lalala

det som slog mig när jag och frissan blev inringda (*1) till eslövs hemvärn (*2) var att det faktiskt är precis som alla säger - att det bara är det roliga man minns efteråt. jag hade helt och hållet glömt hur tungt ett horn är efter två timmars marsch och hur vansinnigt tråkigt det är att spela efterslag i längden. fast sanningen att säga hade jag också glömt kicken man får när man går på en folkfylld gata som objekt för allas blickar och beundran. det är en fantastisk känsla i ungefär en kvart.

(*1) jag blev alltså headhuntad av eslövs hemvärn som hemskt gärna ville ha med mig i kåren när de skulle upp till stockholm och fira hemvärnets 70årsdag. de sa att de hört att jag var bra och så skulle jag få pengar och låna marchhorn och de skulle fixa uniform och hela skiten, och jag var ju ändå i staden medelst lunnevadsoperaresan så det klart jag kunde ställa upp. det var ju tobias hemvärn som han pratar så gott om. och så fick jag som grädden på grädden på moset också med mig frissan! wonderful!

(*2) fullt av rediga skåningar och mycket mycket finare hårknutar än i östergötlands hemvärn!