sove
ikväll gick halva lunnevads musiklinje runt med halsdukar runt ögonen och armarna utsträckta framför sig, blint jagandes varandra, viskandes "blodpotatis" i sina offers öron ackompanjerat av en zumzum-kör. wierd, och vansinnigt roligt. vi hade även körrepetition utomhus med körledaren uppflugen i eken. jag ska när jag orkar visa foton på båda dessa bisarra händelser. men nu ska jag sova för den här sömnbristen jag har saknar like och rim och reson, aldrig har trötthet av detta slag skådats efter fester i många dagar i rad. och utanför mitt fönster, bokstavligt talat direkt utanför mitt fönster, är det en högljudd fest som jag inte alls vill veta av just nu. var får alla sin energi ifrån? kanske från knarket som polisen sades hitta på marken där de parkerade sin bil inatt. (troligt jack!)
ikväll tog jag även farväl av min älskade sopraninoblockflöjt. jag spelade den blomstertid nu kommer, fast jag kunde inte ta den lägsta tonen så jag oktaverade. det var vackert.
när lunnevads folkhögskola förvandlades till sagan om ringen
igår sparkades tvåorna ut från lunnevad. världens kanske mest roliga och urballade fest genom alla tider, med hela musiklinjen i alvdräkter, hobutklädnader eller svarta som natten, tolv kastrullfulla tvåor som alla hamnade i ån och kvällen slutade med både ambulans och polisutryckning. ingen riktig fest utan ambulans och polisutryckning.
hela lajvet började med att alla tvåor fick varsin, i de flesta fall väldigt passande roll, och medföljande uppdrag, utdelade. sedan paraderade hoberna ut på det sjukt mysigt inredda taket i fylke och inbjöd till bilbos onehundredandeleventhbirthdayparty! ringen överlämnades från bilbo (som var jag med hår som skägg och mustach, jag är mycket nöjd med sistaminutenutklädningen) till frodo som djärvt klättrade ner för en stege med ringen (en toalettring) och gav över den till skaran av utsparkningsoffer. då kom alla svarta ryttarna framspringandes framstridandes (alla som var svarta var verkligen sjukt svarta, det var nästan läskigt på riktigt) och tvåorna fick sedan olika uppdrag. det första var att hitta gandalf, på skogskullens högsta punkt, och där fick de nästa ledtråd i botten på en av tre med äckliga saker fyllda hinkar. den låg i potatismoshinken. de gick ut ur skogen för att mötas av alver som gav dem käpphästar att rida på till floden, där de var tvungna att paddla kanot. några tog den hembyggda flotten istället och blev lite fördröjda och mycket blöta och väldigt skrattade åt. sedan fick de, i korridorsvisa lag, gul mot brun, köra irländsk julafton i stafett. brun vann. sen var det dags att ta sig mot mordor, men för att komma in där skulle det först korrekt besvaras nio frågor, internt om vad som hänt på skolan under året. när de misslyckats med godkäntkvoten fick de det skenbara straffet armhävningar, men egentligen var det bara för att de inte skulle hinna springa iväg så långt när det kastades vatten från taket på dem. sedan fick de av gandalf uppgiften att förgöra ringen, det vill säga, hitta rätt toalett, den som saknade sin ring. done and done. och alla var hur glada och nöjda som helst.
sen började dödsfesten med att folk kastade varandra i ån, slängde annat i ån, kastade glasflaskor, ballade ur, slog upp ett tält under eken, fick polisen på sig och herremingud. helt underbar kväll!
