lalala

...kan som bekant verka i oberäknerlig tid. därför är det olönt att försöka beräkna hur länge mitt nya favoritord kommer hålla sig på topplistan. mitt nya favoritord är svej. svej kommer, som man kan ana, från den något töntiga frasen hej svej som man mest, om man nu är en sån tönt, använder som hejdåfras. så svej funkar skitbra som bara hejdå! jag vet inte om detta höjer coolhetsfaktorn eller vice versa. att coolhetsfaktorn höjer svej. nej. höhö.

idag är det 50 år sen första människan var i rymden! det är fett. gagarin grattis! jag firade självklart med att baka schackrutor och marmeladkakor till hela korridoren och hela spexorkestern. och liangruppen! och mos-akademien (som tredje tisdagen i varje lundaspexuppsättning kommer och bjuder hela ensembeln på mosbricka och delar ut priser för bestående insatser (läs men) i spexerisammanhang) alla blev glada. jätteglada blev de! schackrutor ser mer avancerade ut än vad de är och smakar godare än de ser avancerade ut! spridd glädje är mångdubbel glädje! delade kakor blir lite färre kakor till mig men vad gör det när jag åt deg till middag? sen spelade jag och rikard trumpetduetter. på trumpet då alltså. jag är inte så grym på avistatrumpettransponering som jag mindes det. revanch imorgon förhoppningsvis. färre förtecken till folket.

det här inlägget skulle handla om gagarin, rymdfärder och vetenskapshistoria men handlar ju bara om mig själv och om mina kakor.

humana second hand - lunds bästa secondhandbutik som även har ett syskon i berlin (till min stora glädje) (och de sålde gamla avdankande lederhozen, det var ganska kul det med. vi snackar hyllmeter!) - har vårrea! men den är svår. man måste vara en taktiker av rang för att kunna utnyttja detta som man vill - nämligen till max. problemlösare ögonen öppna, parametrarna lyder som följer:

lundaspexarna är fast i den gamla förlegade tradition att bara ha män på scen. att något är såkallad tradition gör det inte per automatik bra. nej, oftare är det tvärtom. traditioner hålls fast vid hur dåliga de än är av ingen anledning alls förutom den uppenbara defekten och mänskliga faktorn att folk har svårt att anpassa sig och sina små hjärnor till saker som är bättre än det tidigare. allt som är dåligt här i världen har egentligen kommit därur och har sitt ursprung i något gammalt förlegat sätt att tänka. det behövs ett helt nytt sätt att tänka för att rätta till allting som uppstått ur det gamla sättet att tänka. att folk tillåter sig själva att tycka saker helt oövervägt oövertänkt bara för att det är ju så som det alltid har varit eller så gjorde jag ju förra året så så gör vi nu igen. helt hjärndött när man tänker närmare på saken. olika saker som är traditionsbundet på ett tråkigt sätt är tillexempel

lianer är sjukt coola. läs och lär:

lalala

jag hörde just en låt som innehöll allt jag är rädd för och bävar. eller inte alla saker, men min värsta sak. helt sjukt, jag trodde ingen i världen skrivit tonsatt låttext om just det. jag tänker inte säga vilken låt och om vad för då kommer det ju garanterat slå in. eller är det tvärtom som det fungerar? det var nog när jag var femton som en låttext träffade mig såhär hårt i magen senast. på ett dåligt sätt alltså. usch.


tackochlov är det sovstund i den helt vanliga världen utan allt hittepå som bara finns i mina (och tydligen det här sjuka bandets) fantasier. låten ska jag lägga i ett mentalt kassaskåp på den mentala mörka vinden. det är synd att människan är så plågsamt självplågande när det gäller precis såna här saker.

jag har nu förvandlat michal hansen f304 till en picassoutställning. välkomna att bevista!

imorse var min telefon lite tveksam som vanligt. men då kommer josefin med väckning på dörrklockan och brödleverans! tänk er va? ojojoj, vilken tjej. jag fick fryst bröd och en timmes sovmorgon i morgongåva, hur kan väl en dag börja bättre än så? sen var resten av dagen så sommarvarm så man kunde sitta på terassen på ekologihuset i två timmar och schteka. fick solsting light, lite klent, lite skämmigt. efter skolan gick jag linn och cajsa och satte oss på cajsas tak och åt ananas och digestivekex under förevändning att läsa om lianer. blev ej av. den inlärande delen av hjärnan och dagen fick vara doc lounges dokumentär om anna politovskaja. sjukt. nutid. mänskornas ondska. efter solsken kommer elände, som man brukar säga. väljer dock att drömma om solens strålar och berlin hellre än 2006 års moskva.

