lalala

årets julgran

om mindre än nio timmar måste jag gå upp

om mindre än tio timmar börjar tentan

om mindre än femton timmar slutar den igen och ingenting mer kan göras åt någonting

om mindre än arton timmar är det hemgjord-glöggfest och jultequila med kanel och apelsin istället för salt och citron

om mindre än två dygn är jag hemma

om det något är mindre än eller lika med i det kompexa talplanet blir det en cirkelskiva

om lagrange-resttermen är mindre än uppskattningen får jag poäng på tentan. 4sure.

om jag får mindre än 4.7 poäng kommer jag börja gråta

om mindre än en kvart kommer jag sova och drömma om matematik och romantik och imorgon kommer jag inte få panik och efter kommer jag utstöta lyckoskrik för detta kommer gå vägen! check.

och så fick han en ananas. när han vände på (det ananasformade) grattiskortet fanns där ett presentkort, på tropiktema, att han och jag ska gå till botaniska trädgården den kallaste vintrigaste snöigaste dagen och låtsas att det är sommar.

* * *

jag påverkas sjukt mycket av mina drömmar. tycker själv att det är lite larvigt, men de försvinner liksom inte ur mitt huvud på flera timmar efter jag har vaknat. därför brukar jag berätta för folk vad jag har drömt, även om majamalins bestämda åsikt är att det är världens tråkigaste grej att lyssna på, folks drömmar. och jag själv avskyr ju allt vad freud och hans hittepå heter. men sanningen är den: jag drömmar typ 70% mardrömmar och det är sjukt jobbigt, som ovan nämnt, de hänger kvar i flera timmar och om jag tex. drömt att någon dött måste jag ringa den på morgonen och se om den lever. det gör den såklart. men inatt - inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut - drömde jag den rofylldaste drömmen man kan drömma. jag drömde att jag sov. så jävla underbart. eller först sov jag i min egen säng. tyckte det var tråkigt. åkte hem till viktor - och sov. så jävla fint. jag önskar att jag alltid drömde det. är inte hela poängen med att sova att hjärnan ska vila från den eviga oupphörliga ständiga hjärnaktiviteten? 

rätt kul förresten att svenska akademiens ständige sekreterare tituleras just så. ständig sekreterare. det låter ju som ett sarkastiskt påhopp från något humorprogram. man lär sig något nytt varje dag! av all kunskap samlad på nobelbanketten var det detta jag lärde mig. nej nu har jag inte tid med detta längre, jag ska baka scones till halva min klass som kommer hit för att plugga, förlåt, lära sig saker.

idag var sista skoldagen. sista skoldagen på första terminen, nu är bara tentaveckan kvar sen är det jul och allt som är kul! hydrology and aquatic ecology är slut slut slut och kommer aldrig mer tillbaka. nu fick den här jävla granen som vi har byggt upp av "presenter" från lärarna hela terminen äntligen sin svårförtjänta stjärna i toppen iochmed redovisningen av riseberga river restoration. aldrig mer aldrig mer. så långt ifrån det jag ska jobba med man kan komma. och det blir femma för World Environmental Team, WET, så det bara skriker om det! och den kollektiva lättnaden när vi gick ut ur rummet: dödens kurs är slut! för att hänvisa till tidigare spaning, så är det här ett klockrent exempel på något som skenbart gått mot oändligheten (och vidare) men nu konvergerat (i ett ändligt gränsvärde, en potentiell femma)
man inser att man har klagat lite för mycket när folk, såhär sista skoldagen, kommer fram och säger jaha, josefin vart tar du vägen till våren då? vad är det för utbildning du ska byta till? haha. jag klagar nog lite väl mycket. (rätt svar: jag ska gå kvar)

igår var det tidernas julstämning här i korridoren med julestök, julebak, julekonsert och julefest! det bakades lussebullar och peppisar och knäck och kola. framförallt pepparkakor är kul, för man får verkligen chansen att uttrycka sig själv på ett kreativt sätt. för ett år sen i juletid, två veckor efter muck, bakades det handgranater och ak-femmor medan årets pepparkaksdeg formades i utbildningens tecken. karin, som pluggar sjukgymnast, gjorde ben. nyckelbenet och båtbenet och hundbenet och byxbenet. och jag, som nörd, bakade alla integralkalkylens delar. integraltecknet, oändligheten, x, y, siffror och dx. louise gjorde en kungöl och amalia diverse genetalier. inte för att hon ville utan mest för obligatoriet (som jag aldrig förstått mig på).