hela lajvet började med att alla tvåor fick varsin, i de flesta fall väldigt passande roll, och medföljande uppdrag, utdelade. sedan paraderade hoberna ut på det sjukt mysigt inredda taket i fylke och inbjöd till bilbos onehundredandeleventhbirthdayparty! ringen överlämnades från bilbo (som var jag med hår som skägg och mustach, jag är mycket nöjd med sistaminutenutklädningen) till frodo som djärvt klättrade ner för en stege med ringen (en toalettring) och gav över den till skaran av utsparkningsoffer. då kom alla svarta ryttarna framspringandes framstridandes (alla som var svarta var verkligen sjukt svarta, det var nästan läskigt på riktigt) och tvåorna fick sedan olika uppdrag. det första var att hitta gandalf, på skogskullens högsta punkt, och där fick de nästa ledtråd i botten på en av tre med äckliga saker fyllda hinkar. den låg i potatismoshinken. de gick ut ur skogen för att mötas av alver som gav dem käpphästar att rida på till floden, där de var tvungna att paddla kanot. några tog den hembyggda flotten istället och blev lite fördröjda och mycket blöta och väldigt skrattade åt. sedan fick de, i korridorsvisa lag, gul mot brun, köra irländsk julafton i stafett. brun vann. sen var det dags att ta sig mot mordor, men för att komma in där skulle det först korrekt besvaras nio frågor, internt om vad som hänt på skolan under året. när de misslyckats med godkäntkvoten fick de det skenbara straffet armhävningar, men egentligen var det bara för att de inte skulle hinna springa iväg så långt när det kastades vatten från taket på dem. sedan fick de av gandalf uppgiften att förgöra ringen, det vill säga, hitta rätt toalett, den som saknade sin ring. done and done. och alla var hur glada och nöjda som helst.
sen började dödsfesten med att folk kastade varandra i ån, slängde annat i ån, kastade glasflaskor, ballade ur, slog upp ett tält under eken, fick polisen på sig och herremingud. helt underbar kväll!
vad är väl en bal i villan?
tjugonionde maj, uppklädd lunnevadsfest med stråkkvartettsmingel och vals!
vi slutar om tre dar...
hemvärnshittepå
påminn mig att aldrig mer spela med hemvärn. abrosh!!
det som slog mig när jag och frissan blev inringda (*1) till eslövs hemvärn (*2) var att det faktiskt är precis som alla säger - att det bara är det roliga man minns efteråt. jag hade helt och hållet glömt hur tungt ett horn är efter två timmars marsch och hur vansinnigt tråkigt det är att spela efterslag i längden. fast sanningen att säga hade jag också glömt kicken man får när man går på en folkfylld gata som objekt för allas blickar och beundran. det är en fantastisk känsla i ungefär en kvart.
(*1) jag blev alltså headhuntad av eslövs hemvärn som hemskt gärna ville ha med mig i kåren när de skulle upp till stockholm och fira hemvärnets 70årsdag. de sa att de hört att jag var bra och så skulle jag få pengar och låna marchhorn och de skulle fixa uniform och hela skiten, och jag var ju ändå i staden medelst lunnevadsoperaresan så det klart jag kunde ställa upp. det var ju tobias hemvärn som han pratar så gott om. och så fick jag som grädden på grädden på moset också med mig frissan! wonderful!
(*2) fullt av rediga skåningar och mycket mycket finare hårknutar än i östergötlands hemvärn!
mina favorithornister!
opera sopera
jag har varit på opera! OPERAAA! jag älskar opera! hela konceptet, från finkläder till operakikare och allt däremellan.
lunnevads klassiska musiklinje besökte huvudstaden för operan falstaff alternativt cecilia zilliacus spelar stravinsky (en skenbar alitteration som faktiskt är rätt cool, jag gillar hennes namn även om det mest låter som en felstavning). det var sommar och sol i luften och vi började vistelsen med kaffe och glass i parken framför regeringshuset. det är min nya favoritplats i stockholm, mest för att man måste ha en standardplats att gå till i stora städer för att slippa irra runt som en yr höna i solens stek, det, mina vänner, är en lärdom att ta del av.
vi som valde operan fick sedan gå på rundvandring med adrian klang. adrian klang lärde oss mycket roliga saker! han berättade om 18000-kronor-metern-tygsbeklädda sidenstolar med rådande sittförbud, vilka olika kungar som gillat opera, varför huset byggdes som det gjorde, att guldet i guldfoajen är fejk och att kungafamiljen hade en helt egen trappa med röd matta som bara de får använda när de ska på operaföreställning. adrian klang tyckte det sistnämnda var lite tråkigt så han tog alltid med sina guidningsgrupper till nämnda trappa för att den skulle få användas lite mer. den tjänstgjorde även deltid som kostymförråd. undrar om kungafamiljen vet det.