när man jobbar får man hotell betalade för sig när man tillexempel åker på kurs i andra städer. oftast får man ett enkelrum med en enkel säng, men ibland får man ett dubbelrum med en duxianasäng. iallafall om hotellet heter duxiana och alla enkelrum är slut. detta hände min storasyster i torsdags och gissa om jag passade på att bo på hotell en kväll, efter att ha ätit en synnerligen trevlig och därefter dyr middag på rekommenderad restaurang. min relation till hotell har blivit kärleksfull efter årets julkalender och det var inte utan en viss medkänsla jag gratisbodde. jag sneakade iallafall inte frukosten.

förra veckan scorade jag tentorna. haxxade fysiken och ägde kemin. maximalt uppnått resultat till minimal ansträngning är min melodi, slippa stå i och nu är tentorna förbi. om man fortsätter såhär kan man komma in på master of disaster, världens coolaste utbildning. master of disaster är inte bara coolast för att master rimmar på disaster, utan för att när det är katastrof av något slag, tillexempel att japan skakas av underjorden och förflyttas två och en halv meter åt sidan och kärnkraftverken löper amok och allt det där ni vet så ringer UD till sin master of disaster och så sätter man sig på sitt snabbaste flygplan och kalkylerar räddningslösningar på alla tekniska problem och när man kommer fram så fixar man allt och blir killen hela dagen.

igår gick jag och viktor runt på den snöbelagda gräsmattan i parken och trampade sönder isen, som ju är det bästa som finns i hela världen, speciell när den är precis exakt så tunn och knakar på rätt sätt. ibland gjorde vi gemensamma hopp på gemensamma ställen för att åstadkomma precis rätt knak. folk kollade konstigt. mellan is-sorts-diskussionerna pratade vi om frisörer. jag blev omedvetet inspirerad och imorse när jag såg något gammalt kort på min forna lugg fick jag för mig att det var dags. impulsiviteten vet ingen gräns.
fick infall. har lugg. gick och köpte en plattång för att reparera skadan. käre värld.

jag har köpt en kameraaaa. känns stort. ska spela horn för att fira!

igår tappade jag min mobil. inget konstigt med det än så länge, jag snittar väl cirka tre tapp i veckan. min mobil har den något konstiga egentheten att ta närmare en timme på sig att starta upp efter att jag tappat den (den stängs alltid av för batteriluckan har sett sina bästa dagar) och då måste man dessutom utföra en ritual att trycka på knappar var tionde sekund. oerhört irriterande, frustrerande och ibland händer det vid väldigt opassande tillfällen (exempelvis när man måste ringa någon från ovannämnda). den indikationen jag fått för att mobilen har varit vid fullt medvetande och alltså är användbar igen är att det såkallade meddelandeminnet är klart. inkorgen och liknande saker laddar upp sig och det går att skriva sms. janifattar. min misstanke har också hela tiden varit att det är detta som tar tid, eftersom jag inte tömt min inkorg på tvåochetthalvt år så  hade jag >9500 meddelanden i inkorgen. de gick inte att radera för att de var så många och de blev så många att jag inte kunde radera dem. en fantastisk paradox som ledde till ovan för redogjorda problematik. JASÅATT ALLTSÅ SÅ tappade jag mobilen i stengolvet när jag och josefin la oss på bänken i föreläsningspausen. och när den sen vaknade upp igen var inkorgen TOM! noll meddelanden. POFF. alltså hur gick det till?  allt annat är kvar. de sända meddelandena är kvar. jaha. men nu är den iallafall sjukt mycket snabbare och överskådligare och det här är egentligen precis vad jag väntat på. lite bitter var jag en stund men sen kom jag på att de sms som låg på plats fyra-femtusen skulle jag aldrig kunna läsa igen ändå och de kanske ändå var de mest intressanta. jaha nähä. nu kan jag börja stänga av min mobil och få färre millisiverts strålning per år och slippa att lida cancerdöden. bra grej.

