lalala

nej, för tiotusende gången, leeds.

lalalaleeds lalalaleeds

solong suckers
ha så kul i sverige
höhöhöhöhöhöhö
höhöhöhöhöhöhö

varning generalisering

jämt när man ser på tv så beter sig folk så jävla konstigt, jag undrar vad människorna som skriver manus lever för orealistiska liv och genomlider för konstiga, ständigt pinsamma dialoger.
hur har de fått så skev bild av hur folk beter sig? jag kan inte förstå.

näe hörrni
det är bättre att göra något annat än att se på tv,
och efter alla dessa år är det här fortfarande det roligaste jag vet. enjoy.

detta jag nu kommer skrika ut i versaler är kanske inte så intressant för eventuella läsare, men ack så nödvändigt för mig att få skrika ut, så nu kommer det: JAG ÄR KLAR MED ALLA SKOLBETING INFÖR HÖSTLOVET NU!!!, min cortisol-, och adrenalinnivå kommer återgå till det normala mindre hälsovådliga och jag kommer hinna andas emellanåt. jag kommer hinna gå i skolan också, vilket jag inte hunnit med på grund av skolan, hur paradoxalt är det?
och, vad bättre är, på måndag åker jag till leeds! jag är så glad så jag vet inte vad tjalalalala

reklampaus_
_fredag-lördag nästkommande tre helger spelas i rubriken nämnda pjäs skriven av nobelpristagaren dario fo på nora teater klockan nitton 100 för de stora 50 för de små det blir värt

jag och kalle pratade om betygssystemet idag i bilen från nora och jag fick en plötslig insikt, nämligen att om det vi sa blir verklighet, eller snarare blev för fem år sedan då jag började få betyg, så skulle mitt liv ha varit så mycket bättre. näe men lite mindre prestationskravsfyllt och lite mindre kraftuttömmande iallafall. det vi kom fram till var ungefär att om skolan överhuvudtaget ska vara meningsfylld ska ju betygt godkänt betyda att man har lärt sig något och borde alltså höjas till typ vgnivå, medan inga andra betygssteg ska finnas. antingen kan man väl kursen eller så kan man den inte. skolan skulle bli mycket mer målinriktad, folk skulle motivera sig att lära sig medan konkurrens och betygshets skulle elimineras. i en perfekt värld. i den här världen vet jag inte hur det skulle fungera i praktiken,,,


nu lider det emot gryning, det är mer tidigt än sent och imorgon är också en dag
såatt, bara en sista, ursäktajag hatarocksåordet, tankeställare till alla:

hur stort är talet pi? det är bevisat att decimalerna aldrig kommer upphöra, och därför finns det antingen fler siffror i pi än atomer i universum, eller i fall av ett oändligt universum, exakt lika många. men även om hela min hjärna bestod av alla universums atomer skulle jag aldrig kunna tänka ut hela talet pi (som ju inte består av atomer, eller..?), men frågan är, finns verkligen de där decimalerna då?

jag vet vad ni tänker, ni tänker, "shit hon vet nästan allt!"
javisst, jag vet nästan allt.
hur vet jag det?
det vet jag just för att jag vet nästan allt.
coolt, men vet jag det jag inte vet?
ja det är det jag inte vet som jag inte vet och då vet jag ju plötsligt vad jag inte vet och då vet jag ju allt
utom pi

vissa dagar undrar jag varför jag inte valde något av dessa instrument


alla andra dagar förstår jag varför

varför äter man någonsin något annat än färskpasta?
varför gör man någonsin något annat än att äta färskpasta?
vad gör du? äter du färskpasta?

det här är frågor jag ställt till mig själv idag. och till andra. men är det någon som vet?

current 93, är det någon som känner till dem?
det är så jävla jävla konstigt.

jag tror jag älskar det.

herregu.......................

det var inte jag som talade, det var fru PMS.
det började lite smått igår på kemiplugget för att eskalera på provet med svar som JAG HATAR ELEKTROLYSEN DEN SKA DÖ JAG SKA MÖRDA ALL ELEKTROLYS OCH BANNLYSA DESS BLOTTA EXISTENS DEN FÅR INTE PLATS I MIN HJÄRNA JAG HATAR DEN och JAG HATAR JÄVLA KEMIBOKEN JAG SKA BRÄNNA UPP ALLA EXEMPLAR OCH BEGRAVA DEM I MASSGRAV TILLSAMMANS MED ELEKTROLYSEN!
jag vill göra omprov, får jag det?