vidare så fick sätta oss på första radens fond, de dyraste platserna på operan, titta lite när förberedarna fipplade med rekvisitan och prata lite om de olika operanbesökarkategorierna. kungafamiljen har förstås en egen balkong, varifrån man ser ungefär halva scenen. det är oscar den andres fel, för gustav den tredje ville se operan, så på hans tid var kungaplatsreservationen på förstaradensfond, medan oscar II ville synas. under kungaläktaren är pressens plats, och mittemot är Sällskapets loge. Sällskapet är ett Sällskap som bara är till för att Sällskapa och vara hemliga, i stil med frimurarna eller tempelriddarna och annat sånt trams. sällskapet tycker om opera och platserna, som har ungefär lika bra sikt som kungalogen mittemot, väljs ut till medlemmarna av Sällskapet. över sällskapets loge hänger solisterna och andra operaartister i sina pauser, de syns bara lite halvt och folk brukar tro att det är spöken. käre värld, spöken? nog för att hela operakonceptet är sjukt urmodigt och stenålders, och alla som går på opera automatiskt går in i någon slags artonhundratalsadelsroll, men spöken kom igen. sedan är ju resten av besökarna finkulturare i olika skikt, med de finaste på första radens fond med biljettpriser runt tusen spänn och sedan lite mindre förnäma finkulturare på andra och så upp till tredje. alla läktarna är hästskoformade för att ljudet ska bli så bra som möjligt, men det medför att man inte ser scenen alls från vissa platser på tredje radens fond, och de säljs som lyssnarplatser för 40 kronor. fett billigt att gå på opera som blind med andra ord. operan har också en publikkategori stammisar. det fanns "tredjeradensfondare" som gick på alla föreställningar och var riktiga original, enligt adrian klang.
adrian klang (jag älskar att skriva hans namn) berättade också mycket inlevelsefullt om tre olika jobb på operan som man kanske inte visste fanns och som numera är hela lunnevads högsta dröm (nja). sufflös, andrasufflös och inspecient. bara orden gör mig helt operaprettovarm i hjärtat. operasufflös är inte alls samma sak som en vanlig teatersufflös, som ju bara hjälper till när/om skådisen tappar bort sig. nej nej, en operasufflös är en duktig och språkbegåvad sångerska som sjunger första ordet i varje mening hela operan. men syns inte, hörs inte, finns inte, får inga applåder. världens kanske mest otacksamma jobb. tror man! men icke! denna hårt arbetande kvinna har vid sin sida en minst lika hårt arbetande suppleant som lär sig exakt samma saker, men sedan på föreställningen inte ens får göra jobbet utan på sin höjd sköta textmaskinen. det vill säga, tycka på play. otack är världens lön...
inspecientens jobb lever å sin sida verkligen upp till sitt flådiga namn. det är hjärnan bakom operan, den trycker på alla knappar så all rekvisita åker in och ut och skriker på artisterna när det är deras tur och ja, håller i alla trådar. detta var utan tvekan adrian klangs drömjobb såsom han talade om detta. adrian klang.
sen började operan, den såg ut som en tecknad film och handlade om falstaff (från shakespearepjäserna mycket riktigt) som hade den dåliga smaken att ragga på två tjejer samtidigt, som dessutom var kompisar. han skickade ett likadant brev till dem båda. och det var inte populärt. sen var mobbningen igång, och deras huvudargument till att denne falstaff var en världelös människa var att han var tjock. inte poliktiskt korrekt någonstans. de slängde honom iallafall i ån ur en tvättkorg, det var kul. det var mycket som var kul faktiskt, inte alls en wagneropera detta. efter att falstaff (loa falkman) kommit upp ur ån satte han sig på sufflöslådan och var bitter, och då fick sufflösen synas för första gången ur sin karriär, hennes hand skymtades när hon ställde upp en vinkaraff.
operatakets flådiga ljuskrona
min gröna hälft
min gröna sköna böna hanna grön har lämnat lunnevad vind för våg och flytt landet till norge (snart iallafall), tråkigt och trist!
klassiskmusiklinje seger i både lunnelunken och fotbollsturneringen satt på sin plats! wo-o-o-wo-ow vi spöa allmän!
hurthelgen
hurthelg indeed jag har cyklat sju mil!
drivkrafter: vi har hittat en underbar underbar sjö enkommatvå mil från lunnevad. den har vi cyklat till två gånger i helgen. och sen blev jag så vansinnigt sugen på hembakat snickers och var tvungen att cykla in till vikingstad för att handla jordnötssmör! men då var det pingst. av alla jävla röda dagar som finns. vad är pingst? varför är pingst? hur firar man pingst? suck.. då cyklades det istället till mantorp citygross. mycket cykling och JAG VILL ÅKA PÅ CYKELSEMESTER PÅ GOTLAND I SOMMAR MEST AV ALLT! JAAA! det här var typ världens värdaste och mysigaste helg förövrigt, thanx
de gula och glansiga skorna
de gula och glansiga skorna som jag tittat på, provat, älskat, drömt om, tänkt på, avundats folk som har och ändå tvekat huruvida de var värda eller inte är äntligen miiiiinaaaaaaaaa. jag gillar det!
det sjuka som hände när vi var inne i skoaffären, jag och niklas, var att när vi hade kollat ut varsitt par skor vi ville ha och skulle betala så frågar kassörskan "ska ni betala tillsammans?" haha va?! även om vi hade varit ett par så är det väl inte så sannolikt att man betalar den andras skor? hur många tjugoåriga par har gemensam ekonomi? herre! sen blev jag pålurad en inpregneringsspray som var bra för skorna, och så tillade affärsbiträdet "ja den går ju att använda på båda paren" och syftade på mina och niklas skor. ja för vi har ju inte bara gemensam ekonomi utan också gemensamt hem och vi delar på alla våra skor också! detta var alltså i linköping i sverige, inte i marocko.
mmmmmmh
kungens födelsedag i amkbloggen läs! beskåda! förundras!
amkbloggen alltså. fan vad jag har lagt tid på den där grejen. sinnes. undrar om folk fattar det.. det som framförallt tar tid är att på blogger.com så är det totalt omöjligt att hantera bilder på ett normalt sätt. man kan, i de flesta webbläsare, bara lägga in två bilder i taget och de hamnar högst upp och måste dras ner manuellt tio rader i taget, oftast måste de markeras om varje gång. och efter att man lagt in bilderna måste man sudda massa mellanrum som blir och all textformatering försvinner alternativt att texten blir jättestor. man kan i vissa webbläsare lägga in fler bilder i taget men då går de inte alls att flytta på. det "enklaste" sättet är alltså att byta webbläsare tre gånger per bunt bilder man lägger in. det är inte en fröjd i längden, ibland råkar man sudda nånting också i frustrationen och då går det inte att ångra. suck.. jaja, jag tror ändå att den gör plutonen glad och kanske några andra. jävla meck alltså. jag får touchpad-arm snart, och spore-tumme. det är det nya, musarm och sms-tumme är så 2006
stockholmmmmmmm
jag gilllar stockholm. jag tar varje chans. idag är chansen mellan fyra och halv elva. jag tar chansen. ta chansen! det blir sushipicknick. hellre än en avdomnad dagenefterskola ute i östgötabuschen? antagligen.
gamla vänner i ny förpackning
josefin, 20 år, har lärt sig lägga upp filmer på youtube! så här kommer två gamla godingar och blockflöjt när det är som bäst:
Flirtfilmen - The story about Jan and Ingela
att sluta en cirkel och rita en ny
ikväll skall det hållas examenskonsert på skolan. tvåorna ska spela det vackraste de vet och imponera på allt och alla. folk frågar mig ibland vad jag ska spela på examenskonserten, och då får jag berätta att jag faktiskt går i ettan fast det känns som att jag går i tvåan. men jag ska vara med på johannas examensprojekt, en brasskvintett av victor ewald som vi började lunnevadstiden med hösten 2008. och eftersom det här är det sista seriöst musikaliskt utbildande jag antagligen någonsin gör (går på folkis) så känns det som ett vädigt avslut. jag hade min sista hornlektion på lunnevad och sannolikt i livet igår, den bestod i två snoriga hornister som spelade duetter ur en bok jag och birger lirade ur på högstadiet. alla cirklar sluts och det känns rätt. snart ska jag göra något vettigt, eller iallafall något helt annat, av mitt liv. man har ändå ett så långt och jävligt liv att uppehålla och fylla med grejer så allt har sin tid och allt hinns med.
bokcirkeln sluts också snart, imorgon. jag har som vanligt trehundra sidor kvar dagen innan. men det är en spännanande bok och jag är sjukis och måste sluta snora till konserten ikväll så vad passar då bättre än att läsa bok (johan theorin - nattfåk) och lyssna på lunnevadsspotifyspellistan innehållande smäktande valthornsadiagon mestadels.
* * *
sen jag fick spore på mobilen har jag aldrig mer tråkigt. jag älskar spore. alla borde spela spore. alla borde aldrig göra något annat än att spela spore. förståelse saknas plötsligt för alla människor som någonsin gör något annat än att spela spore. spore spore spore. jag tror jag ska spela lite spore nu. (och nu snackar jag och riktiga spore, mobilspelsspore, dataspelsspore kan slänga sig i väggen sålänge, tills jag blir lite bra på det)
eftersom jag tagit det kravfyllda kvasisjälvvalda steget att plötsligt öppet och oansträngt prata om min
i särskild position
satta relation
till en viss person
så tänkte jag öppet och oansträngt och på tal om nästan ingenting alls inleda en liten trevlig oansträngd och inte alls konstig monolog om min helg utan att någon knappt ens märker att jag glider över i ämnet, jag menar det är ju fullkomligt naturligt! så okej, i helgen var jag och firade födelsedag hos min karl som fyllde ett år mer än gröna skylten. det var trevligt. han fick i ett resårstickat litet fodral jag själv gjort ett litet djur i plast i present. en leopard eller gepard, jag kollade inte så noga. först trodde jag faktiskt det var en tiger. höhö, så det kan gå. (visst går det bra, helt avspänt. det bara flyter på! ingen märker ens att jag smygit in ordet "karl", (författarens anmärkning)) det spelades spel och dracks jägermeister och talades om gamla tider och det var sannerligen trivsamt. dagen efter kom det släkt och då fick jag panik och ville inte alls vara officiell och önskade ett tag att jag följt med på högvakt istället. men sen kom trivseln smygande och lagom till den marimbaskapta tårtan så var lugnet uppe i balanserad nivå. fest. sen kom istället sjukdomen till oss båda (ord som OSS känns fortfarande lite som en tröskel men går väl här ganska obemärkt förbi?) och saker och ting lades på is. en väldigt bra is. vi såg angela. alla ska se, sjukt bra film! övernaturlig och svartvit. en dag tog vi oss i förkylningskragen och åkte till staden, åt på hermans som är stockholms mest bohemiska resturang med små lappar på väggarna där det står typ TRO HOPP OCH KÄRLEK och liknande. mmm. det var gott som få, men trots den veganska approchen hade de jävla bregott och några andra gäster på resturangen var allergiframkallande i sina backåtslickfrippor och osmakliga överklassdialektala hånskratt. hemskhet. vi drack men's tea och womans tea men det var inte mensteet som var rött som blod, utan det andra. sen gick vi och lyssnade på jazz på mosebacke och träffade grönis och sandris över en samuel adams boston ale. jag gillar när man träffar folk över någonting. en kopp kaffe kan det vara, eller en glass. med den här helgen följde ett harmoniskt lugn och en fantastiskt stark känsla av kärlek. en sån känsla som man nästan blir avundsjuk på sig själv att man har för det finns ingenting dåligt med det alls alls alls för det här kapet som jag har lägrat är världens kanske bästa kap. som jag älskar. fan vad fett ändå! hahaaaa!
vadå hallå? och så var det med den saken
Jordgubbsförsäljare för BBNT Korv på Lurstigen 17? deltid mellan 22-24? troligt!
jag pallar inte bli driven med när jag söker jobb jag pallar inte söka mer jobb nu, jag vill bli citymaaaaaaaaan!
jag pallar inte bli driven med när jag söker jobb jag pallar inte söka mer jobb nu, jag vill bli citymaaaaaaaaan!
bäk bäk bäk. arbetsförnedringen drar lusten ur mig suger musten ur mig.
* * *
jag är inte mycket för officialiteter och offentliggöranden. jag är inte mycket för etiketterade tillstånd och vattentäta planer. inte mycket för the awesome twosome. men de senaste två veckorna har ändock en sten fallit från därdennusatt. och nu när sakernas tillstånd för tillfället faktiskt (!) passar bra in i normer och socialt accepterade regler så kan jag ju för alla mina nyfikna vänners skull låtsas att det är precis så enkelt. just för nu.
så varsågoda. en förenklad bild av verkligheten i en förenklad internetversion av verkligheten (facebook) kommer ett enkelt svar på det enklaste av enkla möjliga sätt. ett svar på ett av de mest invecklat komplicerade känslofyllt kaosartade tillstånd en människa kan befinna sig i.
blockflöjtsmarodören
jag har fått ett hatbrev!
igår hittade jag mitt blockflöjtscase på bordet i Pausen. flöjten låg lös i mitt fack, så jag packade ner den och såg då en lapp med orden: blockflöjt suger
den som säger något annat ljuger
spela aldrig mera
om du inte lär dig intonera
dessutom var två träflisor borta från nedersta delen av blockflörren som om någon slagit den mot något hårt.
vad i hela friden. en blockflöjtsmarodör som förstör.
mitt ibland oss
man lär sig något nytt
, och mer eller mindre nyttigt varje dag.
idag har jag lärt mig att den åttonde dagen efter jul så firade man förr den heliga kristi omskärelsedag. det finns tillochmed specifika musikstycken skrivna för dessa festliga tillfällen, varav ett vi lyssnade på idag. numera firas det dock sällan.
musiken tillägnad jesu förhud är en kantata. en kantata är en måttligt lång och trivsam musik med en berättande ofta recitativt sjungen text som behandlade olika ämnen. de uppfanns under barocken och man använde ofta på den tiden välkända små sonater för igenkännandet och trevnadens skull. kantator kan handla om olika saker, det kan vara kärlek, tro, gemenskap eller... kaffe.
musiken tillägnad jesu förhud är en kantata. en kantata är en måttligt lång och trivsam musik med en berättande ofta recitativt sjungen text som behandlade olika ämnen. de uppfanns under barocken och man använde ofta på den tiden välkända små sonater för igenkännandet och trevnadens skull. kantator kan handla om olika saker, det kan vara kärlek, tro, gemenskap eller... kaffe.
kaffekantatan skrevs av ingen mindre än johann sebastian bach. en hyllning till kaffe. jag vet inte hur man länkar till spotify, men det går att söka på bach coffee cantata. svänger hejdlöst!!
gräsklippskärlek!
en tribute till lunnevads självgående gräsklippare
det finns få saker som gör mig så glad som att kolla ut genom fönstret och se den lilla självgående gräsklipparen på gräset utanför. eller vara ute och gå på en gräsmatta och höra det omissigenkännerliga gnisslet av en liten gräsis som är ute på uppdrag. eller att se ett exemplar vända sig om för att den just kört in i ett träd eller allra helst att den kört in i mina ben. och jag blir så full av glädje när jag på min kvällspromenad eller kvällsvandring mellan lunnevadshusen ser en liten gräsklippare sova i sin laddare som i sin tur omvandlar dagens solenergi till liv till den lilla gräsklipparen! och jag fullkomligen älskar skylten "lämna företräde" och så är det en bild på de små liven.
föräldrarnas förundran . bäbisklipparn
ordet gräsklippare har gått från ett av de mest skräckinjagande orden från min barndom (från världens bästa av mina systrar uppfunna kortspel, gräsmatta, där man samlar en gräsmatta och då såklart är rädd för de hemska gräsklipparna) till mitt favoritdjur och största söthets-naaw-framkallande faktorn i mitt lunnevadsliv.
ordet gräsklippare har gått från ett av de mest skräckinjagande orden från min barndom (från världens bästa av mina systrar uppfunna kortspel, gräsmatta, där man samlar en gräsmatta och då såklart är rädd för de hemska gräsklipparna) till mitt favoritdjur och största söthets-naaw-framkallande faktorn i mitt lunnevadsliv.
* * * update 22:45 * * *
dramatik på gräsklipparreviret utanför längan ikväll! vi hittade en energilös medvetslös gräsklippare alldeles stillastående och trött och matt och ledsen vid vägkanten. den hade somnat innan den hunnit hem till sin uppladdningsstation. men tack vare mig, marta, fanny och simon och vårt mycket rådiga ingripande så står den nu åter i sin station! det var dramatik och vi kände oss efteråt som dagens goda gärningsgörare, när vi varsamt och försiktigt puttat den trötta lilla gräsklipparen till sin plats talandes i ordalag som att Den gjort så mycket gott för oss och Putta inte med fötterna det känns så brutalt och Vad skönt att den är räddad.