sen kom gästerna och det bjöds bullar och allsång och julstämning. olov hade sönder min EF300pepparkaka, men i god vilja att hänga upp den brevid bertil och bengt (avbilder i pepparkakor av våra två stammisfåglar på talgbollen utanför fönstret) den fantastiska affischen förtjänar ju att spridas för vinden:

när mina kära klasskamrater (eller kursare som det tydligen heter numera, men jag känner mig inte så vuxen än) kom och såg min pepparkaksintegral fick vi snilleblixten att GIVA DENNA TILL JONAS. sagt och gjort. vi skrev en dikt om hur han har inspirerat oss och la i en burk med rosett. han fick den idag (efter att han signerat klart matteböckerna. det bildades en lång kö. jag deltog inte utan kollade med empatiskamkänslor på, det var pinsamt tyckte jag, men ändå värmande!) och så glad han blev för julklappen. när han läste raden om att vi inte kommer göra annat än räkna matte i jul (vilket förstås var ironiskt från vår sida) svarade han att vi där hade en sak gemensamt. skillnaden var ju att ironi helt saknades från hans sida (även om han försökte dölja det). så fint! SÅ fint! följetången om jonas har fått sitt lyckliga slut.

vi vill tacka dig för all inspiration, derivering, summor och integration, maclaurins, lagranges och eulers briljans, har du förmedlat och satt oss i trans. nu tycker alla att matte är kul, vi kommer inte göra nåt annat i jul, tur att kursen endimensionell analys, går att kombinera med pepparkaksmys! god jul och gott nytt år önskar vi på W, hoppas pepparkaksfunktionen kan få dig att le!

glädjens dag!


en rätt kul grej:

det går en halv film på bio. det är ganska kul när man tänker på det så. halva filmen för hela priset. (harry potter 7)

några anekdoter_

_idag var jamie oliver på k1 och lagade mat i tv och kollade på högvakten. det var roligt!
_"gud finns" har drygt 18 000 fans på facebook medan "gud finns nog inte" har 24 000. detta är, som all annan facebookstatistik, sant. gud finns alltså nog inte. vad skönt.

imorgon är det korridorsfest det kommer bli så fett så fett så fett. julebak och julestök och julemat och sen julkonsert med julesånger och massa gäster. sen är det nobelmiddagen på fredag, john bjöd in mig till att "kolla på och kommentera andra människor som äter" men jag genomskådade honom, det är ju hans födelsedag. jag ska köpa något väldigt fint till honom, men jag vet inte vad. kir kanske?

för ett år sen precis var jag i marocko! precis ett år sen. det här "precis-ett-år-senare" börjar bli lite för mycket. ett år sen muck och det och det och sen marocko! spola tillbaka? spola tillbaka och pausa i ett år. klanen, jag saknar dem alla, mest jonatan som jag inte sett på år och dar, så jag håller på att döden dö. ♥. skulle seriöst byta ut hela lth mot de tre.

oändlig tallskog träffade jag på i somras. jag var i rogens naturreservat med paddelgänget från nv3miljö och paddlade på vackra sjöar i ett ganska så oändligt, men ändå inte riktigt, vackert landskap. en ödesdiger eftermiddag vandrade jag iväg från flocken, men det, mina vänner, skulle jag aldrig ha gjort. plötsligt, från ingen stans, var det skog överallt och ingenting annat syntes till. var man än kollade, vart man än gick och hur man än vände och vred var där bara skog. oändligt med skog. lika. dana. jävla. träd. över. allt. det fanns ingen utväg, ingenstans att gå som inte var en kopia av den förra stansen som jag gått, som i sin tur var en dublett av stället dessförinnan... och så vidare i oändlighet. jag trodde jag skulle dö och min kropp utstötte dödsskriet. "aaaaaaaaaaaaaaaaaa" kom det ur mina lungor via stämbanden och så.. poff! skogen konvergerade sin storhet till en betydelselös fläck på värlskartan, förminskades brutalt och gick att hitta ut ifrån (eller i mitt fall - hittas i).

oändliga tillstånd kan vara saker som man tar som så självklart och som en så vardaglig gilla gång av livet att det känns som att man divergerar sig in i ett oändligt dvalaliknande tillstånd. välbehag eller bara dag för dag. som när man ser livgardet som sitt hem eller tar sina vänner för givet. eller skolan eller grannarna. men så bara poff, folks hyreskontrakt tar slut, de flyttar till usa, man har gjort klart något och vardagen faller samman. konvergerar. går mot pi fjärdedelar minus ett eller i värsta fall mot noll, fast x strävar och försöker och vill och går och går men kommer aldrig till oändlighetsdörren.

