esmeralalalda
jag är moster!!
klänneri klännera
jag syr nyårsstass i guld och strass, jag är rätt kass men nålen vass. utan fingerborg känner fingret sorg. stick och aj min klänning paj (och juleröd istället för nyårsglittrande)
det har inte hänt ännu men aldrig vet man! det ska bli fint istället tänker jag!
det har inte hänt ännu men aldrig vet man! det ska bli fint istället tänker jag!
bornholm och de antika tågen
den danska ön bornholm är översnöad totalt, läste jag i tidningen. folk kommer inte ut och snöröjningen har ställts in för inte ens de maskinerna, som ändå är konstruerade i ett enda syfte, kan köra på vägarna. en barnmorska fick rycka ut på skidor för att förlösa en insnöad förstföderska.
jag ser för min inre syn hur den här ön med 45tusen invånare är helt tyst och stilla, likt en mumindal översnöad. folk sitter inne och äter sylt ur höga glas och grundar med tallbar. går i ide. kan inte åka bort, kan inte åka hem. stannar där de är och nöjer sig med det. tystnaden faller som snö och snön begraver varje hus. det är fint.
det är rätt åt den moderniserade mänskligheten att saker och ting pausas, omöjliggörs och stannar upp när naturen gör det den är bäst på - inte tar någon notis om någonting. obarmhärtigt begravs vi i snö, döljs sikten av vulkanaska, sköljs vi bort av tsunamis. och så små vi är på jorden blir för en gångs skull synligt. vi tror att det är vår fulla rättighet att flyga runt över hela jorden och att någon tar oss hem igen tryggt och säkert, som långben och husvagnen. tji fick vi. vid julelunchjulbordet talade vi om julematen av idag, den är egentligen en rest av de gamla trygga insaltade inlagda jordkällarförråden. tänk om alla på bornholm hade haft ett matförråd i sin källare, då hade verkligen ingen skada varit skedd, de hade fått lite spontan och välkommen extra julledighet. nu blir det istället skrämmande och farligt. ingen är självförsörjande.
i tidningen stod vidare att de börjat plocka fram gamla lok med riktiga plogar från järnvägsmuséet som nu får ploga. sj och banverket och infrastrukturministern och fan och hans moster som styr och ställer över svenskarnas rörselsefrihet nuförtiden köper ju in fordon från länder med andra klimat, istället för att bygga grejer som håller här i kung bores trakter. de gamla loken som står still på museum för folk att gå och titta på fungerar tydligen klanderfritt och får nu vakna upp ur sin gammelsömn och åter tjänstgöra. allt för att vi ska få känna oss som futurister i våra silverfärgade x2000sens och våra tvåvåningståg som är trasiga oftare än de är hela. (sist jag åkte gick ett hjul sönder och vi fick backa tillbaka en hel station. förberett! fungerande! fiffigt!)
stressa ner samhället, ta fram gamla robusta lok och bygg nödförråd i varje källare. vi är inte mer än små nakenprimater.
den danska ön bornholm är översnöad totalt, läste jag i tidningen. folk kommer inte ut och snöröjningen har ställts in för inte ens de maskinerna, som ändå är konstruerade i ett enda syfte, kan köra på vägarna. en barnmorska fick rycka ut på skidor för att förlösa en insnöad förstföderska.
jag ser för min inre syn hur den här ön med 45tusen invånare är helt tyst och stilla, likt en mumindal översnöad. folk sitter inne och äter sylt ur höga glas och grundar med tallbar. går i ide. kan inte åka bort, kan inte åka hem. stannar där de är och nöjer sig med det. tystnaden faller som snö och snön begraver varje hus. det är fint.
det är rätt åt den moderniserade mänskligheten att saker och ting pausas, omöjliggörs och stannar upp när naturen gör det den är bäst på - inte tar någon notis om någonting. obarmhärtigt begravs vi i snö, döljs sikten av vulkanaska, sköljs vi bort av tsunamis. och så små vi är på jorden blir för en gångs skull synligt. vi tror att det är vår fulla rättighet att flyga runt över hela jorden och att någon tar oss hem igen tryggt och säkert, som långben och husvagnen. tji fick vi. vid julelunchjulbordet talade vi om julematen av idag, den är egentligen en rest av de gamla trygga insaltade inlagda jordkällarförråden. tänk om alla på bornholm hade haft ett matförråd i sin källare, då hade verkligen ingen skada varit skedd, de hade fått lite spontan och välkommen extra julledighet. nu blir det istället skrämmande och farligt. ingen är självförsörjande.
i tidningen stod vidare att de börjat plocka fram gamla lok med riktiga plogar från järnvägsmuséet som nu får ploga. sj och banverket och infrastrukturministern och fan och hans moster som styr och ställer över svenskarnas rörselsefrihet nuförtiden köper ju in fordon från länder med andra klimat, istället för att bygga grejer som håller här i kung bores trakter. de gamla loken som står still på museum för folk att gå och titta på fungerar tydligen klanderfritt och får nu vakna upp ur sin gammelsömn och åter tjänstgöra. allt för att vi ska få känna oss som futurister i våra silverfärgade x2000sens och våra tvåvåningståg som är trasiga oftare än de är hela. (sist jag åkte gick ett hjul sönder och vi fick backa tillbaka en hel station..)
saker som de här, när de börjar ta fram gamla robusta lok från femtiotalet, då känner jag att vi är inte mer än små nakenprimater.
ögonont
klockan är rätt och slätt ett. mina ögon gör ont av hundhår, torrluft och för lång vaken tid. mina ljumskar gör ont av skidåkningsträningsvärk. ska man soda-streama vin till champange till nyår eller är det dåligt? jag gillar idén. systrarna har åkt hem och den glada julen är officiellt slut slut slut, den provisoriska direktimproviserade julväxten åker inte ut ut ut, men pyntet bort och växterna tillbaka till ordinarie platser. imorgon blir det mer skidåkning och tillslut vänjer sig även den ovanaste av muskler till det nya livet. detox börjar imorgon igen.
årets julgran
idag tänkte jag mellandagsrealisationshandla en nyårsklädnad men kände mig bortkollrad, lurad och underklädd i varje affär jag gick in i, utom några få där jag med min blotta närvaro sänkte medelåldern med hälften. min frågeställning är ju; varför ser folk ut som att de ska gå på fest när de ska prova kläder? och sen några retoriska frågor där alla vet svaret; varför finns bara en rulltrappa IN i gallerian, men ingen ut förrän man tvingats gå igenom hela? varför är alla affärer så nära varandra att man bara måste gå in i tredubbelt av så många affärer man vill? och varför käre min gud varför är åhlens numera byggd som en labyrint? och längst inne i labyrinten fanns det åhlens apotek. vad i hela hela friden? jag ogillar apotekets privatisering i allmänhet men det här var ju värre än någonsin. jag blev astrött och matt och platt av att gå runt i detta.