(jag vet, detta börjar gå överstyr...)
att spendera en söndag
söndag på lunnevad. dagen efter hela skolan var vaken till klockan fem och firade vårkonserten. utom jag, jag hatar att vända på dygnet. nåväl, söndag: det går fem vemvetmest-avsnitt i rad på tvåan, jag såg två. efter de första två delmomenten, kvalificeringen och utslagningen, och inför den tredje, finalen, pratar programledaren lite med de tre finalisterna, och det är den tråkigaste delen av programmet i vanliga fall men idag var det faktiskt kul. dels pratades det med en korsordsmakare, och det är ju jordens coolaste människor sån vill jag också bli. och sen sa han till en finalist vid namn bengt "bengt, du jobbar ju som revisor på skatteverket. det låter som ett roligt jobb!" så jävla pinsamt!! hahah.
jag har kollat ännu mer på tv idag faktiskt! till frukosten med föräldrarna som sov över på vandrarhemmet på andra sidan ån. då var det dels joe labero som trollade med kortlektskort och så var det också ett inslag om min föredetta favoritförfattare john ajvide lindqvist och hans nya bok. så nu ska jag läsa hans förra för det har jag med olycka och skam som följd ännu inte gjort.
de har tipspromenad i lunneskogen varje söndag. konstig grej! det var ändå rätt mycket folk där som vi mötte (vi gick åt andra hållet) med papperochpenna i högsta hugg. sjukt svåra och lokala frågor dock, jag hade då inte vunnit någon brödrost. sen gick vi och kollade på de självgående fantastiskt söta gräsklipparna och spelade biljard istället.
jag lyssnar äfven på frank zappa på spotify, för jag får alltid höra att jag inte förstår mig på tjusningen av konstiga och osammanhängande musikfragment framfört på vibrafon i stressiga och opassande stunder. eh. jaja, det här låter exakt lika mycket som musiken till en tecknad film om gräshoppor som musiken till en teknad film om gräshoppor gör. om det är ett bra eller dåligt betyg låter jag vara osagt.
suck.
jag har kollat ännu mer på tv idag faktiskt! till frukosten med föräldrarna som sov över på vandrarhemmet på andra sidan ån. då var det dels joe labero som trollade med kortlektskort och så var det också ett inslag om min föredetta favoritförfattare john ajvide lindqvist och hans nya bok. så nu ska jag läsa hans förra för det har jag med olycka och skam som följd ännu inte gjort.
de har tipspromenad i lunneskogen varje söndag. konstig grej! det var ändå rätt mycket folk där som vi mötte (vi gick åt andra hållet) med papperochpenna i högsta hugg. sjukt svåra och lokala frågor dock, jag hade då inte vunnit någon brödrost. sen gick vi och kollade på de självgående fantastiskt söta gräsklipparna och spelade biljard istället.
jag lyssnar äfven på frank zappa på spotify, för jag får alltid höra att jag inte förstår mig på tjusningen av konstiga och osammanhängande musikfragment framfört på vibrafon i stressiga och opassande stunder. eh. jaja, det här låter exakt lika mycket som musiken till en tecknad film om gräshoppor som musiken till en teknad film om gräshoppor gör. om det är ett bra eller dåligt betyg låter jag vara osagt.
suck.
the brainsubstans decorated the walls
den film jag sett överlägset flest gånger i mitt liv är bert, den siste oskulden. en fantastisk film på alla sätt, framförallt detta: the bloody day, sparris och bollar.
stör(ningsmoment)
en stör
alla olika människor som lägger upp bilder på facebook mm från förra helgen verkar tycka att ordleken valborg-kvalborg är det roligaste och unikaste som hänt dem. åh jag döper mitt album till något med val och kval för det var ju så svååårt att bestämma vilken fest jag skulle vara på den 30nde april, vad fyndig jag är. så tänkte alla. fel fel fel, det är inte alls en rolig ordlek. eller rättare sagt, jag hade ju garanterat också använt den... på högstadiet.