sen kryddade fru PMS det vackert formulerade hatet med att blöta ner provet med tårar
och...
där rök mitt mvg i kemi b, fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck it.

sen hittade jag terese, eller terese hittade mig och hon räddade min dag! vi tog en runda på stan, via apoteket där terese stoppade fickorna bokstavligen fulla med gratisprover av nicotinell och jag köpte vapen till det enda mord jag planerar för tillfället, fru PMS. när vi lämnade apoteket var terese fortfarande i den falska tron att vi var påväg till miljölektionen, som ju alla vettiga människor redan förstått bara är ett ondsinnat försök att utplåna ork och livslust hos oskyldiga elever, men ack så fel hon hade. vi gick istället till bankens übermysiga väntrum, inrett med plastväxter och inomhuslyktstolpe, för att AKTIVERA MITT VISA-KORT! nu kan jag spendera gigantiska summor utan att det känns!! shopping ger lika mycket dopamin till hjärnan som knark och annat i samma kategori. YES!
jag köpte en klänning och ett linne och bju på paj och kakor och livet var underbart att leva på café mummel och mums med världens bästa terese vid min sida.

pajen var lika god som kemiprovet var jobbigt, plus minus noll, slutet neutralt, allt neutralt.
nästan

idi amin var inte en så värst trevlig kille.
precis som alla andra personer med för mycket makt för sitt eget bästa blev han galen. eller så föddes han galen.
man måste födas som psykopat berättade birger för mig (och så berättade hon om mytomani också, det är kul)
last king of scotland sågs alltså på filmkunskapen idag,
det är så otroligt jävla otäckt hur manipulativa, charmiga och karismatiska såna där människor är, och hur jävla störd man kan vara utan att visa det, kanske också utan att fatta det själv. hur folk som vet att de har fiender ser hela världen som ett stort härligt hot. de kan inte lita på någon, fast de själva egentligen är minst att lita på av alla.
varför vill man vara president, man blir ju bara galen. varför vill man vara rik, man blir ju bara tjock.

näe, usch usch usch vad tråkigt det är att behöva påminnas om världens elände. jag dör av sorg och illamående över sakernas tillstånd, men det försvinner ur mitt medvetna ungefär lika fort och sen står jag där och tycker synd om mig själv två dagar senare för att man inte gillar skolmaten eller något annat synnerligen bagatellartat.
bara små jävla banala ting, ingenting. för att citera fingal.

voj voj

apropå just det och från det ena till det andra är det mörkt ute numera.
imorse trodde jag att det var ett skämt när väckarklockan ringde. mörkret talade om för mig att klockan var tre på natten och att det är då man ska sova som plattast, mattast och tröttast. det godtog jag direkt och kom alltså försent till kemilaben. men det var det värt.

cafe deed igår
victor kirren stina lovisa petter jag stickningen tyskland engelbrekt gislaved rött mos arnspelet disneyspelet markooliospelet too much coffein in my bloodstream.
ja jag säger då det jag behöver bara tänka på det för att få skrattkramper i magen. det är nice.

i torsdags natt skrev jag en dikt om stora siffror,
bara för att läsa den på dagens dikt på svenskan och få extracred.
det fick jag faktiskt också.

MÅNGA DROPPAR SMÅ BLIR EN STOR Å
(ELLER VILKEN ANNAN TITEL SOM HELST..)
en miljon är en biljontedels triljon
en triljon är en miljontedels kvadriljon
detta är stora tal i divisionsrelation
men se bara på denna multiplikationsproportion:
en undeciljon är tio upphöjt till sextiosex
men är ändå bara
en kvadrattriljontedel av exponenten i en googolplex
att förstå dessa stora tal är inte lätt
men en miljontedels biljontedels triljontedels
miljontedels biljontedels noniljon
är faktiskt ett.


idag spelade jag med orbs, örebro blåsarsymfoniker. det var kul, larsa är kung, kaffet kostade bara två kronor.
men PICCOLA ska dö! för fan vad jag hatar piccola, det såkallade "instrumentet" sänt från helvetet.
I trettiotvåstrukna oktaven strävar den efter att spräcka trumhinna efter trumhinna på oskyldiga dovklangade valthornister som jag.
innan jag dör ska jag bryta sönder varenda piccolaflöjt och förbjuda dess blotta existens.
det är en säker sak i en osäker värld.