detox christmas edition
start: imorgon
ang. julkalendern
jag kollar ikapp senaste fem avsnitten av julkalendern på svtplay till pepparkaksfrukosten denna morgon. julkalendern julkalendern, ibland är den så väldigt bra, som lassemajas detektivbyrå med barbro palm och julen är en stor härlig fest! så bra att jag och clara gick på biofilmen året efter och spelade dataspelet. en bra julkalender är ju rolig för barn, samtidigt som den har underliggande humor och poänger som är roligt för folk med vuxna hjärnor. och det lyckas den här med ibland, men det värsta jag vet med barnprogram (förutom skrikiga röster på alla tecknade nymodigheter) är ju sån misslyckningshumor. fyfan! tycker barn sånt är kul? det är så jädra jobbigt när det blir pinsamt och man bara tänker, men jävla idiot, sluta. lite missförstånd kan det ju få bli men hur kul är det att det hela hela tiden misslyckas? jag blir så obekväm och måste pausa för att inte spricka i sömmarna av skamsel. och sen vet jag inte huruvida moraliserandet angående grisen är positivt eller negativt för barns framtida omdömen. det börjar bli lite tjatigt, och varför är det enda pyret gör att äta? känns lite sådär underhållande. barnskådespelare är ju alltid väldigt jobbigt, men största felet ligger väl ändå i manusförfattarnas hittepå. varför ska allt balla ur, kan de inte hitta några andra finesser. annars är det faktiskt många ganska klockrena karaktärer. jag älskade arkeologerna! det är också i snitt fyra avsnitt i rad som i princip handlar om samma sak. nya gäster - något går fel - pappan är socialt inkompetent och jobbig (men har snygga kläder) - ungen är störig - mamman är cool men det går fel ändå - grisen äter upp maten - gästerna flyttar. så går det i fyraprogramsperioder. idag är det 20:nde så vi får se vad den pinsamhetsmättade klanterislutklämmen består i.
örebro örebro.
örebrokylskåpet, trazan, pepparkaksdegen i kylen (som finns där för att ätas, som man pliktskyldigt bakar lite kakor av för syns skull, som är julen själv), mor och far och alla mina skivor, böcker i alla bokhyllor, snabbkaffe (snabbkaffet det bästa är) och 140sängen. imorgon kommer lena och styr upp (l)ju(v)ligheten och jag ska rimma limerickar på alla mina _redan färdigköpta_ julklappar för jag har oceaner av tid! och frid. lovet började på topp och jag har gått på både wadköpings julemarknad och harry potter 7 med viktor, och fått världens bästa juleklappar (som alla borde köpa). och ingen väckarklocksmorgon finns i framtidszonen att ze så man kan sova bort både lundaförkylningen och studietröttheten. lalalalalalalaaa. nu skulle jag ringa lovisa mitt i jullovsyran och dra med henne på snögubbebyggaretåg men hon har kemitenta om en halvtimme i uppsala! lyckospark säger vi till henne
örebro örebro.
örebrokylskåpet, trazan, pepparkaksdegen i kylen (som finns där för att ätas, som man pliktskyldigt bakar lite kakor av för syns skull, som är julen själv), mor och far och alla mina skivor, böcker i alla bokhyllor, snabbkaffe (snabbkaffet det bästa är) och 140sängen. imorgon kommer lena och styr upp (l)ju(v)ligheten och jag ska rimma limerickar på alla mina _redan färdigköpta_ julklappar för jag har oceaner av tid! och frid. lovet började på topp och jag har gått på både wadköpings julemarknad och harry potter 7 med viktor, och fått världens bästa juleklappar (som alla borde köpa). och ingen väckarklocksmorgon finns i framtidszonen att ze så man kan sova bort både lundaförkylningen och studietröttheten. lalalalalalalaaa. nu skulle jag ringa lovisa mitt i jullovsyran och dra med henne på snögubbebyggaretåg men hon har kemitenta om en halvtimme i uppsala! lyckospark säger vi till henne
om: mindre än
om mindre än nio timmar måste jag gå upp
om mindre än tio timmar börjar tentan
om mindre än femton timmar slutar den igen och ingenting mer kan göras åt någonting
om mindre än arton timmar är det hemgjord-glöggfest och jultequila med kanel och apelsin istället för salt och citron
om mindre än ett dygn är det eko-julpub-fest
om mindre än två dygn är jag hemma
om det något är mindre än eller lika med i det kompexa talplanet blir det en cirkelskiva
om lagrange-resttermen är mindre än uppskattningen får jag poäng på tentan. 4sure.
om jag får mindre än 4.7 poäng kommer jag börja gråta
om mindre än en kvart kommer jag sova och drömma om matematik och romantik och imorgon kommer jag inte få panik och efter kommer jag utstöta lyckoskrik för detta kommer gå vägen! check.
vad man ger till någon som har allt.
dagen igår, som var en sjukt bra dag, nådde ju ändå sitt klimax hemma hos john i världens trevligaste lägenhet där vi kollade på nobelbanketten och åt världens godaste tårta med vaniljsås! något jag helt klart ska fortsätta med. john må vara en nära, kär och god vän men att köpa present till denne genomgenomtänkte man är inte alls lätt. hans hem är komplett och hans smak är god men selektiv. därför skrev jag en dikt:
grattis john, allra käraste vän, nu blir du ett år äldre igen, detta ska firas genom att betrakta, nobelpristagare att beundra och förakta, och med en present, såklart, det är ju ballt, men säg mig vad ger man till någon som har allt? men något ska det bli, mina tankar far omkring, det strider emot Eko med materiella ting! och svårt att leva upp till nåt i denna prakt, nej kanske får det bli imaginärt, nånting abstrakt, en förnimmelse, ett synintryck en känsla och en lukt? nej vet du vad, det bästa är ju en tropisk frukt!
och så fick han en ananas. när han vände på (det ananasformade) grattiskortet fanns där ett presentkort, på tropiktema, att han och jag ska gå till botaniska trädgården den kallaste vintrigaste snöigaste dagen och låtsas att det är sommar.
* * *
jag påverkas sjukt mycket av mina drömmar. tycker själv att det är lite larvigt, men de försvinner liksom inte ur mitt huvud på flera timmar efter jag har vaknat. därför brukar jag berätta för folk vad jag har drömt, även om majamalins bestämda åsikt är att det är världens tråkigaste grej att lyssna på, folks drömmar. och jag själv avskyr ju allt vad freud och hans hittepå heter. men sanningen är den: jag drömmar typ 70% mardrömmar och det är sjukt jobbigt, som ovan nämnt, de hänger kvar i flera timmar och om jag tex. drömt att någon dött måste jag ringa den på morgonen och se om den lever. det gör den såklart. men inatt - inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut - drömde jag den rofylldaste drömmen man kan drömma. jag drömde att jag sov. så jävla underbart. eller först sov jag i min egen säng. tyckte det var tråkigt. åkte hem till viktor - och sov. så jävla fint. jag önskar att jag alltid drömde det. är inte hela poängen med att sova att hjärnan ska vila från den eviga oupphörliga ständiga hjärnaktiviteten?
rätt kul förresten att svenska akademiens ständige sekreterare tituleras just så. ständig sekreterare. det låter ju som ett sarkastiskt påhopp från något humorprogram. man lär sig något nytt varje dag! av all kunskap samlad på nobelbanketten var det detta jag lärde mig. nej nu har jag inte tid med detta längre, jag ska baka scones till halva min klass som kommer hit för att plugga, förlåt, lära sig saker.
dödens kurs är slut, över och ut
idag var sista skoldagen. sista skoldagen på första terminen, nu är bara tentaveckan kvar sen är det jul och allt som är kul! hydrology and aquatic ecology är slut slut slut och kommer aldrig mer tillbaka. nu fick den här jävla granen som vi har byggt upp av "presenter" från lärarna hela terminen äntligen sin svårförtjänta stjärna i toppen iochmed redovisningen av riseberga river restoration. aldrig mer aldrig mer. så långt ifrån det jag ska jobba med man kan komma. och det blir femma för World Environmental Team, WET, så det bara skriker om det! och den kollektiva lättnaden när vi gick ut ur rummet: dödens kurs är slut! för att hänvisa till tidigare spaning, så är det här ett klockrent exempel på något som skenbart gått mot oändligheten (och vidare) men nu konvergerat (i ett ändligt gränsvärde, en potentiell femma)
man inser att man har klagat lite för mycket när folk, såhär sista skoldagen, kommer fram och säger jaha, josefin vart tar du vägen till våren då? vad är det för utbildning du ska byta till? haha. jag klagar nog lite väl mycket. (rätt svar: jag ska gå kvar)
man inser att man har klagat lite för mycket när folk, såhär sista skoldagen, kommer fram och säger jaha, josefin vart tar du vägen till våren då? vad är det för utbildning du ska byta till? haha. jag klagar nog lite väl mycket. (rätt svar: jag ska gå kvar)
igår var det tidernas julstämning här i korridoren med julestök, julebak, julekonsert och julefest! det bakades lussebullar och peppisar och knäck och kola. framförallt pepparkakor är kul, för man får verkligen chansen att uttrycka sig själv på ett kreativt sätt. för ett år sen i juletid, två veckor efter muck, bakades det handgranater och ak-femmor medan årets pepparkaksdeg formades i utbildningens tecken. karin, som pluggar sjukgymnast, gjorde ben. nyckelbenet och båtbenet och hundbenet och byxbenet. och jag, som nörd, bakade alla integralkalkylens delar. integraltecknet, oändligheten, x, y, siffror och dx. louise gjorde en kungöl och amalia diverse genetalier. inte för att hon ville utan mest för obligatoriet (som jag aldrig förstått mig på).