annars då, tänker ni. är det här det mest intressanta som händer i josefins liv? en mystisk mobiltelefonsminnesförlust med ganska bra konsekvenser? nej, där högg ni i sten! för det mest intressanta som händer i mitt liv är det här:

idag har jag misslyckats med allt. eller jag kom i tid till skolan men sen gick det utför. jag somnade på kemin, jag somnade hemms hos linn på tok för länge. jag pluggade noll. jag skulle gå och klippa upp mitt cykellås men glömde var jag ställt cykeln. skulle gå till systemet men glömde legget och när jag väl kom fram var det stängt. herre min je, tur att jag hade sällskap.

men ingen av dessa är en lika stor fail som detta

idag är jag glad och lärnadsglad efter att ha fått reda på att positroner, motsatsen till elektroner, och antiprotoner, motsatsen till protoner, GÅR ÅT ANDRA HÅLLET I TIDEN. alltså inte åt "fel" håll för inget håll är rätt eller fel. tiden är bara en fjärde dimenson. detta sa kevin i förbigående på sin charmiga canadensiska brytning. positroner går bakåt i tiden. det är SJUKT.

en liten måndagskvällsreflektion såhär efter sexochenhalvtimmestågresan från hemhemstaden till hemstaden. 

allting kan egentligen delas upp i gott och ont. känns ju onekligen litegrann som en inrutad svartvit verklighet, som ett schakbräde ganska exakt. men vad finns där mer? allting som gör mig lycklig kan man använda ordet god om i någon mening. god mat, goda vänner och gott om tid. godhjärtlighet och godtyckliga trianglar. god moral och gott omdöme. godis. 

ondhet likaså. ont i kroppen, ont i hjärtat, ont i själen. ondska och ont om tid. jag har sysselsatt öronen med onskefulla berättelser dessa ovannämnda sex och en halv timme då jag satt still, stirrade önsom ned på min virkning ömsom på insidan av mina ögonlock. inte en blick ut på den goda utsikten på grund av det onda onda vädret. jag lyssnade på p3 dokumentär om.. just det, ondska. mordet på catrine da costa, mordet på fadime och ondskefulla hans scheike och hans kvinnor. helt fruktansvärt vad sjuk världen kan vara. men också mer givande och samtidigt lika spännande som vilken deckare som helst. 

en del människor förbluffar en så med sitt totalt odistansierade sätt. tillexempel mannen i göteborgs innerstad som står med en fyra meter lång rosa dragg med en rosa flagga på och försöker för sitt liv fiska upp en (1) vante, utan några vantar på sina egna händer denna februaridag. han lyckas, ställer tillbaka draggen vid sin kompis livbojen och omsorgsfullt men effektivt viker vanten på mitten tre gånger, kramar ur vanten och sedan, med långa benet före, stegar, nej älgar, iväg. å det bestämdaste. inte en urskuldande blick, en road gest åt mitt och spleens håll där vi satt och avnjöt pralin och uppenbart iakttog skådespelet från första parkett. nej, yttersta allvar in i det sista. 

att kombinera saker med varandra är för mig en källa till lycka. effektivisera sin tid och sina utgifter. optimering. derivatans nollställe. i praktiken kan det vara att passapå-köpa de sista billiga kampanjprisbiljetterna till örebro via göteborg. sen kunde jag, i skolkningstider som de här, optimerat min tidsanvändning på tåget bättre än såhär månne. 

i örebro misslyckades jag med att bli nöjd med förehavanden och möten med människor. jag träffade föräldrarna, melodifestivalfruktsalladen, viktor (som överträffade sig själv i sömn-prat, men det är en annan historia), den lilla flygödlan, naturens hus, matilda och stina. missade dock amanda forsberg och felix till min stora sorg. den sistnämnda missade jag ju i praktiken med en tid runt tvåhundra år. men han har lyckats med konsten att föreviga sig själv och därför tåls hans födelsedag att firas gång efter annan.

tvåhundratvåårsdagen! jag har firat allt vad jag kunde utan amanda forsberg. i helgen blire tårta.

jag har verkligen både klippt mig och skaffat ett jobb inom loppet av tre dagar. vuxenklyschan har gått i uppfyllelse och här sitter jag nu i mitt korta hår och mitt stora leende:

idag har jag varit en riktig hemmafru. förutom avstickaren till gerdahallen så har jag uteslutande sysslat med hemmafrusysslor. jag har städat köket, städat mitt rum, tvättat, lagat mat, handlat och bakat kakor. men vilka kakor sen: