lalala

alltså prisa gud för att vi ändå lever i ett samhälle med delad kunskap och kompetens. jag behöver inte utveckla detta mer än att citera doktor kosmos låt bredäng centrum med följade rad "nåågon har tänkt, på att jag ska må bra, däär finns en park och en buss man kan ta" fast jag gör om det till att "nåågon har tänkt på att jag kanskeintekanbestämmaalltingsjälv, så däär finns en studievägledare och en kurs man kan ta". nu har vi anmält mig till två kurser i vår inom mitt program för att slippa den molekylära cellbiologikursen på femton poäng och engelska och för att smärtfritt kunna välja mellan nanotvåan och ekotrean till hösten, och så är en av de här kurserna en samhällsvetenskaplig miljökurs som kanske kan berätta för mig om det är bra eller dåligt att gå den här utbildningen och kanske även släcka min samhällsvetenskapliga kunskapstörst, förutom att jag också ska anmäla mig till antingen kriminologi eller historisk filmvetenskap på kvällstid och sen läsperiod två ska jag läsa flerdimensionell matematisk analys i linje med båda programmen och som dessutom skapar ett lite lagom hål att ta igen den sista nanokursen på hösten. jag blir så glad att saker faktiskt fungerar.

detta är en väldigt störigt skriven artikel med massa inlagda engelska uttryck men annars läsvärt.

har spotify repat sig från tjugotimmarssjukdomen och fem-gånger-per-låt-kravet? mitt har iallafall för det finns inget som räknar ner och jag har lyssnat på ask med the smiths minst sju gånger idag, if its not love than its the bomb the bomb the bomb the bomb the bomb the bomb the bomb the bomb that bring us together, ni vet. kan detta stämma eller har jag råkat binda upp mig på svindyrt spotify premium nu?

en eftertentaeftermiddag förflyter stilla i ett studentrum i södra sverige och här sitter jag mitt i alltihop och förströr mig, och kände ett plötsligt behov att lyfta några saker i ett allmänt forum. eller subjektiv skrift, vad ni vill.

idag har vi fått trådlöst internet i korren! precis två dagar efter jag återaktiverat min gamla dator, som en julklapp. mycket bra. nu kan jag kolla på julkalendern utan att ens gå upp. och lyssna på spotifyreklam hela nätterna. jiho. imorgon är det dödens dugga tätt följt av dödens helg inför dödens tenta, men sen leker livet igen, jag har planerat kul saker varje dag fram till jullovet. julklapp nummer två: jag fick precis reda på att det vankas sovmorgon. allt som är braaaa.

...innan julkalendern måste jag bara skriva om en grej som jag stör ihjäl mig på. ni kan säkert gissa om jag säger att det är en enorm hype från ingenstans som förstör ett roligt spel och gör det tråkigt, nämligen:

hej hej hallå eller!

1. euklides elementa




idag var det sommar! jag gick orienteringsrunda i stadsparken och somnade i botaniska trädgården.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13587969.ab

jag älskar matte igen! vår nya lärare är på intet vis i jonas klass, men han är fantastisk och inspirerande han med. "om man dividerar på nollvektorn så exploderar det, som ni ser" sa han idag, och använde variabelnamn som x-hatt och y-hatt. han är dansk. sen diskuterade han och jag skalärprodukt och varför man inte får dela tillbaka igen på samma sätt som man multiplicerar inför hela stackars klassen.

det finns en sportreporter som heter robert tennisberg.

"alltså man borde ju tänka på dinosaurier minst en kvart om dagen, det är ju ascoolt" sa en vän till mig för kanske ett halvår sen. jag måste erkänna att en kvart om dagen har det inte blivit, men betydligt mer än utan den kommentaren fälld. iom man ibland tänker lite på dinosaurier känner man sig berikad och glad efteråt. provtänk lite, en bra början är att tänka på fåglar och duniga små t-rex-ungar. det är fantastiskt. men för att kunna tänka på något hela femton minuter om dagen krävs ju efterhand mer och mer kunskap, så nu har jag anmält mig till distanskursen Dinosaurier - deras utveckling och utdöende på distans från stockholms universitet! det borde alla göra! sen kan vi alla föra givande diskussioner om dinosaurier ungefär en kvart om dagen. man börjar när man vill och slutför kursen i egen takt! jag ska alltid läsa distanskurser! livet!


om man tyckte det här på något vis var en dålig idé kan man istället lyssna på nina simone på spotify! josefin har något för alla!

sommaren står och väger och vet inte var den ska ta vägen. på landet är det skördetider och i affären finns det svenska höstäpplen som smakar som gudomligheten. när jag gick i tvåan och bröt armen när jag hade gunghoppartävling med oscar så missade jag att lämna in min waldorfsluktande läxa att skriva om augusti i månadsboken som vi tillverkade i färgglada block. jag lämnade dock in den i efterhand och lärde mig att augusti är skördemånaden av de tolv. 

