lalala

marken är vit, kall och mjuk. imorgon ska jag gå ut i den när solen skiner på den.

mitt liv på karenstid:

dagens roligaste: det finns en hemsida som heter kolla.tv, alltså kolla punkt teve. den är bra om man ska kolla på tv och vill veta vad som går. idag har det gått: mr and mrs smith, bbcprogram om antikens städer, hinsehäxan del 1 och kulturnyheter. blandannat. fast förstnämnda fanns inte med på kolla punkt tv för den hade jag köpt på överskottsbolaget för riktiga pengar. jag har också läst tidskriften allt om historia och den tillsammans med antikens städer har gjort att jag nu vill bli arkeolog 1, för att man får gräva och borsta ömtåliga gamla saker med penslar i varma gropar i typ irak hela dagarna och 2, för att man kan hitta dinosaurieskelett kanske en dag. jag har nog alltid burit denna längtan inom mig, det känns som att jag har hittat hem! och så kan ni kalla mig the ark igen.

nåväl, imorgon kommer jag räkna mig själv som helt frisk och alla människor jag träffat och som senare beklagar sig över plötsligt illamående och följder av detta kommer jag spela helt oförstående inför. (alltså det är lugnt på riktigt. tror jag)

en ganska udda facebookreklam?

nu är jag led vid tidens schism
emellan jord och stjärnor.
vår idealism och realism,
de klyva våra hjärnor.
det ljugs, när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
en syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllene dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.


äger tranströmmer varje dag.


dagens kuriosa: de har lektioner i _fäktning_ på operahögskolan. (vid sidan av balett och språk och sång och teater och interpretation och annat mer relevant). det handlar tydligen om att kunna föra sig på scen och kroppspråk och samspel och motspel med de andra aktörerna. så jävla fett.
detta berättade min vän simon idag, som var i örebro på nyårsvisit. han ska flytta till malmö för att gå på den tredje musikhögskolan i raden. han lever på stipendier och att skriva musik. vilket liv, vilket liv. tänk om man kunde och vågade det.

som jag sa var det idag en förträfflig förmiddag för frolf. lugnet efter stormen, dvs helt vindstilla, soligt och varmt som det här decembervädret är (bästa december ever) och rimfrost i löven. jag dog av salighet.

              

det är bra att göra grejer själv ibland, typ cykla till hästhagen och lira frisbeegolf. dels för att man kan göra allt precis när det faller en in, inte en sekund senare. när man ser sin bästa soligaste frostigaste plats tar man kaffepaus och när man missar en putt kastar man helt enkelt om det kastet, utan att nån märker det. och om man är själv och någon annan också är själv börjar man ju ofta prata om man har något gemensamt, typ den enda kommer ikapp den andra vid hål tolv. så den här lilla utflykten slutade med att jag spelade fribba med en gammal frisbeegolf-världsmästerskapsdeltagare på genomresa, med 14 frisbees i väskan och 186 till hemma, och massa bra kasttekniktips, dessutom visade det sig att han bott i clemenstorgscollectivhuset i lund där jag spenderar mycket tid. ett möte av rang, kan man säga.  och som josefin så riktigt påpekade, hur ofta utövar man en sport tillsammans med en vm-deltagare i densamma. once in a lifetime lätt.

hela världens elektroniska små grejer anger numera tid i "tid förflutet sedan sist", typ min mobil säger att någon har ringt för 34 minuter sen, facebook använder ju det här allt som oftast, tre dagar sen, även blogg.se säger att jag schlängt upp något mer eller mindre intressant för allmän beskådning för till exempel 17 timmar sen. men min fråga är ju alltså, hur länge tillbaka kan man enkelt relatera? är det inte alltid lite lättare att själv kolla på klockan eller kalendern? det är väl mer adekvat hur dags man fick ett mail än på ett ungefär hur många dagar sen det var, eller minuter eller timmar sen. då måste man ju ändå börja räkna baklänges för att kunna relatera, och det är ju svårt, ibland tror man ju att det går tolv timmar på ett dygn. inte så sällan faktiskt. lite som att man måste räkna om okända valutor till svenska kronor och sen tillbaka igen när man är utomlands? suck. dessutom laggar alla de här tjänsterna på typ samma sätt och säger som minimum att det var två timmar sen. whats up with that liksom?

lovisa berättade en så rolig grej. tillåt mig.

städers slogans är en oerhörd aldrig sinande källa till underhållning. örebro har blandannat haft:
örebro - mitt i smöret (enligt en av våra smörknivar, jag har för mig att det grundade sig i en stadsslogan)
örebro - rätt plats (rätt plats??? den är ungefär lika bra som media markts slogan - allt annat känns puckat. man ba... va?)
överraskande örebro (allitterärt och fint när det tolkas till bra saker som open art, mindre bra när man tänker på vilka människor som överraskat ur örebros buskar och snår mörka kvällar senaste åren...)
men nu, nu mina vänner, är allting åter i sin ordning, låt mig presentera:

örebro - skandinaviens mest attraktiva medelstora stad.

den har allt. självironi, storhetsvansinne och framförallt format: klämmigt, kort och koncist.