sen kom gästerna och det bjöds bullar och allsång och julstämning. olov hade sönder min EF300pepparkaka, men i god vilja att hänga upp den brevid bertil och bengt (avbilder i pepparkakor av våra två stammisfåglar på talgbollen utanför fönstret) den fantastiska affischen förtjänar ju att spridas för vinden:
när mina kära klasskamrater (eller kursare som det tydligen heter numera, men jag känner mig inte så vuxen än) kom och såg min pepparkaksintegral fick vi snilleblixten att GIVA DENNA TILL JONAS. sagt och gjort. vi skrev en dikt om hur han har inspirerat oss och la i en burk med rosett. han fick den idag (efter att han signerat klart matteböckerna. det bildades en lång kö. jag deltog inte utan kollade med empatiskamkänslor på, det var pinsamt tyckte jag, men ändå värmande!) och så glad han blev för julklappen. när han läste raden om att vi inte kommer göra annat än räkna matte i jul (vilket förstås var ironiskt från vår sida) svarade han att vi där hade en sak gemensamt. skillnaden var ju att ironi helt saknades från hans sida (även om han försökte dölja det). så fint! SÅ fint! följetången om jonas har fått sitt lyckliga slut.
vi vill tacka dig för all inspiration, derivering, summor och integration, maclaurins, lagranges och eulers briljans, har du förmedlat och satt oss i trans. nu tycker alla att matte är kul, vi kommer inte göra nåt annat i jul, tur att kursen endimensionell analys, går att kombinera med pepparkaksmys! god jul och gott nytt år önskar vi på W, hoppas pepparkaksfunktionen kan få dig att le!
glädjens dag!
en rätt kul grej:
en rätt kul grej:
det går en halv film på bio. det är ganska kul när man tänker på det så. halva filmen för hela priset. (harry potter 7)
underliga människor
folk som har högklackskor på vintern. varför? det låter asmycket när man går i tomma korridorer=aspinsamt, assvårsmuget. hur? det är halt och moddigt och jobbigt att gå även med vanliga skor. det är underliga människor det. förstår mig inte på.
några anekdoter_
_idag var jamie oliver på k1 och lagade mat i tv och kollade på högvakten. det var roligt!
_"gud finns" har drygt 18 000 fans på facebook medan "gud finns nog inte" har 24 000. detta är, som all annan facebookstatistik, sant. gud finns alltså nog inte. vad skönt.