svampen ska man visa för utomstadlingar, och även om vädret inte var tiptop, teet smakade beskare än beskaste besk och bullen var torr så är det vacker utsikt och skånska är fint.

när jag är åttioplus och vart i alla världens länder, myst med alla världens människor och allt det andra jag ska göra innan jag dör, när jag har fått alla cancrar som finns och alla andra mindre mysiga åkommor ska jag med mina sista krafter ta mig över kanten och falla ner.
så ska jag dö.

jag mailade in min filmanalys med en minut och fyrtio sekunders marginal. jag hann. och det är nog rekord. två saker att fira på samma gång, vilken härlig dag.

jag tänkte faktiskt vara ute i något mer god tid och redan fem i tolv försökte jag skicka den från min skolmail bara för att märka att emil-fan inte fungerade. håhå jaja, vilket härligt adrenalinpåslag såhär innan läggdags, ungefär lika lägligt som att smälla i sig ett par koppar kaffe samma tidpunkt.

och jag vet inte ens om det var värt det än..

och det kom fram:

Bra timing /Fredrik

 
flashback. dagen har varit ett härligt hål i mitt liv. jag kan inte disponera tid på ett trevligt, nyttigt eller effektivt sätt när jag är sjuk och hemma från skolan. det går bara inte. eller det klart det går, men jag är min egen antagonist så att säga. jag behöver en katalysator i mitt liv! det är fan dagens sanning, dagens insikt, det bästa jag formulerat idag och ändå har jag inte gjort annat än formulerat. haha vad värdelöst. ett tomt skratt till på det och vi får grädde på moset. gott

då var det det här med deadline igen.
det spelar liksom ingen roll om man har två veckor på sig, eller två år, man gör allt sista timmarna innan tolvslaget på inlämningsdatumet. jag kan bara inte motivera mig att göra något förrän jag verkligen måste och uppgiften tenderar till att ta upp jättemycket tankeverksamhet (och psykisk energi som psykologiboken kallar det) hela tiden när man själv går runt i tron att man sparar tid genom att vara effektiv i slutet. egentligen är jag så grymt ineffektiv.

igår hände det sjukaste, i dubbel bemärkelse. efter att jag varit på AMK spelar gerswin och var ganska död av lycka (för det var så otroligt braaa!), cyklade jag hem i min nya glansiga(!) jacka och var allmänt tillfreds med livet. samma stund som jag klev innanför tröskeln (det är sant, det är det som är det läskiga!) fick jag brutalfeber och inom loppet av tio minuter ökade min kroppstemperatur med drygt två grader. det är ute med mig, sa jag och la mig i soffan och kollade på världens bästa och sorgligaste film - edward scissorhands - som förövrigt är föremål för ovanstående deadlinedilemma.

imorse när jag vaknade var jag frisk som en nötkärna som har lite ont i halsen och infernalisk huvudverk, men som är normaltempererad. detta firade jag med att se percy, buffalobill och jag som kanske inte var tidevarvens bästa film (men ändå, jag fick den gratis för att jag var så vänlig att prenumerera på kalle anka i somras, vilket bara var ett nöje från min sida) sova bort mer än halva dagen och äta sushi. inget skolarbete idag inte. mitt rosa psykologiblock trodde jag var kvar i skolan, men jag hittade det sen i min allt utom välstädade soffa och då var ju allt frid och freud. . . . höhö.

jag sitter och läser och förstummas av tim burtons geni. han har gjort så många bra filmer. i hans imponerande filmografi finner vi tre batman-filmer, beetlejuice, nightmare before christmas, big fish, sleepy hollow, kalle och chokladfabriken och inte minst mars attacks som kanske är den filmen med störst sannolikhet att orsaka ihjälskrattningsdödsfall eftersom den är så hysteriskt rolig. och i motvikt edward scissorhands som jag sett hundra gånger och gråter lika mycket till fortfarande, när slutet kommer. jag säger då det, vilken kille.

men tjena, dra mig baklänges, här sitter jag och njuter av depeche's speak and spell och så hör jag ett theremininslag i tora tora tora! mitt favoritband och mitt favoritinstrument på en och samma gång. vilken tur man har ibland.

hade jag skrivit det här igår hade jag avslutat otroligt fyndigt:
med varma hälsningar (bokstavligen)
josefin

men nu kan jag ju inte göra det. så jag säger TJA.