oändlig tid är sådant man kan känna, in falso, att man har när man har nio dagar kvar till tentan. oceaner av tid. och i varje droppe i oceanen finns fler atomer än antalet bokstäver som ryms i mängden av alla telefonkataloger som skulle behövas för att stapla en telefonkatalogstapel från jorden till månen. så många atomer i en vattendroppe, då måste ju ändå havet vara divergent oändligt jävla skitstort och aldrig ta slut, precis som tiden mot tentan och all kunskap som ska tryckas in måste väl få plats ha tid att få plats? men så står man där, dagen innan, och skriker sitt dödsvrål och ångesten dryper som vatten i en wettextrasa. men likförbannat som tiden känns som en förnybar resurs om än bara på en veckas basis, så kommer jordens alla atomer, som alltså är antalet atomer i en vattendroppe gånger antalet vattendroppar upphöjt till jordens alla träd gräs och stenar SÅ jävla många atomer, alla dessa kommer, om man pressar ihop mellanrummet mellan dess skal och kärna, rymmas i ett körsbär, ett oihoppressat helt förbannat vanligt jävla körsbär. där får vi, och allt som är oss kärt som okärt, plats. ryms. i ett körsbär.

så när man, just du, känner oändlig längtan, eller annat ohanterbart,

kan man alltid tänka att det kommer att konvergera till något synligt, konkret och ändligt. så fungerar det, det kan bevisas.

morbror birger har alltid haft rätt

musiken och matematiken är det viktigaste josefin, kom ihåg det.

rubriken antyder en helomvändning och total obalans. det är bara dygnsrytmeriet som var på vift. inget konstigt med det. först var det julefest där jag och linn gick runt i dubbeljulemössa och sa ho-ho-ho i rätt takt och tonläge och imponerade grovt på alla vi mötte som direkt ville va oss ville ha oss. sedan var det festlighet i timmarna många. tobias kom och berättade allt om den forna eldupphöriska republiken av abryt och jag höll på att skratta mig blå i den arabisktalande casanovamannens välinredda rum ackompanjerad av natteravn på max och repeat. sen satt jag i pelins säng tills jag somnade mentalt och gick hem i natten halv fem och trodde jag skulle bli mörbultsmördad av en maskerad man. oj jädrar vad rädd jag blev. 

etapp två av helgens hittepå var snabbvisit av karin och en trevlig stadspromenad, fikeri och konsertbesökande med henne och niklas. det var poppigt och de spelade olympiadlåten från eskilstunatvsändningen. jag blev rörd fast det var mer falskt än rent. då var det dags att gå hem och sova och svida om till servitrisstass. sen serverades det mat natten lång till åttiotalet ömsom trevliga ömsom störiga människor. serveringsteamet ägde och samtliga såg ut som blodiga yxmördare efter att ha öppnat alldeles för många röda vinflaskor med traditionella korkar. färdigserverat, färdigfestat och färdigdansat klockan fyra och dygnsrytmen höll sig i sin förvridna bubbla.

söndagen sov jag bort totalt, utom när jag gick och köpte två ananasar på extrapris. fem kronor styck. en av dem ligger i min myskorg bland stickor, garn, korsordstidningar, serietidningar, gräsmatta och diverse annat. en ananas platsar väl där? det kostar att ha kul jämt det kostar att ha kul jämt det kostar att ligga på sämst.

nackspärrrrrr

den här lilla kom som ett brev på posten igår! fett! han heter jonas

nogklagat.

jag lyssnade precis på christer i p3 och programpunkten "veckans ups and downs" och jag måste erkänna att jag blev lite irriterad varjegång det ringde in nån med en down. folk bara klagar hela tiden. mest jag! kom jag på den. helt sämst. så här kommer veckans ups (utan inbördes ordning):

1.

kryssningen var helt makalös. bästa helgen på sjukt länge. en oförglömlig färd.

2.

det är snöööö jag älskar snö! och det är inte kallt, det är bara alla skåningar som tror. och gnäller gör de.

3.

sjukt bra bild som får tala för sig själv

4.

imorgon kommer spleen hit nästan bara för att gå på matteläsningen, detta för att jag har talat så gott om jonas. det ni!

idag cyklade jag över hela stan till johan på vildanden och vi bakade morotskaka (som blev ofantligt oförskämt god) och hängde. jag gillar honom för vi kan bråka och sen bli sams igen. det är fint. som i den låten i alfons åberg.

en sjukt dålig sak: flera gånger när jag har köpt go greens gröna linser har jag fått RÖDA. inte alls kul! då kan jag ju likagärna koka dem själv.