det som sammanfattar ett år bäst, efter "året med kungafamiljen", kan mycket väl vara detta!

svenska akademien kan mycket väl ha sveriges roligaste jobb

favoriter:

förväntis - person man förväntar sig saker av. så väldigt oakademisk ändelse som det kan bli, samtidigt myntat av en professor.

lunchdisco - mittpådagendisco. uppfanns faktiskt redan nolltio i samband med våran nollning och discot på falafelstället på nollelördagen

möpare - militärt överintresserad person. gammalt. egentligen bara möp, och det är ett så klockrent och välbekant fenomen. att folk orkar. iochmed ordets erkännande kanske alla möpar äntligen inser sin patetiskhet.

post-it-krig - mosaikliknande konst med postitlappar. lund-trenden i detta började på michael hansens innergård! cred

skämsfilter - anordning för att dölja vad man lyssnar på på spottan. något min kära syster tillexempel borde använda när det kommer upp för mig på spotify att hon har lyssnat på spanska barn som sjunger julsånger. haha. men i detta fallet är det ju fantastiskt, den här julens största glädje var ju lätt att det sedan några år försvunna spanska julbandet (kasettband) numera finns att tillgå på spotify (internettjänst för streaming av musik)!

säpojogg - när säpo joggar brevid kronprinsessparskortegen (jag såg dem med egna ögon när de sprang förbi när vi spelade, det var i sanning extremt roligt). detta har tydligen blivit till nån slags lopp. kommer med tiden antagligen bli större än vasaloppet.

trädmord - som bratsen längs norrmälarstrand som förgiftade de stackars träden. och när kommunen sen la ut motgift och satte upp gulliga skyltar om att det var ofarligt för hundar. välmening och hopp om världen ger det mig



antifavoriter:

bamseteorem - om man är stark måste man vara snäll, typ. hallå det är ju jordens ripoff av spiderman. jag tror inte alls det är pippi långstrumps, hon är ju kärevärld inte snäll. det är ju därför vi gillar henne.

flipperföräldrar - motsats till curlingföräldrar. det är ju hemskt. allt som är motsats till curling är dåligt. curling är definitionen av bra.

otrohetsdejting - precis som det låter, uppstyrd uppmuntrad otrohet. hemska värld. hellre då restdejting där man samlas och samsas om matrester. restfest och ekologiskt.

slöjböter - va?? avbryt.



sen vet jag inte vad man ska tycka om alla dessa eviga ordvitsar som vobba (vabba och jobba samtidigt), prehab, retronym, ofast jobb, fastlansa. ändå ganska kul måste jag säga.

kategori som kvarstår är ju då min hatkategori: såna vanliga jäda verbiseringar, typ loba och appa och sånt shit. lägg av svenska akademien, det faller sig naturligt säger jag.

livet livet, ja vad ska man säga. den mänskliga hjärnan må vara bra till mycket, men tidsperspektiv hör väl ändå inte till det den är bäst på. tiden, som ju bara är en fjärde dimension, varken mer eller mindre, kan då verkligen konsten att ställa till det i huvudet på människorna, det är synd om människorna. urled är tiden och går framåt med raska kliv i våra enkelriktade liv. i örebro är den konstigast av alla, staden verkar ha en helt egen tideräkning, i strid med alla naturlagar. och någon form av bisarr förmåga att göra mig och stina kastrullfulla på folköl en helt vanlig annandag.

jag har med flera personer diskuterat dessa fenomen, eller ja, framförallt det där med tiden. victor berättade om hur han visualiserar sitt år. han delade in det i fyra tårtbitar, de fyra klassiska årstiderna, och kommenterade dem med ett ord var. höst och vår: plugg, plugg, vinter: mätt, sommar: schtek. vinter - mätt, syftar alltså på all julmat. jag älskar det.

jag beskrev mitt år lite mer som en bandmask, ni vet en sån trevlig man kan ha i matsmältningsorganen, som består av massa platta rutor, som biter sig själv i svansen precis mellan jul och nyår. i och:et i god jul och gott nytt år. ett svart hål i mellandagarna. enligt mina beräkningar är det sju dagar men det är totalt omöjligt att förstå och tänka på och saker som händer på "torsdag" kan betyda vilken av dagarna som helst, kanske ingen alls. jag kan inte förstå att folk använder sådana namn på mellandagarna, vem tror de att förstår? någon med ohälsosamt stressigt liv måste det vara. men till mig är det som att använda "höger" och "vänster", vilka ord va. jag ska försöka omvärdera det här, för den 28e (typ imorrn?) fyller ju bäsmeralda faktiskt sitt första år och firar sin första födelsedag. det är fint.

igår var det iallafall annandagen och det vet jag ju bara för att den går under namnet annandagen och här i öre återföljs av såkallad hemvändarfest. det var en fantastiskt rolig kväll, utan allt för många katastrofer och gamla människor med gammalt groll till följd. åh jag blir så lycklig det finns så många som är så bra!

slutsats: tiden tog sin början i örebro och tror därför att den kan göra precis som den vill här, men uppför sig bättre på annat håll. vill man bli ägg ska man bli det i örebro. och om man vill kan man lyssna på det här, väldigt trevligt. en örebroframgångssaga.