om man ska sätta ett tema på varje vecka är det här skördeveckan av de femtiotvå. först upptäcktes gratiskällaren i mitt eget hus, och OJ vilka skatter som fanns där nere i röran. jag skördade en säng (!), ett staffli, ett skåp, campingryggsäckar, margareteskålar och ittallaporslin. cajsa skördade ett bord och massa roliga snapsglas, karin och jenny skördade hem ett jättefint soffbord till sin nya lägenhet och en kruka som de skulle ge bort i present och låtsas att den var asdyr. och mer porslin. detta var sjuuukt roligt, det fanns oändliga tillgångar av kul gratisgrejer i källaren! till korridoren skördades diverse köksgrejer samt ett hockeyspel! skördefesten fortsatte med en cykeltur ut på den vackra skånska landsbygden där vi skördade björnbär, svamp och majs på självplockning. det var väldigt trevligt och vi skördade också sommarens kanske sista bad i en liten liten liten liten sjö, vackert belägen. det har också skördats några soltimmar, en del kunskap, en söt karl och några nya versioner på gamla mackandängor. inga fel. undrar vad nästa vecka nichar sig med. jag ska avsluta med att skörda lite söndagsfika och söndagsfilm i den nystädade kliniskt rena korridoren.

jag filosoferade lite över dagisintellektet. en fantastisk förolämpning man körde med var ju

the ark

jag krockade på cykel häromdagen i väldigt hög hastighet och med en obeskrivbar känsla av att vara dödlig. man tänker ofta att man ska leva tills man dör och det ska vara runt åttiofem, iallafall över åttio med marginal, det tänker man. men döden blir bara mer påtaglig ju fler av di unga man vet om och känner som viker hädan och för alla fasliga fasoner man ser i trafikt och dylikt. det var hemskt traumatiskt, jag offrade tre fingrar som stötdämpning mellan våra båda styren och svimmade lite senare av smärta och av blotta åsynen av mitt eget blod. allt detta är nya erfarenheter för mig och jag använde all negativ energi till en total urladdning av dåliga grejer, för att börja om på ny frisk födelsedagskula. det var fantastiskt. känner mig renad och hel. (helningen skedde för några veckor sen och är ett helt eget kapitel men ett mycket vackert sådant).


till saken. dagen då allt som är dåligt hände ringde jag mor min, för det är sånt som jag gör när något inom mig dör, och där fanns ett stöd få förunnat, föräldrar är fantastiska. mor och jag la på bara för att fadren vår ska ringa upp en minut senare. i minnet åker jag tillbaka till när jag snubblade på mina egna skosnören och ingen på örebros gator gav någon notis om den störtgråtande nittonåriga josefin som två veckor innan mönstring stukar hand och skaffar sig snygga skrubbsår. då bäddade föräldrarna ner mig och matade mig med godis. igår gjorde de samma sak fast över telefon. jag är rörd in i artärerna. jag berättade att jag inte kunde välja utbildning och tyngdes mycket av mina framtidsfunderingar, varpå både mor och far svarar på ambivalensdikten - på rim. jag berättade om att mina pengar är slut, kaputt, varpå min pappa skickar det här mailet:


"Det är tur att de ekonomiska problemen inte är svårare än så, ta t.ex. detta:

Josefin är pank men ser i skyltfönstret en blus hon bara måste ha. Den kostar 97:- så hon lånar 50:- av far och 50:- av mor, d.v.s. totalt 100:-,  köper blusen och får således 3:- tillbaka i växel. För att börja beta av sin skuld ger hon 1:- till far och 1:- till mor och behåller den sista kronan själv för det finns ju inga 50-öringar längre. Hon är nu skyldig far och mor vardera 49:- och har själv 1:-, en totalsumma av 99:-. Vänta lite, var det inte 100:- från början? Kära dotter, ligg inte sömnlös bara för att du läste detta, det är ju inte i verkligheten."

det var mig en så kär tanke, att den dagen (den 24 augusti 2011), som för det allmänna skulle bli en tåcken bemärkelsedag, också för mig enskilt skulle bli den käraste dagen på hela året (näml. min födelsedag).

nu har jag bestämt mig. eko. det känns rätt och reko. allt tack vare en härlig bakfylla och en fyrdimensionell munk. (alltså känslan att vakna på morgonen och verkligen verkligen inte vilja samt insikten "vill jag inte nu vill jag inte varje dag resten av livet heller" och diskussionen om universums oändlighets matematiska förklaringsmodell på facebooktråd)  jag lämnar med varm hand över det fulla ansvaret för all framtidens byggnader till arkitektskolans i lund studenter (korrekt grammatik faktiskt), de som uttalar arkitekt med k-ljud och inte sche-ljud, de som gå till skolan med välstruken skjorta och portfölj och de som har harrypotterinspirerade brillor med seriös uppsyn. jag hoppas också att den reserv de ringer med platsbesked till idag blir den mest framgångsrika arkitekten i mannaminne. puss