äh.

sjukt ovärt att slösa bort den där fantastiska rubriken på det här. men klockan är två.

imorse när jag gick upp till frukosten fick jag sällskap för en gångs skull, det brukar alltid vara jag som har jobbigast morgonschemata. men idag fick jag alltså sällskap, av en liten liten liten fågel som satt på talgbollen som vi har hängt upp utanför fönstret. ett fönster som inte går att öppna (hur tänkte michael hansen nu?) så vi knöt fast den på balkongen på baksidan och kastade talgbollen, knuten i lina, i en vid båge över taket och hissade sedan upp den till lämplig höjd. detta födde diverse prank-idéer och flera fantasifulla saker har nu hängts upp på samma sätt utanför våra grannkorridorers fönster. talgbollen har iallafall nu krympt synbart! mycket trevligt initiativ! det kryllar av initiativ i EF:300-korridoren; det gås på spex och ska klättras klättervägg, bjudas på julkonsert och fikas friskt. mitt bidrag till kreativa initiativ blir att köpa radio- och tv-julkalendern och kolla på den här varje morgon (fast det finns risk att jag blir själv, med fågelsällskap på sin höjd) hänvisar till morgonfågel av bo kaspers orkester, som faktiskt helt av sig själv började spelas här i min dator vilket sammanträffande! haha! (hur länkar man spotify-låtar egentligen? skulle gärna göra. men hur mycket jobbigare är det att gå in och söka direkt)

idag har jag upptäckt mitt nya favoritkafé. måndagskafét på helsingkronas nation! note to self.

åhåhåh det är dags för del tre i min jonas-följetång! häromsistens, för cirka tre veckor sen, gav han oss denna teaser "tänk er in i situationen att ni sitter på en tentamen, och så har ni glömt alla decimalerna i pi!!" (katastrof i matematikerns något nichade värld) och så fortsatte han "men då, då tar ni bara fram er tändsticksask!" (och tyckte därmed att faran var över! tändsticksasken, vilken hjälte). men innan vi kunde lära oss detta till höres vattentäta knep att i alla stunder och tillfällen räkna ut dessa oumbärliga decimaler, var vi tvungna att genomgå tre veckors abnormt invecklade föreläsningar om integraler. men nu förra veckan var det äntligen dags för belöningen! jonas tog fram tändsticksasken och ett papper med, som kockarna på tv, förberedda lodräta streck på. och så slängde han helt sonika slumpvis ut tändstickorna över papperet. han teoretiserade en stund med vinklar, sannolikhetslära, integraler och annat som vi inte går in på nu här idag ikväll känner jag, men avslutade med en slags slutsats att om man kastar tillräckligt många tändstickor kommer man kunna approximera pi ganska väl. och så det underbara citatet "och som en provsmak på mitt väldigt intressanta liv så kommer här resultatet av när jag igår roade mig med att kasta tusen tändstickor..." ÅH! folk skrattade, så även jag, men MEN vad mer är: jag vill också! jag vill kunna försvinna in i tändstickskastande - räknande - beräknande i flera timmar och finna det så meningsfullt! det är lite som att bygga med lego. (som förövrigt en av johns mattelärare gjort i någon form av lärodemonstratift syfte. jag blir lycklig in i själen! jag vet vad jag ska bli när jag blir stor.)

jag längtar ihjäl mig till torsdag fredag lördag söndag. örebro stockholm helsingfors och stockholm igen. jag ler varje gång detta passerar min hypofys. eller frontallob eller vad det nu är. ler och ler.

kalle anka och täta, två av livets goda ting.

det finns över 500 namngivna fobier, en av de sällsynta är anatidaefobica, alltså rädslan att en anka någonstans, på något sätt, ser dig.

hahaha

ag skickade mailet

och så sA mailprogrammet

"du har skrivit jag bifogar, men inte bifogat någon fil vill du skicka ändå"

man ba shit vilken grej

mailprogrammet läser igenom mailen och sen ba vänta nu!

sjukt

undrar omde ba "du har inte skrivit hejdå"

"du svor i ditt mail, vill du skicka det ändå"

"du planerar ett mord, är du säker på det här?"

jag skickade precis ett mail med studentmailen från lunds universitet. när jag tryckte på skicka invände mailprogrammet och sa

"Du har skrivit "Jag bifogar" men det finns inga bifogade filer, vill du skicka ändå?"

först tyckte jag det var ganska kul men sen slog tanken mig att... mailprogrammet läser igenom breven jag skickar! nu fabulerar jag fritt här, men tänk er att det kommer upp "Du har inte skrivit hejdå, vill du skicka ändå?" eller "Du svor i ditt mail/använde en otrevlig ton, är du verkligen arg?" eller "Du planerar ett mord, är du säker på det här?" och så skickar de en anonym kopia till polisen utan att säga till. vad är det här, är det 1984 eller 2010? jag bara undrar...