ungefär lika roligt som rubriken och bilden på fisken. liksom! eller?
högstadiet är temat för störningsmoment just nu. folk är omogna som stekta gröna tomater på det här stället, jag tröttnar.
i've got PMS and a gun, any questions?*
igår fyllde alexanderfrick år och jag ville ge honom och vårt gemensamma favoritfotbollslag en hyllning denna dag och ritade den obligatoriska paintbilden, googlar mff och får fram en matchtröja där jag mycket fyndigt skriver frick 21, eftersom det var så många år han firade. håhå! tänkte jag, vad glad han kommer bli. men det är något fel på mitt google (måste vara) för det visar sig vara djurgårdens tröja. epic fail.
vs
nä fyfan, da botten is nådd. jag går och drar något gammalt över mig. puss.
*FAQ:
Q: PMS?
A: lmgtfy
Q: vilken typ av pistol?
Q: vilken typ av pistol?
A: glock 17
Q: är det kul att vara arg?
A: inga kommentarer
* * *
(haha, läser på wiki om pms och ser detta: "PMS, är ett samlingsbegrepp för olika typer av fysiska och/eller psykiska besvär under förstadiet till menstruationen och som i vissa fall kan utgöra ett handikapp." haha tack!)
gör kronan på hans hjässa lätt
valborgshelgen var i sanning världens bästa helg.
ur svenska hjärtans djup en gång, en samfälld och en enkel sång som gick till födelsedagsbarnskonungen fram. vi var honom trofasta (och hans ätt) och infann oss på slottet den 30 april och gjorde kronan (som han aldrig har på sig, inte ens på bemärkelsedagar som dessa) på hans hjässa lätt. vi pluton av frejdad stam.
kungen fyllde år och det var fireri på slottet, fig-premiär, kungssången och framförallt plutonsåterträff för AMP 2009. i många härliga timmar stod vi i skuggan av slottet och lyssnade till MMK som spelade jupiter ur planeterna, kollade på samma 4:e skvadron som vi spelade revelj för på deras inryckningsvecka genomföra ett högst värdigt drillprogram och framförallt jublade och skrek oss hesa på AMKs figpremiär med kex och kryss och allt.
det kära återseendet på slottet innan allting började, nästan alla var där!
kungen och hans familj var där, och framförallt jonatan "benke" bengtsson, lika paradmässig som alltid!
sen åkte vi det gamla välbekanta uttjatade älskade hatade pendeltåget mot kungsängen
efteråt var det festligheter. amks vänförening hade försökt styra någon seriös form av middag som kostade 350 spänn per kuvert (kuvert?! käre värld) men vi dissar totalt alla hybrisgrejer och åkte som sig bör till gamla goda sportbaren och åt soldatmål och drack soldatöl. men först förfest i bro såklart, i mr savages och benkes lägenhet där det åts glass och kollades på bestoftheårsdvd! brutalt trevligt. en del andra hade stenfest:
såhär såg det ut:
det kära återseendet på slottet innan allting började, nästan alla var där!
kungen och hans familj var där, och framförallt jonatan "benke" bengtsson, lika paradmässig som alltid!
sen åkte vi det gamla välbekanta uttjatade älskade hatade pendeltåget mot kungsängen
efteråt var det festligheter. amks vänförening hade försökt styra någon seriös form av middag som kostade 350 spänn per kuvert (kuvert?! käre värld) men vi dissar totalt alla hybrisgrejer och åkte som sig bör till gamla goda sportbaren och åt soldatmål och drack soldatöl. men först förfest i bro såklart, i mr savages och benkes lägenhet där det åts glass och kollades på bestoftheårsdvd! brutalt trevligt. en del andra hade stenfest:
stormande steg
j a g v i l l h a e t t j o b b !!!!!!!!!!!!!
ge mig ett jobb! ge mig vilket jobb som helst! eller bara gratis pengar!
som att ge glasögon till en gammal guatemalier
...känns det att spela på mitt nylagade horn. alexander, som lagade alexander, sa att han inte fattade hur jag kunnat spela på alexander innan alexander lagade alexander. alexander är för mig som jesus för en blind eller som stefan för en gammal närsynt guatemalier*. plötsligt blir allting lite lättare, lite bättre.
