vid ditt hår
och vägens sniglar kryper fram
och kysser dina spår.
du går med kärlek i din blick
bland djur av alla slag
och ser hur risets svarta orm
ett rent och himmelskt drag.
ja, mörkret viker där du går
och döden finns ej mer,
är blott en vänlig vakt kring allt
som här på jorden sker.
olof lagercrantz
Kommentarer
Trackback