_"gud finns" har drygt 18 000 fans på facebook medan "gud finns nog inte" har 24 000. detta är, som all annan facebookstatistik, sant. gud finns alltså nog inte. vad skönt.
imorgon är det korridorsfest det kommer bli så fett så fett så fett. julebak och julestök och julemat och sen julkonsert med julesånger och massa gäster. sen är det nobelmiddagen på fredag, john bjöd in mig till att "kolla på och kommentera andra människor som äter" men jag genomskådade honom, det är ju hans födelsedag. jag ska köpa något väldigt fint till honom, men jag vet inte vad. kir kanske?
för ett år sen precis var jag i marocko! precis ett år sen. det här "precis-ett-år-senare" börjar bli lite för mycket. ett år sen muck och det och det och sen marocko! spola tillbaka? spola tillbaka och pausa i ett år. klanen, jag saknar dem alla, mest jonatan som jag inte sett på år och dar, så jag håller på att döden dö. ♥. skulle seriöst byta ut hela lth mot de tre.
de konvergerade oändligheterna
∞
saker som kan kännas oändliga kan tillexempel vara tillstånd, tristess, tid, tomhet och tallskogar. men även den oändligaste strut kan vara konvergent och det största tefat kan ha ett ändligt värde. en oändlig radda termer som man plussar ihop kan bli något så fånigt litet som cirka 2,718281828459045... (förvisserligen med en ny oändlig radda decimaler, men ändå en ände ändå. oändligheter i praktiken, vardagliga livet, konvergerar oftare än de divergerar, är min spaning, och de slutar upp i ett enkelt ändligt och tydligt tal oftare än motsatsen inträffar. i min verklighet fungerar det så. några exempel. oändlig tallskog träffade jag på i somras. jag var i rogens naturreservat med paddelgänget från nv3miljö och paddlade på vackra sjöar i ett ganska så oändligt, men ändå inte riktigt, vackert landskap. en ödesdiger eftermiddag vandrade jag iväg från flocken, men det, mina vänner, skulle jag aldrig ha gjort. plötsligt, från ingen stans, var det skog överallt och ingenting annat syntes till. var man än kollade, vart man än gick och hur man än vände och vred var där bara skog. oändligt med skog. lika. dana. jävla. träd. över. allt. det fanns ingen utväg, ingenstans att gå som inte var en kopia av den förra stansen som jag gått, som i sin tur var en dublett av stället dessförinnan... och så vidare i oändlighet. jag trodde jag skulle dö och min kropp utstötte dödsskriet. "aaaaaaaaaaaaaaaaaa" kom det ur mina lungor via stämbanden och så.. poff! skogen konvergerade sin storhet till en betydelselös fläck på värlskartan, förminskades brutalt och gick att hitta ut ifrån (eller i mitt fall - hittas i).
oändliga tillstånd kan vara saker som man tar som så självklart och som en så vardaglig gilla gång av livet att det känns som att man divergerar sig in i ett oändligt dvalaliknande tillstånd. välbehag eller bara dag för dag. som när man ser livgardet som sitt hem eller tar sina vänner för givet. eller skolan eller grannarna. men så bara poff, folks hyreskontrakt tar slut, de flyttar till usa, man har gjort klart något och vardagen faller samman. konvergerar. går mot pi fjärdedelar minus ett eller i värsta fall mot noll, fast x strävar och försöker och vill och går och går men kommer aldrig till oändlighetsdörren.
oändlig tid är sådant man kan känna, in falso, att man har när man har nio dagar kvar till tentan. oceaner av tid. och i varje droppe i oceanen finns fler atomer än antalet bokstäver som ryms i mängden av alla telefonkataloger som skulle behövas för att stapla en telefonkatalogstapel från jorden till månen. så många atomer i en vattendroppe, då måste ju ändå havet vara divergent oändligt jävla skitstort och aldrig ta slut, precis som tiden mot tentan och all kunskap som ska tryckas in måste väl få plats ha tid att få plats? men så står man där, dagen innan, och skriker sitt dödsvrål och ångesten dryper som vatten i en wettextrasa. men likförbannat som tiden känns som en förnybar resurs om än bara på en veckas basis, så kommer jordens alla atomer, som alltså är antalet atomer i en vattendroppe gånger antalet vattendroppar upphöjt till jordens alla träd gräs och stenar SÅ jävla många atomer, alla dessa kommer, om man pressar ihop mellanrummet mellan dess skal och kärna, rymmas i ett körsbär, ett oihoppressat helt förbannat vanligt jävla körsbär. där får vi, och allt som är oss kärt som okärt, plats. ryms. i ett körsbär.
så när man, just du, känner oändlig längtan, eller annat ohanterbart,
kan man alltid tänka att det kommer att konvergera till något synligt, konkret och ändligt. så fungerar det, det kan bevisas.
den sista föreläsningen
idag hade vi den sista föreläsningen med jonas. det var så sorgesamt, jag började nästan gråta i pausen. matteföreläsningarna har verkligen varit det allra bästa och det som hållt min ringa studiemotivation uppe. och mycket av min allmänna motivation. så många små saker att bära med sig genom dagarna och sprida som små ljus. jag gillar att obsessa över saker, det gillar nog alla och behöver nog alla. men detta är inte en sån obsess som folk verkar tro. när jag i pausen på föreläsningen försökte söka förståelse i mina kursares känsloarkiv fanns där bara "meeen vi har ju seminarium och blablabla hela veckan med jonas" och kommentarer åt det mer hånfulla hållet. men det här handlar inte om honom. fast min diskpropp och min astronautdykare är döpt efter honom, fast han är en stor idol för mig och fast hans citat i mina anteckningar skulle kunna fylla en bok så är det inte därför mina händer synligt skakar sista tio minutrarna på föreläsningen. det kan närmast liknas med att läsa ut en bok. eller skriva klart en bok kanske. någon som gestaltats levande och nära. och när han knöt ihop den sista utlagda tråden i kunskapens nystan började ändå hela salen kollektivt applådera i häpnad eller hänförelse. eller artighet, fan vet jag. men det var vackert. men ingen fanns där att dela fascinationen av den vackraste formeln inom matematiken.
morbror birger har alltid haft rätt
morbror birger har alltid haft rätt
musiken och matematiken är det viktigaste josefin, kom ihåg det.
uppochner utochin bakochfram
rubriken antyder en helomvändning och total obalans. det är bara dygnsrytmeriet som var på vift. inget konstigt med det. först var det julefest där jag och linn gick runt i dubbeljulemössa och sa ho-ho-ho i rätt takt och tonläge och imponerade grovt på alla vi mötte som direkt ville va oss ville ha oss. sedan var det festlighet i timmarna många. tobias kom och berättade allt om den forna eldupphöriska republiken av abryt och jag höll på att skratta mig blå i den arabisktalande casanovamannens välinredda rum ackompanjerad av natteravn på max och repeat. sen satt jag i pelins säng tills jag somnade mentalt och gick hem i natten halv fem och trodde jag skulle bli mörbultsmördad av en maskerad man. oj jädrar vad rädd jag blev. 
etapp två av helgens hittepå var snabbvisit av karin och en trevlig stadspromenad, fikeri och konsertbesökande med henne och niklas. det var poppigt och de spelade olympiadlåten från eskilstunatvsändningen. jag blev rörd fast det var mer falskt än rent. då var det dags att gå hem och sova och svida om till servitrisstass. sen serverades det mat natten lång till åttiotalet ömsom trevliga ömsom störiga människor. serveringsteamet ägde och samtliga såg ut som blodiga yxmördare efter att ha öppnat alldeles för många röda vinflaskor med traditionella korkar. färdigserverat, färdigfestat och färdigdansat klockan fyra och dygnsrytmen höll sig i sin förvridna bubbla.
söndagen sov jag bort totalt, utom när jag gick och köpte två ananasar på extrapris. fem kronor styck. en av dem ligger i min myskorg bland stickor, garn, korsordstidningar, serietidningar, gräsmatta och diverse annat. en ananas platsar väl där? det kostar att ha kul jämt det kostar att ha kul jämt det kostar att ligga på sämst.
nackspärrrrrr
